Erkänn Palestina!

Många stater har på senare tid erkänt Palestina som stat. En iransk propagandakanal skriver att ”More than 130 countries have officially recognized Palestine as a state based on the 1967 borders, the boundaries that existed before Israel occupied East al-Quds (Jerusalem), the West Bank, and the Gaza Strip.” Källa.

Iraniernas skrivning är ganska avslöjande genom det de utelämnar, för före år 1967 så var det ju Jordanien som ockuperade östra Jerusalem och Västbanken och Egypten ockuperade Gaza, men då var det minsann ingen som ville ha någon palestinsk stat på dessa områden. Tvärtom var t.ex. PLO då – som alltid – inriktat på att utplåna Israel. Det gick an att ha Jordanien och Egypten som ockupanter, men när Israel och judarna i ett försvarskrig tar över dessa områden, då blir tonläget ett helt annat.

Nå, för att en stat ska anses vara en stat krävs att några villkor ska vara uppfyllda, nämligen att det finns ett folk, ett territorium och en förmåga hos regeringen att upprätthålla auktoriteten över folket och territoriet.

Det var ju synd att ”Palestina” enligt den iranska definitionen inte når upp till i vart fall två av dessa villkor. Det tredje villkoret, ett folk, är möjligen uppfyllt i den meningen att det faktiskt bor ”folk” på Västbanken och i Gaza. De flesta är araber, som först på senare tid, mest efter år 1967 just, börjat kalla sig ”palestinier”. Men där bor också en hel del judar, som förresten kallat sig så i mer än tretusen år …

Palestinas territorium är emellertid omtvistat och Israel vill förhandla med palestinierna om gränserna. Palestinierna har nekat. Regeringen – den palestinska myndigheten – har förlorat auktoriteten över Gaza efter vad som närmast måste betecknas som en statskupp utförd av Hamas – som å sin sida inte erkänner Israel. PLO erkänner inte Israel heller, och i synnerhet inte som en judisk stat. – Man kan då givetvis också hävda att även Israels territorium är omtvistat, men Israel har alltsedan år 1947 och FN:s delningsplan accepterat att araberna får skapa en stat vid sidan av Israel väster om Jordanfloden. Det har aldrig araberna brytt sig om att göra, dock. I stället har de startat en mängd anfallskrig mot Israel i syfte att utplåna den judiska staten. Något eget statsbygge har aldrig varit särskilt högprioriterat.

Så man kan verkligen fråga sig vad det är för krafter i dessa ”mer än 130 stater” som vill erkänna regimer som inte erkänner rätten hos grannstaten att existera.

En annan väg är dock möjlig, nämligen att förvisso erkänna Palestina, men då inte i första hand som ett hem åt någon nebulös folkgrupp kallad ”palestinier”, utan som ett nationellt hem för det judiska folket!

Palestina lämnades efter det första världskriget åt Storbritannien som ett mandat under Nationernas Förbund, där segrarmakterna enligt San Remo-resolutionen uttalade sig ”in favour of the establishment in Palestine of a national home for the Jewish people, it being clearly understood that nothing shall be done which may prejudice the civil and religious rights of existing non-Jewish communities in Palestine, or the rights and political status enjoyed by Jews in any other country”. Källa.

Således skulle judarna ha rätt att i hela detta det brittiska mandatet Palestina, som då även inkluderade nuvarande Jordanien, Gaza och Golan-höjderna etablera ett nationellt hem för det judiska folket:

Hur det har blivit med detta vet vi. Inga judar finns kvar vare sig i Gaza eller Jordanien.

Men det verkliga erkännandet av Palestina vore ju erkännandet av judarnas rätt att bo såväl i Gaza, i Jordanien som på Västbanken och Golan-höjderna och överallt annars i mandatområdet, inklusive nuvarande Israel.

Arabernas upprepade angreppskrig har syftat till att omöjliggöra detta, har syftat till att, som den egyptiske diktatorn Nasser en gång sade, ”kasta judarna i havet”. Att kräva att de judiska ”bosättningarna” i Judéen och Samarien (Västbanken) måste överges, eller att de arabiska flyktingarnas barn och barnbarn ska ha rätten att ”återvända” till nuvarande Israel (ett ställe där de aldrig bott), är det nutida mera försåtliga sättet att upprepa det Nasser sade.

Det är liktydigt med att inte erkänna judarnas rätt till ett hem i Palestina. Det är precis det som PLO, den palestinska myndigheten, dess ”president” Mahmoud Abbas, och inte minst Hamas för närvarande ägnar sig åt.

För detta blir de ”erkända” av mer än etthundratrettio stater i världen.

Dessa staters agerande är skändligt och skamligt och drar enbart vanära över dem.

Den stat som bör hedras är istället den judiska staten Israel som överlevt alla angrepp och som med stort tålamod under mer än sextio år fåfängt inväntat arabernas och ”palestiniernas” erkännande av Israels rätt att existera, som ett ”nationellt hem för det judiska folket”.

Detta erkännande har Israel i grunden aldrig fått.

I stället erkänns fienden …

Min uppmaning till dig blir alltså tvärtom denna: Erkänn Palestina som ett nationellt hem för det judiska folket!