Så lyder rubriken på en nyhetsartikel i Svenska Dagbladet idag. Du kan läsa den här.
Och när man då läser själva artikeln hittar man följande: ”På torsdagen [dvs. igår] avvisade palestinska ledare det utkast till fredsplan som [den amerikanske] utrikesministern [John Kerry] föreslagit ska ligga till grund för förhandlingar. De anser att utgångspunkten för samtal måste bygga på de gränser som gällde före det arabisk-israeliska sexdagarskriget 1967, något som [Israels premiärminister Benjamin] Netanyahu [foto nedan t. v.] har motsatt sig.” En ”kalldusch” är detta palestinska villkor enligt Ekot. Nja, det var nog att ta i. I stället är detta palestinska agerande ganska väntat skulle jag säga. Så har de gjort länge, nämligen. Nämligen att ställa upp villkor för förhandlingar i stället för att faktiskt gå in i villkorslösa förhandlingar.
Samtidigt skriver Israels Sverige-ambassadör Isaac Bachman idag den 19 juli i Dagens Nyheter följande: ”Israel är liksom tidigare redo för förhandlingar med palestinierna, och ställer inga som helst villkor för att omedelbart återuppta dessa. Det mest konstruktiva världssamfundet kan göra för att främja freden är att sätta press på palestinierna att komma tillbaka till förhandlingsbordet.”
Visst är det så. Det är den palestinska sidan som hela tiden uppställer mer eller mindre korkade om inte rent antisionistiska/antisemitiska villkor för att ens förhandla. Som om Israel skulle gå med på några större eftergifter utan förhandling.
Så Obama borde snarare mana ”Palestina” till fredssamtal. Utan villkor, precis på samma sätt som Israel inte uppställer några som helst villkor för fredsförhandlingar.
Men, som jag en gång skrev i denna blogg, är den palestinska sidans logik till synes följande:
Israel ska ovillkorligen upphöra med återinflyttningen av judar till Jerusalem och Västbanken och därefter ovillkorligen utrymma hela Jerusalem. Sedan ska Israel ovillkorligen gå med på att ta emot samtliga ”palestinska flyktingar”. Slutligen ska Israel ovillkorligen erkänna att man inte har rätt att existera. Därefter kan fredssamtal påbörjas.
Men om Israel skulle gå med på allt detta, skulle det inte finnas så mycket kvar att diskutera. Det palestinska syftet är därmed uppnått utan förhandlingar och Israel har i praktiken upphört att existera.
Mot bakgrund av den innerliga relation som enligt bilden nedan tycks råda mellan USA:s president Barack Hussein Obama och den palestinske ”presidenten” Mahmoud Abbas är det tyvärr osannolikt att Obama kommer att sätta någon som helst press på Abbas. Abbas kommer alltså att kunna fortsätta med att vägra förhandla, alltmedan ”Obama manar Israel till fredssamtal”. Logiken undgår mig. Maningen riktas till den part som vill förhandla villkorslöst, under det att den som vägrar förhandla och som till och med vill utplåna motparten, vilket Abbas parti Fatah vill, undgår alla maningar, all kritik.
En ”motbild” beträffande ”1967 års gränser” förmedlas f.ö. här. Ganska olikt vad Abbas et consortes antagligen tycker. – Vilken bild är ”sann”?
Uppdatering senare samma dag: Här sägs att direkta fredssamtal skulle vara å bane. – Men jag är skeptisk …
Uppdatering 2013-07-20: Enligt YNetnews ska vissa samtal återupptas. Men den ”palestinska” sidan kommer nog att ganska snabbt hitta förevändningar för att dra sig ur. Hamas accepterar för sin del inte alls att Abbas-sidan samtalar. Abbas ”has no authority to negociate” enligt dem. Nej för enligt dem är ju samtal ingen framkomlig väg för att utplåna Israel, vilket är den entitetens enda mål, så deras ståndpunkt är inte förvånande. Samtidigt gör det ju att alla eventuella avtal som Abbas-sidan – mot förmodan – kan tänkas ingå med Israel kommer att ignoreras av Hamas.
Länkar: The Times of Israel, Ekot, SvD.