Det är i alla fall så jag tolkar hans uttalande, som refereras i GP, där han menar att Grekland, genom att stoppa Shit to Gaza-armadan, har ”sålt sin själ”.
Det mest kända exemplet på någon som sålt sin själ är ju doktor Faust, som nämligen sålde sin själ till Djävulen. Nu menar Mankell alltså att Grekland också sålt sin själ, precis som doktor Faust gjorde. Faust till Djävulen – men Grekland då?
Rimligen menar han att Grekland sålt sin själ till Israel. Mankell jämställer därmed alltså medvetet eller omedvetet – men jag tror han är ”djävligt” medveten om vad han snackar om! – jämställer alltså Israel med Djävulen! Såpass!
Nå, jag har här uppe till vänster lite taffligt ”förbättrat” ett foto på Mankell, som kanhända kan tänkas återge bölderna på hans själ om han har någon. Detta foto kan jämföras med den antisemitiska nidbilden till höger: En jude spelar på en shofar, ett judiskt musikinstrument, som hämtats från ett av Djävulens horn!
Mankell tycks onekligen ha ett eller flera horn i sidan mot Israel. Men att jämställa Israel med Djävulen är nog att gå över varje anständig gräns. Genom att göra så visar Mankell såvitt man kan bedöma inte bara att han är antisionist utan också en den värsta sortens själlösa antisemit.
Hornen borde alltså av allt att döma sitta på honom och inte på den judiska staten Israel!
Ytterligare ett exempel på denna antisemitiska behornade cartoon-genre visas nedan:
En bild som Mankell och hans till synes alldeles antisemitiska anhang alldeles säkert applåderar, tyvärr.
Länk: MXp.
Gänget som Mankell har presenterat sej med, är väl nog få honom med eller utan engångsrakhyvel- nog för att förstå honom som reklampelare åt sej själv.
Jag, Israelpartisk gör att jag förstår än mindre. Vilket jag får räna med.
Wulfila……
Ditt ”möjligen” är ju avskräckande. Men jag tycker jag har fått sagt en hel del av vad jag velat här, och det tackar jag för. Att jag här hållt mig till stor del på en metanivå är en omständighet som jag ser som viktig, ty det skrivs alldeles för lite om det sätt , på vilket det skrivs på nätet. Att lyfta upp det, och att göra det i ett sådant här flagrant sammanhang, det kan ju vara en ögonöppnare för en del, och för andra är det ett understrykande av den uppfattning de redan har.Ty jag är icke ensam!
—- Det är din egen blogg och det är dina ämnen, och jag har på intet sätt frångått ämnet , om man ser det som en enhet av form och innehåll. Jag tackar för ordet, och jag försäkrar att jag INTE återkommer, då jag inte är alls van vid att bli bemött med och pålagd ett ”möjligen”.
I själva bloggens idé ( den idé som sällan diskuteras ) ligger ju att var och en öppet skall få uppenbara sin egen dumhet, klokhet eller vilsenhet, eller vad det nu må bara.
Min kritik mot dig är visserligen formulerad i hårda ordalag, ( den är rak, skulle många säga ) men jag har icke frånkänt dig ….en själ.
Det var på sin tid en ganska upprörande sak när ( den erkänt elake ) Elias Canetti ) förklarade att Franz Kafka var en männsika utan IPSE.
Jag skulle , själv, inte uttrycka mig som Mankell ifråga om de ekonomiska relationerna mellan Israel och Grekland, och vad jag vet är de ju icke alls heller offentliga, – och jag diskuterar aldrig judar qua judar, men jag diskuterar ofta – här och där – sionismen, staten Israel och den israeliska regeringens politik. Jag hänvisar till mina övriga inlägg på din blogg.
Avslutningsvis kan jag upplysa dig om att möjligheter är det enda vi har, ty nödvändigheterna går förlorade i samma stund vi upplever dem. Det är därför så spännande när du leker med (!) möjligheten av att inte publicera mina inlägg. I samma stund du avhänder dig möjligheten , så faller du ner i nödvändighetens stiltje.
Möjligheten är något som uppenbarar sig en enda gång, aldrig mer. Även din möjlighet att censurera mig, alltså. Om man tvekar angående möjligheten ( man bör ju icke publicera allt !!!! ) , då tvekar man, ju, och den som tvekar bör – enligt expertisen – ( ursäkta denna utläggning, vars längd förklaras nedan ) akta sig för att tveka för länge. Andra åter hävdar, att, det man tvekar om, det bör man inte göra.( Kierkegaard )
Detta resonemang är i sin referens helt oväsentligt, men om man överför essensen i det till t.ex. sionismen,( det är påfallande att du talar om en ”antisionist” som man talar om en brottsling, – att vara antisionist är en åsiktsposition ), då kommer allting i ett annat läge. Då blir det en laddad substans i resonemanget.
—–
När du leker med möjligheten att inte publicera mitt inlägg, så är det ett utslag av vad då? Det vet jag redan.
—–
Slutsatsen är din,( trots att du inte ämnar kommentera ) och/eller någon annans. Det är nu – som R. Barthes skrivit – författarens predikament, att alltid låta någon annan få sista ordet.
Tack för mig!
Jag förmår nog mer än du anar i den vägen. Och något bättre sätt att kommentera din röra av insinuationer, allusioner och det grava personangrepp som du gör dig skyldig till i fråga om Mankell ( en man vars människovärde du ifrågasätter) än det sätt jag nu gjorde, det ser jag inte för närvarande. Det finns inlägg som är så tarvliga och så röriga i argumentationenatt man endast kan kommentera dem med en övergripande tillrättavisning. Om du skriver något sakligt, så kan jag bemöta det – i sak. Saken jag nu bemöter är : sättet. Ditt sätt. Ett sätt är ofta en sak, och är det det inte, så blir det det, tids nog.
Jag hoppas jag uttryckt mig klart nog!
Nej Kaj, du har verkligen inte uttryckt dig klart alls. Möjligen kommer jag att godkänna fler kommentarer från dig, men jag kommer fortsättningsvis inte att kommentera dem.
Ovanstående artikel härstammar från en skribent som uppenbart – enligt mottot – anser sig stå för någon slags upplysning. Artikeln representerar i sin blindhet för väsentligheter och sitt oanständiga språk , sin ologiskhet ( och obildning ), sin förvrängdhet och sitt oförblommerade hat gentemot en levande person det allra sämsta i den svenska bloggvärlden.
Man kan bara beklaga författarens brist på det förnuft och den känsla för de värden som upplysningen stod för och står för än idag.
Jag hoppas att fler samlas med mig för att ge uttryck för avsky för denna slags webbjournalistik.
Istället för att rada invektiv på varandra, hade det varit bättre om du förmått att sakligt bemöta det som skrivs. Men det kanske du inte förmår, Kaj?