Av barn och dårar får man höra sanningen

En del vill byta ut dårarna mot fyllhundar, och det kan väl godtas. Barnen är däremot sanningssägare i båda fallen.

Det händer saker i Egypten. Presidenten sitter löst. Svenska Dagbladet rapporterar. Igår publicerade man i papperstidningen en bild på en liten gosse som håller ett foto på presidenten Mubarak, där han har ena ögat täckt av en ögonbindel och i pannan en davidsstjärna. Tankarna går givetvis till Israel, som ju har davidsstjärnan i sitt statsvapen, och till Israels tidigare försvarsminister Moshe Dayan, som ju hade ena ögat täckt av en ögonbindel.

Mubarak har dessutom utrustats med huggtänder och åsneöron, något som dock knappast har något med Israel att göra, utom möjligen i antisemitiska kretsar, som jag verkligen hoppas att lille gossen inte tillhör. Här är länken till artikeln, som på internet dock inte åtföljs av någon bild. Jag har därför i stället scannat in den (Foto Goran Tomasevic/Reuters):

Detta foto är det alltså en liten gosse som visar fram. Bildtexten lyder: ”En pojke visar vad han tycker om landets president Hosni Mubarak i Kairo i går”. Ja vad tycker han egentligen? Att Mubarak är som Moshe Dayan? Att Mubarak är en israel/jude? Att Mubarak är en åsna? Att Mubarak är ett rovdjur? Antagligen en kombination av allt detta.

Svenska Dagbladet rapporterar vidare idag. Man citerar ”åttaåringen Ahmed” som ställer följande fråga: ”Mamma, varför skjuter polisen på folk? Är de våra fiender, som israelerna?”

Lille Ahmed har alltså uppfattningen, att israelerna är egyptiernas fiender, detta trots att det råder fred mellan Israel och Egypten sedan flera decennier.

Man får hoppas att lilla mamma snarast talar lille Ahmed till rätta. För israelerna är ingens fiender, allraminst den egyptiska statens fiender. Mellan Israel och Egypten råder ju fred som sagt.

Men om Egyptens barn, dårar och fyllhundar, hyllar lille Ahmeds uppfattning som en sanning, ja då är det verkligen illa ställt!

Visst finns det många fiender till Israel, fiender som vill utplåna den judiska staten. Någonting som lille Ahmed bör bli undervisad om. Muslimska Brödraskapet, Hamas, PLO, al-Fatah, PFLP, Iran – bara för att nämna några. Men att Israel skulle vara Egyptens fiende, det är helt och hållet en osanning!

Många befarar, att Mubaraks fall, som framstår som oundvikligt, kommer att leda till att den islamistiska organisationen Muslimska Brödraskapet, ”skulle ta storseger”, som rubriken lyder i ännu en SvD-artikel: ”Blir det val nästa vecka kommer vi att få 80 procent av rösterna”, säger enligt artikeln en medlem av organisationens ledande råd.

Hur ser då det Muslimska Brödraskapet i Egypten på Israel? Så här sade i vart fall dess ledare i Egypten redan år 2005: ”Vi erkänner inte Israel som är en främmande skapelse i regionen. Och vi väntar oss att denna cancersvulst ska försvinna snart”.

Av barn och dårar får man höra sanningen, sägs det som sagt. Men här var det inte ett barn – och med största sannolikhet inte någon fyllhund heller – utan just en you know what som uttalade sig.

Denne dåre är säkert sanningsenlig i sin förväntan att Israel ska försvinna snart. Men att tro att detta verkligen någonsin kommer att ske, ja det är i sanning dåraktigt!

Om det är som det står i SvD att brödraskapet enligt sin egen bedömning skulle få 80 procent av rösterna, samtidigt som man beaktar att brödraskapets ledare anser att Israel är en cancersvulst som snart ska försvinna: Hur sannolikt är det då att ett Egypten under brödraskapets ledning kommer att upprätthålla Egyptens fred med Israel?

För egen del uppskattar jag den sannolikheten till noll.

Demokratins dilemma är, att den riskerar att avskaffa sig själv. Hitler kom till maken i demokratiska val. Sedan avskaffade han demokratin. Hamas – som enligt egen utsago för övrigt är en del just av det Muslimska Brödraskapet – kom till makten i demokratiska val. Sedan avskaffade de i en statskupp demokratin i Gaza.

Om det Muslimska Brödraskapet i Egypten skulle komma till makten i demokratiska val är alltså risken överhängande att de också skulle komma att avskaffa en eventuell demokrati i Egypten – samtidigt som de säkerligen skulle göra vad de kan för att i enlighet med Ledarens uttalande år 2005 göra allt de kan för att ”cancersvulsten” Israel ”ska försvinna snart”.

Det förtjänar noteras att angreppskrig, enligt den icke-demokratiska ideologin islamism, till vilken brödraskapet bekänner sig, är legitimt för att utplåna ”entiteter” som etablerat sig på vad som uppfattas som muslimskt territorium, på en waqf. Detta kan gälla såväl Israel som för den delen Spanien. Just nu är fokus dock på Israel …

Man noterar, att nobelpristagaren Mohammed El Baradei, tidigare chef för IAEA, har kastat sig in i Ledarstriden i Egypten. I National Review sägs dock tyvärr, att ”El Baradei is widely seen as a staunch ally of the Brotherhood”. El Baradei har enligt samma källa också uttalat att ”Israel is the number one threat to the Middle East”. El Baradei framstår i ljuset av detta närmast som ett ännu sämre alternativ än Mubarak. För Mubarak erkände ju ändå freden med Israel.

Om Mubarak faller, tycks Israel alltså bli tvingat att öppna en ny front. Fronten mot det egyptiska Muslimska Brödraskapets önskan att utplåna ”cancersvulsten” Israel. En önskan som man tydligen inte kan utesluta att El Baradei trots allt delar …

Jag hoppas verkligen att jag har fel!

Länk: Israel i Sverige.