Desmond Tutus krig mot Israel

Den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu (bild till vänster) – inte att förväxla med klädesplagget på bilden till höger – är innehavare av Nobels fredspris, tillika av den amerikanska utmärkelsen Presidential medal of freedom. Detta framgår här på Ynet, i en artikel av Giulio Meotti, där även återges en myckenhet citat av denne prästman, som medför att åtminstone jag måste starkt ifrågasätta om Tutu egentligen är värdig dessa utmärkelser. (En annan definition av tutu återges som sagt på bilden till höger.)

Jag har tagit mig friheten översätta Meottis artikel, och översättningen kan du läsa härnedan. Hur mycket av det som sägs som är sant, falskt, överdrivet eller ”underdrivet” får jag överlåta till den initierade läsaren att bedöma. Min egen bedömning är tyvärr den, att det mesta som sägs i artikeln vare sig är falskt eller överdrivet…

Jag erinrar mig förresten, apropå pris och medaljer, att Rumäniens blodbesudlade diktator Ceauşescu en gång förlänades Konungariket Sveriges högsta utmärkelse, Serafimerorden. (Läs även här.) Det sker en del misstag, och det är för all del bara mänskligt att fela. Men det är gudomligt att förlåta – vilket man väl kan göra ibland. – Hämnden är i vart fall min, säger Herren… Får se hur förlåtelsen och hämnden drabbar Tutu – och föralldel också alla vi andra syndare.

Nå, rubriken är som sagt Desmond Tutus krig mot Israel. Here comes:

Ärkebiskop Desmond Tutu, vars roll i kampen mot Sydafrikas apartheid på 1980-talet ledde till att han fick Nobels fredspris och global berömmelse, är en av världens mest respekterade personer.

Barack Obama tilldelade honom den amerikanska högsta utmärkelsen Presidential Medal of Freedom. Tutu har kallats ”en inspiration” och jämfördes med Albert Schweitzer och Gandhi. Wall Street Journal har kallat honom för ”den mest kända prästen i världen”. Tutu ombads till och med att donera sin arvsmassa till forskare i syfte att upptäcka mänsklighetens afrikanska rötter.

Med Nelson Mandela i fängelse, föll lotten på Tutu att styra kampen mot det institutionaliserade rasförtrycket i en icke-våldsam riktning. Från sin kyrka i det segregerade Soweto, uppmanade Tutu införandet av ekonomiska sanktioner mot den vita regeringen. Sedan dess har Tutu blivit en symbol för tolerans och godhet.

Hursomhelst har ändå ärkebiskopens ikoniska röst funnit ett inte mindre populärt syfte: den globala kampanjen mot Israel och det judiska folket. Tutu har nyligen ställt sig bakom en apell till USA:s lärarförening för pensionsfonder, försäkring och livränta att avbryta samarbetet med israeliska företag. Han hjälpte också det australiensiska Marrickville-rådet att godkänna en bojkott av israeliska varor.

Nyligen övertygade Tutu universitetet i Johannesburg att avsluta sitt samarbete med Ben-Gurion Universitetet som en del i en bojkott mot israeliska akademiska institutioner. Detta påminner om den mörka tid då tyska universitet bannlyste berömda judiska intellektuella som TW Adorno och Albert Einstein. Ärkebiskop Tutu understödde också bojkotten av alla israeliska varor genom US Food Co-Cop och han blev den främste ledaren för de västerländska NGO:s som främjade kampanjer för avyttring (- av investeringar i Israel = divestments) och sanktioner mot den judiska staten.

Förra veckan ställde sig ärkebiskopen bakom ett upprop för ett vapenembargo mot Israel. I november kommer Tutu att i Kapstaden öppna den tredje sessionen i den anti-israeliska Russell-tribunalen, en permanent organisation som genomfört två tribunaler mot Israel förra året i Barcelona och London. Under evenemanget kommer Tutu att försöka fastställa att Israels politik motsvarar den internationella juridiska definitionen av brottet ”apartheid”.

Tutu har byggt denna konceptuella råttfälla av ”sionistisk apartheid”, där den judiska frågan både är osten och offret, på ideologiska grunder. Ärkebiskopen vet mycket att väl det att anklaga Israel för apartheid helt enkelt är att likställa med ett ritualmord (blood libel), detta eftersom araber och judar bor och arbetar tillsammans i Israel, och har lika rätt till alla offentliga inrättningar (sjukhus, skolor, köpcentra, bussar, biografer, parker.)

Att framställa anklagelser om apartheid mot en stat som gjorde stora insatser för att rädda svarta judar i Afrika är skrattretande. Men den kristne ärkebiskopen är inte intresserad av att predika sanningen, utan snarare är syftet att främja utplåningen av Israel och att skapa en ny eländig judisk diaspora. På universiteten i världen, i de traditionella medierna och i stora delar av den allmänna opinionen i västerlandet, är Tutus analogi ett mycket populärt tema och det ”sionistiska apartheid” är redan det nya kodordet för rasistisk ondska.

På grund av Tutu förvandlades världskonferensen mot rasism, som hölls av FN i Durban 2001, till en rasistisk konferens mot Israel. I samma stad där president Mbeki höll festivalen för seger mot apartheid, uttalades en dödsdom mot judarna under Tutus och Förenta Nationernas ”paraply”.

Tutu har demoniserat den ”judiska lobbyn” som han ansett vara för ”kraftfull” och ”skrämmande”, och då förfallit till att tillgripa en avskyvärd myt rotad i anti-judiska stereotyper, där judarna kontrollerar Washington. Enligt Tutus fruktansvärda och falska tillvitelse mot det judiska folket, är Israel en sadistisk och kolonialistisk ”entitet”, en som blint förföljer barn, och en vansinnig byggare av apartheid-murar.

Tutu proklamerade, många år innan Irans Ahmadinejad, att Väst hade dämpat kritiken mot Israel på grund av skuld över Förintelsen. Han har anklagat Israel för att agera på ett ”okristligt” sätt. Han har klagat över ”det judiska monopolet på Förintelsen” och har krävt att Förintelsens offer måste ”förlåta nazisterna för Förintelsen”, medan han samtidigt vägrar att förlåta det ”judiska folket” för att det ”förföljer andra.”

Tutu har påstått att sionismen har ”väldigt många paralleller med rasism.” Han har jämfört Israel med Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet. Han säger att de också en gång var ”mycket kraftfulla”, men de ”bet i gräset”, så som det ”orättvisa” Israel kommer att göra. Tutu har hävdat att den kristne guden har tagit ställning för palestinierna, som han jämför med israeliterna under slaveriet i Egypten.

Tutu är även ansvarig för mytologin kring ”apartheidmuren” som har varit en av de mest motbjudande propagandistiska manipulationer som Israel någonsin har fått utstå, detta eftersom det bygger på att ignorera sambandet mellan orsak och verkan. Alla anständiga människor vet att Israel är inte Soweto. Men Tutu liknar själv de kristna biskopar som underblåst den slutgiltiga lösningen med tanken att den vandrande juden är en symbol för Guds förkastande av det judiska folket.

Tutus kaftan döljer en lång hatisk historia av motbjudande intolerans mot det judiska folket och Israel. Det nazistiska uppropet ”Kauft nicht bei Juden …” (Köp inte från judar) är tillbaka i en ny skepnad.

Så enligt Tutu ska judarna alltså förlåta nazisterna för förintelsen!? Israel är enligt Tutu en sadistisk och kolonialistisk entitet! Sionismen liknar enligt Tutu rasism!

Men är sådana uttalanden verkligen värdiga en mottagare av Nobels fredspris? I think not!