Det rapporteras om att den syriska regimen skjutit flera tiotals civila demonstranter till döds under de senaste dagarna. Jag undrar hur många civila som Kadaffi hann döda i Libyen innan västmakterna ingrep militärt mot honom. Jag undrar hur många civila som Assad-regimen i Syrien ska hinna döda innan västmakterna ingriper militärt mot Syrien. I vart fall borde Syrien vara högsta prioritet nu.
Om man därtill betänker att Libyen inte utgör ett hot mot västerlandet och aldrig gått i krig mot sina grannländer i syfte att utplåna dem, så framstår Libyen som ett land vars regim i nuläget är av underordnad betydelse att bekämpa. För Syrien har gått i krig mot den västerländska demokratin Israel i syfte att utplåna landet och understödjer såväl Iran som Hisbollah och Hamas, som har just detta syfte, nämligen att utplåna ett grannland, Israel. Ett bevis för detta är skeppet Victoria, som lastade iranska vapen i en syrisk hamn för att transportera dem till Gaza.
Så om man alltså även beaktar hotet mot västerlandet och inte ”bara” angreppen på civilbefolkningen, framstår nog Syrien som ett större hot än Libyen i nuläget.
Ändå angriper västmakterna bara Libyen, och detta endast under hänvisning till att man vill skydda civilbefolkningen.
Inte heller har västmakterna, som jag skrev i min tidigare bloggning, visat någon som helst vilja att bekämpa Hamas eller Hisbollah militärt, trots att dessa terrororganisationer i decennier varit inbegripna i ett anfalls- och utplåningskrig mot Israel, ett krig som direkt tagit sikte på att angripa just civilbefolkningen, ett krig som skördat många oskyldiga offer i Israel.
Hur många civila får då en regim döda innan västmakterna ingriper militärt. I Libyen? Jag har ingen siffra, men så väldigt många var det väl inte. I Syrien? Låt oss se. Dödstalet är i skrivande stund 20 bara igår bara i en enda syrisk stad, enligt SvD. I DN nämns siffran 55 dödsoffer den senaste veckan.
Och hur många judar får dödas i Israel? Ja, västmakterna har aldrig ingripit för att stoppa detta dödande. Svaret är därför tydligen: Hur många som helst.
Varför är det då så? Varför får judar angripas men inte araber? För att de är judar? Ett sådant svar vore direkt antisemitiskt. Men som historien ser ut är det tyvärr det svar som tycks ligga närmast till hands.
Länk: Wall Street Journal.
Man ser tydlig att de knappast syriens folk du bryr dig om. Folk blir dödade för att dom vill ha demokrati kunna leva fritt o du nämner israel som stakars demokratisk land som håller på att bli utplånad. Israel e den enda super makten i regionen de knappast dom som lider. Vad ska vi säga om dom 1.5 miljoner Palestinier som lever i gettot gaza. Eller västbanken som har blivit bestulen på mer en halva sin yta. Man ser tydligt att de finns ingen rättvisa här.
Det är sälsynt att en liten artikel orsakat många o långvarig krig, var ligger ansvaret för de anklagelse mot andra nationer som DN hänsynlös inför i artikeln nedan?
Vem är denna NATHAN på DN?
http://www.dn.se/nyheter/varlden/mycket-star-pa-spel-om-syrien-faller
Kommentar till en hatisk journalist på D
Din artikel uppfyller inte de kvalitativa värde en rikstäckande tidning bör förvänta sig av omvärldsbevakning.
Den är hatisk, saknar relevans, fördummar läsare som i den långa loppet leder till onödiga konflikter.
Det finns all medel till förfogande att med relevanta sakuppgifter härleda en inledande fördjupning i de kommande händelseutvecklingen utan att låsa sig o stackars läsare, publiken i en återvändsgränd.
Dessutom innehåller din artikel anklagelse mot stater som i enlighet med den Svenska tryckfrihetsförordningen och internationell ratificerade kan vara brottslig.
Det andas en djup hat och avsky mot i dina artiklar mot den Iranska folkets heroisk 33-årig fredliga ställningstagande mot den samlade koloniala övergreppen som banat väg för den stundande frihetseran.
Dina ord uttrycker sin tydliga frihetsfientliga mening, var din omsorg för den Syriska folkets protester kommer ifrån och hur den gestaltar sig , kan undersökas vidare.
I övrigt kännetecknas de gemensamma dragen av de pågående Islamiska revolutioner av främst 1. Väst- Israel fientlighet, 2. solidaritet med den Palestinska folket, och 3. den globala övergreppen på natur o kultur.
Den sista gemensamma kännetecknet som alla utom Syrien uppfyller inte till fullo är 4. den härskande maktens starka beroende förhållande till den Euro-Amerikanska maktstrukturen.
Den Saudiska Faisalklanens fall kommer att omkullkasta hela den Västlig finansiella börsens beräkningsalgoritmer.
Helt handfallen och medgiven kan inte Västliga motparten vara, förvandling av folkmajoritets krav på demokratisk representativitet till sekteristisk Sunni – Shia och påföljande Saudisk interventionen i Bahrain, Syrisk intermezzo, kurdisk uppvigling, och många andra ny-gamla ,nykoloniala knep i enlighet med den Machiavelliska andan kommer att som tidigare prövas av den döende Dandyn, utfallet kommer att alltid vara rätt i den långa loppet, rättvisan kan inte besegras.
DNs ägarförhållande till den fallande Liberalismen gör att du som journalist skriver på beställarens remiss, därmed den statiska dödsprocessen som drabbat systemet.
Det var en spontan, snabb synpunkt på en slarvig, osaklig och hatisk artikel av en ansvarslös journalist som kan påverka tillståndet till det sanna om han vågar stå emot direkt o indirekt dikterade uppdraget.
MVH
(Språket i Syrien — bara där? — heter visst armeniska. Hruvida Ed West har helt rätt i ord och analys vågar jag inte säga.)
Ja, sen får vi skydda och hjälpa wahhabister i Saudiarabien till makten. Står snart på tur. Bäst att inte tänka för länge först utan skicka in styrkor när det ropas högt hur hemskt regimen tystar uppror. (Uppror som slås ned förstås inte kul men följd av att samhällen är diktaturer — något vissa genom avsaknad av en mognad tycks dömda till. ”Wahhabistisk demokrati”, självmotsägande uttryck?)
Konservative Telegraph-krönikören Ed West såg det inte som självklart att det är bra för Israel om regimen störtas i Syrien, samt att minoriteter kan råka illa ut — t o m språket arameniska försvinna — om det går på samma sätt som i Irak:
”After what happened in Iraq, especially to that country’s poor Christian minority, do we dare risk the same thing in Syria? I’m not even sure the Israelis, the Assads’ arch-enemies, want that.”
http://blogs.telegraph.co.uk/news/edwest/100081164/regime-change-in-syria-could-mean-the-extinction-of-jesus-christs-language/