I Sveriges Radio uppmärksammades nyligen hur en kvinna i Afghanistan på antagligen falska grunder anklagades för äktenskapsbrott och därför blev skjuten till döds av sin make – tillika talibanledare. Här är filmen (känsliga tittare varnas – det är mord som sker):
Men vad som inte alls tycks ha uppmärksammats i Sverige är när en man som hade avfallit från islam till kristendomen fick halsen avskuren så grundligt att huvudet skildes från kroppen. Han blev slaktad helt enkelt. Detta ska ha skett i Tunisien. Här är den ännu hemskare filmen som dokumenterar detta avskyvärda brott, vilket utförs under utslungandet av islamistiska eder (Jag varnar känsliga tittare igen och denna gång med ännu större emfas; detta är nog bland det värsta jag sett):
Inte undra på alltså, att Europadomstolen för mänskliga rättigheter uttalat, att sharia, dvs. den lag som slaktarna och mördaren på filmerna rättar sig efter, är oförenlig med demokratins grundläggande principer.
Tyvärr är det många rörelser och i vart fall en stat, Iran, som vill att sharia skall påtvingas hela världen i en världsvid ”gemenskap” under islam. Muslimska Brödraskapet eftersträvar bland annat ”jihad aimed at destroying Western civilisation from within and allowing for the victory of Islam over other religions”. Hizb ut-Tahrir å sin sida ”promotes a detailed program for institution of a caliphate that would establish Shariah and carry ”the Da’wah of Islam” to the world”.
Således är den iranska nuvarande regimen och i vart fall dessa två rörelser ”oförenliga med demokratins grundläggande principer”, eller hur!
Men om sharia nu ändå – vilket Gud förbjude! – skulle komma att införas i världen så visar filmerna de sannolika konsekvenserna av detta och då endast några av dem, nämligen mord på kvinnor och kristna, och då inte bara i Afghanistan och Tunisien utan – överallt!
Vi måste alltså stå detta onda emot, alltid, överallt, så länge det behövs! Och det kommer att behövas ofta och länge än tyvärr.
Jag beklagar att jag måste visa dessa hemskheter, men det är tyvärr en del av den verklighet som vi lever i och som vi därför måste förhålla oss till, hur hemsk den än är. Det går inte att låtsas som om ingenting hänt, för det har hänt och det kommer att hända igen om vi som säger oss vara demokrater inte gör allt vad vi kan för att motverka islamismen.
För egen del bloggar jag bara just nu, men när man sett dessa filmer framstår bloggning som ett ganska trubbigt verktyg för att stå detta onda emot. Det lär nog till sist krävas mer än så, nämligen hårt mot hårt.
Hoppas jag har fel…