Kungl. Flygvapnet har fått ett uppdrag att upprätthålla flygförbudszonen över Libyen. Detta innebär att att man har rätt att angripa libyskt flyg över Libyen. Problemet är bara, att det libyska flygvapnet redan är utslaget sedan länge.
Att ingripa på rätt sida i markstriderna har sossarna förbjudit. Det ligger något i det, för vem vet vad oppositionen mot Kadaffi egentligen står för. Demokrati eller islamism? Jag tror tyvärr att utrymmet för islamism är större i Libyen än utrymmet för demokrati, åtminstone för närvarande. Att Kadaffi-sidan inte är någon sida att ställa upp för, det är också helt klart. Men om man inte vet vad man egentligen stödjer, ska man då ingripa alls?
Syftet med FN:s resolution 1973 var att skydda civilbefolkningen i Libyen. En myckenhet stater har därefter ingripit, var och en med sin egen agenda, men alla under denna förevändning.
Men om man vill skydda en angripen civilbefolkning, borde man t. ex. kraftfullt också ställa upp på Israels sida mot de islamonazister, t. ex. Hisbollah i Libanon eller Hamas i Gaza, som vill utplåna Israel i ett angreppskrig som man främst riktar mot civilbefolkningen. Eller befolkningen i Darfur. Eller befolkningen i Syrien. Så sker icke.
Det kunde också finnas anledning att angripa Iran eller Nordkorea, som i ord och gärningar angriper sina grannländer och som håller på med att anskaffa eller redan har kärnvapen. Iran vill också utplåna Israel. Kadaffi han avbröt sitt kärnvapenprogram. Först därefter blev han angripen. Som Per Gudmundson skriver i SvD, torde diktatorerna i Iran och Nordkorea därav dra slutsatsen, att risken för angrepp ökar om du gör dig av med dina kärnvapen(program). Västmakterna sänder därmed ett budskap även till övriga galna diktatorer i världen att om du skaffar dig kärnvapen så gör du dig immun mot angrepp. Med kärnvapen blir du säker!
Mot denna bakgrund måste ”klokskapen” – som Carl Bildt brukar säga – i vår och västmakternas insats i Libyen starkt ifrågasättas.
Men om vi ändå ska vara där, så ska flygvapnet naturligtvis kunna ingripa med full kraft överallt, i himmelen så som på jorden, för att snabbt nå målet – att eliminera angreppen på civilbefolkningen.
Det sker inte genom att övervaka att det numera icke-existerande libyska flygvapnet inte gör några ”sortier”. För det libyska flygvapnet har nämligen i dess helhet redan gjort sin sorti.
Nå, rubriken på denna bloggning härstammar från Kungl. Södra Skånska Regementet (P7), vars valspråk just lyder ”Slå snabbt, slå hårt”. Man håller sig också med en snapsvisa, som har följande flygvapenanknuta text:
Gripen sinnebilden är för vårt förband,
Gripen därför glasen nu med valfri hand,
Att sen supen slå i strupen,
det är inte alls så svårt,
P7:s motto lyder ju; Slå snabbt, Slå hårt!
P7 är ett pansarregemente, som strider med stridsvagnar. Flygvapnet strider – fast kanske inte just i eller över Libyen – med flygplan. Problemet är ju att det inte längre finns några flygplan att strida mot i Libyen. Vare sig snabbt eller hårt. Kanske bättre att sjunga en snapsvisa i stället. Eller varför inte angripa verkliga fiender till västerlandet i exempelvis Gaza, Syrien, Nordkorea och Iran, istället för skenmålen i Libyen.
Länk: Johanne Hildebrandt i SvD.