När Nazi-tyskland efter att ha startat ett angreppskrig, dvs. det andra världskriget, under den s.k. ”Blitzen” utsatte England för angrepp från luften, var det mycket få som ansåg att England hade att förse Tyskland med elektricitet, förnödenheter och sjukvård. Men när den islamofascistiska och antisemitiska terrororganisationen Hamas, som styr i Gaza, förklarar krig mot den demokratiska staten Israel, och säger att Israel skall utplånas med våld, samt oupphörligen skjuter raketer in på israeliskt territorium, då är tongångarna annorlunda. Se t. ex. här vad som skrivs på Brännpunkt på nätet i dagens Svenska Dagbladet av ordföranden i Palestinska föreningen och en vänsterpartistisk meningsfrände. Inte ett ord sägs om vad som är den egentliga anledningen till den humanitära situationen i Gaza, nämligen det faktum att arabstaterna, numera bl. a. också Hamas, utsatt Israel för militära angrepp under hela staten Israels existens. Att kräva av den som angrips att han skall försörja angriparen och sörja för angriparens sjukvård är ganska magstarkt. Men det görs bl. a. i nyssnämnda Brännpunkts-inlägg. Dessutom hävdar man att Gaza är ockuperat. Det är fel. Gaza är möjligen belägrat, och orsaken härtill är att angreppsvåld alltjämt utgår därifrån mot Mellanösterns enda demokrati. Så varför kan inte fascisterna bland de palestinska araberna sluta skjuta? Det är i första hand de som bör kritiseras och fördömas, inte Israel.
Israel vek av Guds väg som folk eller nation och blev kringspridda. Men det fanns dem som vandrade med Gud och tog emot världens frälsare Jesus Kristus och redskaps därtill som prokumerade det glada budskapet.
Det antikristliga ”Israel” man försöker bygga upp medför nöd och elände för människorna och ger som man ser från Bibelns profetior inget hopp för någon framtid… Räddningen för oss är endast i Jesus Kristus! Och även ett beskydd här för att utföra en uppgift – och framför allt ett evigt tryggat hem.
Bra skrivet om situationen i Israel/Palestina, Lennart!
Det om aldrig kommer fram i debatten är att det faktiskt finns
en palestinsk stat, nämligen Jordanien, som än idag har
en befolkning med 50 % palestinier. De är största folkgrupp sedan gammalt.
Det var Transjordanien numera Jordanien som styrde området under engelskt mandat innan FN beslutade om att ge judar en fristat i Palestina, eftersom inget annat land tog emot merparten av judarna efter kriget, då 6 miljoner judar mördades.
Den stora frågan är: Varför måste så många araber fly ifrån sina egna länder där den egna religionen härskar för att komma till det ”kristna” väst? Och varför tar inte arabstaterna emot palestinier som vill lämna landet eller åtminstone hjälper dem att bygga upp landet i stället för att utnyttja dem för att angripa Israel.
I Israel är ca 20 procent palestinier, och de har samma rättigheter som judar, men slipper t ex värnplikt för att inte behöva gå emot sitt eget folk.
Israel är de facto enda demokratin i området.
Hets mot folkgrupp: http://rawiamorra.wordpress.com/
Joakim,
din lösning till assimilation används i amerika, där man skickar alla ungdomar på college.
Palestina var det namn som romarna gav den judiska staten. Den ”palestinska brigaden” var den judiska brigaden under andra världskriget. Det har aldrig funnits en arabisk stat som hette palestina till 1967. Araberna som bodde på området hade inte en speciell identet som skilde sig från andra araber.
De europeiska judar som köpte land 1880-1948 gjorde det mestadels75% från storägande landspekulanter, oftast syrier, som inte brukade landet. De flyttade in i ett land som var i stort sett obebott med minskande befolkning beroende på malaria, barndödlighet och stamfiendskap.
”There is not a solitary village throughout its whole extent. There are two or three small clusters of Bedouin tents,..but not a single permanent habitation. One may ride ten miles hereabouts and not see ten human beings.” skrev Mark Twain, som besökte Palestina 1867.
Geografiska Palestina under Ottomanska riket 1516-1918 var indelat i distrikt som kallades sanjaker. Dessa var del av administrativa enheter sk villayeter. Den största delen av palestina hörde till den syriska villayeten och regerades från Damaskus av en Pasha. Den utgjorde ”södra syrien”. Efter en 10 årig occupation av Egypten kring 1830 delades palestina i valayeten Beirut och omslöt Lebanon och norra delen av Palestina ner till Tel Aviv och en oberoende sanjak, Jerusalem, som omslöt ungefär Jaffa till Jerusalem och söder till Gaza och Be’er Sheva.
Här har du en annan bra blogg om israel, kanske har du inte sett den? http://al-hamatzav.org/
Joakim, min mail är
reply@lennarteriksson.se
/Lennart
Hmm, du har ingen mail som du skulle kunna skicka till min mail så att vi kan fortsätta diskussionen där?
Tack för svaret!
Du får gärna skicka eventuellt flera svar till min mail, så att jag kommer ihåg att läsa dem.
Även om jag visste att judar bodde i forna Palestina så visste jag inte att de blev fördrivna från Hebron på 20-talet.
Annars så känns det som att vägen som judarna bedrev fram till -48 var den rätta vägen. Nämligen att de köpte Israel bit för bit av palestinierna. Skulle denna zionistiska men i grunden fredliga process fått fortgå skulle Israel funnits idag med en befolkkningsandel fredliga palestinier och andra palestinier som makats sig en bit bort utan att knota då de skulle ha pengar på fickan. Felet begicks just av FN, enligt min historielärare på grund av vissa dubiösa påtryckningar från USA som under den här tiden faktiskt var ganska antisemitiskt och fruktade en flyktingvåg av judar som annars skulle bosätta sig i USA. Enligt samme historielärare så finns det även ett kongressbeslut från den tiden som röstades ned med knapp mariginal som handlade om att alla immigrerande judar skulle kastreras.
Hursomhelst.
Det är naturligt att de palestinier som blev tvingade att flytta, om än bara en liten bit, blev purkna av det, och på den vägen har en negativ spiral bildats.
Det är givetvis även naturligt att Judar med förskräckliga trauman i bagaget efter förintelsen inte fattade helt rationella beslut när det nya landet skulle byggas.
Jag tror knappast att det skulle slutat lika illa som det har gjort idag om förintelsen inte skulle ha existerat. I sådana fall skulle inte trycket på en snabb lösning varit så stor hos Judarna och följdaktligen skulle de bara ha fortsatt att i lugn och ro köpa sig Palestina, bit för bit. Palestinierna som skulle avstå land skulle ha gjort det på frivillig basis och arabstaterna skulle ha kunnat bevara de relativt goda förbindelserna de hade med judar som de haft i hundratals år till skillnad från antisemitiska Europa.
Nåväl. denna gången har jag bara en fråga.
Hur skall konflikten lösas så att samtliga parter blir nöjda och varaktig fred kan uppnås?
Min enda och bästa lösning är att från Israeliskt håll uppmuntra äktenskap mellan Israeler och Palestinier genom att dränka dessa i bidrag samt upprätta ett antal diskon längs gränsen med fri tillgång till alkohol och sovutrymmen. Den dagen alla innevånare i området har släktingar på båda sidor om konflikten kan konflikten inte fortsätta.
Vad tror du?
Tack vare SVD så hittade jag till denna guldklimp på nätet. Det känns som att hitta en oas i öknen.
Väl sammanfattat!
”Inte ett ord sägs om vad som är den egentliga anledningen till den humanitära situationen i Gaza, nämligen det faktum att arabstaterna, numera bl. a. också Hamas, utsatt Israel för militära angrepp under hela staten Israels existens. Att kräva av den som angrips att han skall försörja angriparen och sörja för angriparens sjukvård är ganska magstarkt.”
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Migrationsverket kan inte vara så intresserad för stödet till Israel, då det kan innebära att flera Palestinier kommer eller vill komma hit, då de blir så pressade att kunna bo kvar eller få utkomstmöjligheter därnere i Mellersta Östern. Ingen vill ta hand om dem! Vart skall de ta vägen? De är ju mänskliga varelser, som du och jag… Alla är väl inte terroister.
Guds frid!
SVAR TILL Joakim Börjesson
Tack för dina frågor som är viktiga och relevanta.
1. Du menar att Israel var palestiniernas land fram till 1948. Det beror på vad man avser med begreppet ”palestinier”. Före Israels tillkomst användes det om alla som bodde i Palestina, oavsett om de var judar, araber eller något annat. Det var i samband med kriget 1967 och tillkomsten av PLO som begreppet kom att reserveras för enbart araber. Det har bott judar i området i alla tider. Att dessa skulle ha ockuperat arabiskt land och drivit dem på flykt är knappast sant. Det var t. ex. araber som drev judarna på flykt från Hebron på 1920-talet. Det är arabstaterna som orsakat att ca 800 000 judar fördrivits från eller självmant lämnat arabstaterna under åren kring år 1950. I samband med Israels tillkomst så var det inget krav på att araberna skulle lämna Israel. Araberna fick ju ett eget land av FN men de ville inte ha det. De ville ha Israel. En del fördrevs och en del lämnade självmant.
De s.k. bosättningarna har i många fall upprättats på obebodd mark. De har alltså inte medfört att några araber tvingats lämna området. F.ö. kan man fråga sig varför inte judar skulle kunna bo i Palestina när araber får bo i Israel? Om metoderna för att bosätta sig kan man förvisso diskutera, men någon invasion kan man väl inte kalla det. Och några araber lär inte fly pga. judiska bosättningar.
2. Ang. etnicitet som grund för en stat så är det egentligen ett ganska dubiöst begrepp, tycker även jag. Men varför tillåter då Israel araber att bo i Israel samtidigt som t.ex. Jordanien inte tillåter judar att bo där? En del kallar Israel för en apartheid-stat. Men Jordanien är mer än så, den är som nazisterna sa judenrein. Vilket är värst? I ”Palestina” är det tom. förenat med dödsstraff att sälja mark till judar sägs det.
Problemet är också att om Israel inte slog vakt om judarna, vilken stat skulle då göra det? Knappast ”Palestina”, Syrien eller Iran t. ex. Israel inrättades just för judar, just för att just judar inte hade någon stat. Det är många fler folk som inte har någon stat, och även det är ett problem i dagens värld, vars stater ändå i hög grad bygger på etnicitet som sammanhållande faktor. Visst vore det bättre om den sammanhållande faktorn i än högre grad kunde bygga på t. ex. demokrati och frihet, men där är vi inte ännu. Så att kritisera endast Israel för detta är orättvist tycker jag.
3. Att israelerna påbörjade ett angrepp på ”palestinierna” år 1948 är inte riktigt. Det var FN som beslutade att inrätta Israel genom att dela området i en judisk och en arabisk stat, något som arabstaterna inte accepterade. Det var i stället arabstaterna som påbörjade angreppen genom att inleda krig mot den nya judiska staten.
4. Jag gifter mig med den jag älskar. Jag har redan träffat henne och hon är inte palestinier. Det finns många vettiga palestinier, jag har träffat många, men det finns tyvärr också alltför många ovettiga, inte bara palestinier f.ö. Religionen är av underordnad betydelse så länge man inte använder den för att förtrycka andra människor. Det är det som islamismen gör.
/Lennart
En liten personlig fråga jag kom på.
4. Skulle du kunna tänka dig att gifta dig med någon som definierar sig som palestinier eller arab om denne var en vettig människa?
Skulle du tillåta att dina barn gjorde det?
I sådana fall, skulle du acceptera om avkomman från blandäktenskapet själv skulle välja att bli muslim istället för jude.
MvH Joakim
Hej!
Jag har försökt att sätta mig in i Israel-Palestinakonflikten utan större framgång när det gäller förståelsen för båda parter.
Jag måste dock erkänna att den lilla förståelsen jag trots allt tillskansat mig främst har hamnat hos Palestinierna.
Men jag är öppensinnad och skulle gärna vilja höra din pro-israeliska hållning för att försöka förstå den också.
Jag har några frågor som jag gärna vill att du svarar på.
1 Är det inte lite väl okomplicerat att bara beskriva Palestinierna som angriparna och Israelerna som försvararna?
Jag tänker här främst på två ting. Dels det faktum att Israel var Palestiniernas land fram till 1948, det hette faktiskt till och med Palestina på den tiden, vilket gör att åtmionstone palestinierna kanske snarare känner att de bedriver ett försvarskrig mot Israel som ockuperat deras hem och drivit dem på flykt.
Sedan tänker jag på bosättningarna, som faktiskt bara kan ses som invasionsangrepp på palestinskt territorium. Angrepp som raserar livet för de Palestinier som blir jagade på flykt.
2. Är det verkligen förenligt med en modern demokrati att tala om etnicitet?
Hur kommer det sig att bara ett visst ”folk” får bo i ett modernt land. I synnerhet då det judiska folket är såpass splittrat så att man kan tala om flera olika sorters judendomer; t.ex. ashkenazi- kontra sefardi-judar?
Ingen modern politiker skulle i Sverige idag tala om assimileringshotet, att vi måste bromsa invandringen för att våra fina vikingatraditioner skulle börja blekna. Detta är dock något som Israel sysslar med som mig veterligen ingen kritiserar trots att raser har varit motbevisade som vetenskaplig hypotes i över 40 år! Läste i Rickard Dawkins ”the god delusion” om ett experiment på Israeliska barn då de fick ta ställning till om Joshuas invasion av Jericho med påföljande förintelse var försvarbar och 65% av barnen tyckte det, eftersom det annars skulle bli en hiskelig assimilering. Nu har jag inte boken här och kan därför inte källhänvisa korrekt, inte kan jag heller säga hur omfattande studien är, men om det ligger ett korn av sanning i studien, vad lärs egentligen ut i skolorna och hemmen i Israel egentligen?
Missförstå mig inte nu. Jag misstänker att Palestinierna när precis samma hat mot Israelerna, de spränger trots allt sig själva i luften om de bara får med sig några Israeler i döden.
Jag påstår absolut inte att Israeler är de jävligaste människorna på planeten, men tycker egentligen inte både du och jag att deras etik äändå är under all humanistisk värdighet?
3.
Jag håller givetvis med om att Palestinierna ägnar sig åt angrepp, jag vill bara påpeka att de inte är ensamma om det och (för att vara långsur) det var faktiskt Israelerna som började understödda av England 48.
Är inte detta anledningar nog för att Israel åtminstone har en skyldighet att försöka kompensera Palestinierna?
Men som sagt, jag är mycket öppensinnad och kan tänka mig att ändra åsikt om rimliga argument framförs. Jag har trots allt främst fått lyssna till Israelkritiker och knappt någon Israelvän. Kanske har jag fått allt om bakfoten?
Skriv gärna tillbaka och förklara hur saker ligger till!
MvH Joakim
Jag håller helt med! SvD och andra mainstreammedier väljer att bortse från att Israel snarare är David än Goliat i sammanhanget.