Anders Behring Breivik och den repressiva toleransen

Jag har i några bloggningar nyligen försökt komma underfund med vad massmördare Breivik egentligen hade för ideologi. Det har lyckats dåligt. Det är nog egentligen så, som jag trodde från början: Den som gör sig skyldig till massmord kan knappast vara vid sina sinnens fulla bruk. Hans advokat menar att han är ”troligtvis galen” som SvD uttrycker det. Men psykiatern Ulf Åsgård kommer i samma tidning till en annan slutsats:

– Han är en kameleont som kan uppträda hur belevat som helst om det krävs. De avvikande åsikterna är motivationen. Han är personlighetsstörd och har svårt för konsekvensanalys. Men det är skillnad på en sådan person och en som är galen i traditionell mening, som lider av hallucinationer och hör röster.

I stället menar Åsgård att det finns flera personlighetsstörningar som går att identifiera:

– Jag kan urskilja åtminstone fyra: brist på empati och kategoriskt tänkande, en grandios självbild, och borderline-drag i form av svart-vitt tänkande. För honom är allting antingen rätt eller fel.

Det kan vara hur som helst med den saken egentligen. Oavsett ideologi och oavsett hur sjuk, galen eller personlighetsstörd som Breivik är, finns det ingen giltig ideologi som rättfärdigar massmord, eller kanske till och med brott mot mänskligheten som åklagaren överväger att åtala honom för.

Nu läser jag också på Axessbloggen ett intressant inlägg av Johan Lundberg, under rubriken ”Hålla rent mot extremismen”. Han refererar förre kulturministern Bengt Göranssons (S) inlägg i Expressen, där Göransson urskiljer oroväckande symptom på sådant som han inte tycker är ”politiskt korrekt”.

Lundberg berättar också om kollektivet Raspen i Göteborg, döpt efter Jan-Carl Raspe, medlem i vad som jag kallar Baader-Meinhof-ligan, eller som de själva kallade sig ”Rote Armee Fraktion”. De mördade 34 människor och hade ett träningsläger tillsammans med PFLP. De var ansvariga för det s.k. ambassad-dramat på den Västtyska ambassaden i Stockholm år 1975, där de dödade två personer. I kollektivet ingick i alla fall år 2009 Mattias Gardells hustru idéhistorikern Edda Manga.

Vi vet att Mattias Gardell i flera böcker och även annorstädes har givit uttryck för sympati för Hamas och han har deltagit i Ship to Gaza-armadan. Han är professor i Uppsala.

En annan idéhistoriker heter Pia Laskar. Lundberg igen:

Hon dömdes på 1970-talet till ett flerårigt fängelsestraff för inblandning i den planerade kidnappningen av Anna-Greta Leijon. Laskar har därefter ägnat sig åt fortsatt politisk aktivism, vilket inte har hindrat henne från att publicera sig, till exempel i LO-finansierade vänstertidskriften Arena.

Hon tycks även ha någon professionell förbindelse med institutionen för genusvetenskap mm. vid Stockholms universitet, och synes numera vara lektor vid Linköpings universitet.

Kidnappningen av Anna-Greta Leijon syftade till, att förmå Västtysklands regering att frige medlemmar ur Baader-Meinhof-ligan.

Baader-Meinhof-ligan använde sig av ett emblem som uppvisar en röd femuddig stjärna belagd med en Heckler&Koch MP5 och texten RAF. Det återges uppe t. v. De mördade som sagt 34 människor.

Denna liga hade som du såg samarbete med den antisionistiska terrororganisationen PFLP, vars syfte är att med våld utplåna den judiska staten Israel.

En annan som samarbetade med PFLP var Jan Guillou. År 1969 besökte han ett träningsläger i Jordanien, ett besök som bland annat resulterade i dessa bilder (källa):

På den övre högra bilden ser du honom iförd den svenska k-pisten m/45 i som det uppges egyptisk licenstillverkad version ”Port Said”. (Men sådär håller man verkligen inte en k-pist när man skjuter – om man inte vill få brännskador på handflatan förstås!) På den nedre bilden står han i dess mitt och håller fram vad som antagligen är en AK-47 Kalashnikov.

Nu kommer två bilder på terroristen Leila Khaled från just PFLP, även hon iförd Kalashnikov. Hon bjöds in till Sverige så sent som i år. Läs vad Per Gudmundsson skriver om detta här och här. Bland finansiärerna fanns som du ser den svenska statliga myndigheten Kulturrådet. Johan Lundberg har faktiskt skrivit om detta också.

Khaled ja hon var ju flygplanskapare hon. Syftet var att utplåna Israel, fast den gången dödades inga. Nu är hon med i PFLP:s centralkommitté och vill fortfarande utplåna Israel.

Khaleds vapen är Kalashnikov, Guillous k-pist, RAF använde Heckler&Koch – och massmördaren på Utøya han använde Ruger Mini 14. Många vapen blir det …

Jag har bara i denna bloggning även räknat upp många personer – Manga, Laskar, Guillou, hela RAF, hela PFLP inklusive Khaled som inte dragit sig för att antingen själva gripa till våld för att mörda oskyldiga människor eller också stödja sådant våld, som syftar till att antingen angripa den västerländska demokratin (t. ex. RAF) eller utplåna Israel (PFLP). Vissa innehar statliga anställningar, andra inbjuds till Sverige med stöd av statliga myndigheter.

Medan Breivik i Norge måste betecknas som en ensam galning, finner vi här väldigt många människor på vänsterkanten, som stödjer eller i de flesta fall själva utövar våld och begår mord. Svenska staten har till synes inget problem med detta.

För detta våld tycks det alltså finnas en större tolerans än för Breiviks våld. Varför då?

Just den frågan ställer också Johan Lundberg i Axessbloggen:

Varför är det kort sagt mer problematiskt med kritiker av människor som döper sina kollektiv efter västtyska terrorister än med människor som döper sina kollektiv efter västtyska terrorister? Varför ska inte kritikerna av Edda Manga, Mattias Gardell och Pia Laskar ha samma rätt att komma till tals som Edda Manga, Mattias Gardell och Pia Laskar? Det är de frågor som man skulle vila ha svar på av Anders Lindberg och Bengt Göransson – liksom av många andra av de svenska opinionsbildare som tagit den norska tragedin som förevändning för att försöka likrikta det svenska debattklimatet och spy ut sitt hat mot oliktänkande.

Nja, de kanske inte svarar. Men vänstern har förvisso annars ett svar. Det kallas ”repressiv tolerans” och formulerades av den f. d. vänsterikonen Herbert Marcuse (avliden 1979). Han sade ju, att ”tolerans som innebär frigörelse” innebär ”intolerans gentemot rörelser från höger och tolerans gentemot rörelser från vänster” (Marcuse i Kritik av den rena toleransen, Stockholm : Aldus, 1969, s. 131.)

För vänstern är alltså allt som uppfattas som vänster tolererat – även mord. Allt annat tolereras inte. Om det är detta som Bengt Göransson kallar ”politiskt korrekt” – vilket jag befarar – ja, då kommer vi att se mycket mera vänstervåld utfört av många fler personer än vad den ende massmördaren Breivik presterat. Det har redan skett – 34 mördade av RAF; hur många av PFLP, för att inte tala om Stalin – och kommer att fortgå om den repressiva toleransen fortsättningsvis likställs med det politiskt korrekta.

Men varför är det mera rätt när vänsterfolk mördar människor än när Breivik gör det?

Breivik är i ljuset av allt detta tyvärr närmast att beteckna som undantaget som bekräftar denna regel: Det är vänsterkrafterna som står för det mesta våldet, de flesta övergreppen, de flesta politiska morden. Ofta har detta våld tyvärr också syftat till att i samverkan med palestinska antisionistiska terroriströrelser försöka utplåna Israel.

Ship to Gaza och Mattias Gardells engagemang i detta elände, måste också ses i ljuset av detta faktum.

Tillägg 2011-07-27: Man ska i detta sammanhang inte glömma italienska Brigate Rossi, Röda Brigaderna, som anges ha 75 mord på sitt samvete, och som ska ha finansierats och tränats av PLO, dvs. den organisation som numera vill att FN ska erkänna Palestina som stat och som består bl. a. av al-Fatah, en organisation som har som syfte att utplåna Israel.

Länkar: DN, Sveriges Radio, Dagen.