Det händer saker.
Vår utrikesminister Carl Bildt har som du vet sitt omdöme klart rörande Israels avvärjningsstrid mot Ship to Gaza och då särskilt mot terroristerna ombord det turkiska fartyget Mavi Marmara: det var ett ”fullständigt oacceptabelt israeliskt övervåld”. Länk.
Sedan menar det starkt vänsterorienterade Svenska Hamnarbetarförbundet att man ska bojkotta varor i svenska hamnar som är på väg till eller från Israel. Deras försvar för sin bojkott – som numera avslutats – kan du läsa här.
Då inskrider Fria Moderata Studentförbundet (FMSF) genom sin ordförande Gustaf Dymov och erbjuder sig – visserligen mest symboliskt men ändå heroiskt! – att lasta fartygen.
Därefter skriver förre förrädaren Guillou – du vet han som förr kanske var KGB-agent – i Aftonbladet – var annars? – att en ”internationell bojkott av Israel är vägen till fred”. Om du läser mera noggrant finner du att han snackar om att
moderata ungdomsförbundet [ska få] som de vill. Som protest mot hamnarbetarförbundets tillfälliga blockad av last till eller från Israel har ungmoderaterna nämligen erbjudit sig att gripa in som hamnarbetare.
Men snälle lille förre förrädaren(?) Guillou: Det är ju inte Moderata Ungdomsförbundet (MUF) som uttalat sig! Det är Fria Moderata Studentförbundet (FMSF) som var beredda att lasta fartyg till Israel – och detta med all rätt!
Guillou har alltså inte en ringaste aning om vem det är som han riktar sin kritik emot – utom mot Israel förstås, som vanligt och i största allmänhet …
Nästa steg finner vi i Wall Street Journal.
Som framgår kan du inte läsa hela inlägget om du inte prenumererar. Men som genom ett under återger jag härnedan ändå hela texten courtesy of Sapere Aude!:
That Sweden’s dockworkers’ union staged a week-long protest against Israel in the wake of the Turkish flotilla incident is hardly surprising. But the response of a 2,500-strong student union that supports Sweden’s leading Moderate Party is worth noting. Last month, the student union showed Israel some welcome support by offering to load and unload Israeli cargo themselves. The students slammed the longshoremen in a press release and declared that ”It is Hamas’s fault that people are suffering in Gaza, not Israel’s.”
Their statement contains more clarity on Palestinian-Israeli relations than most anything we’ve heard lately from Europe’s grown-ups. Stockholm has been particularly vociferous in denouncing Israel’s efforts to defend itself, with Swedish Foreign Minister and Moderate Party elder statesman Carl Bildt having called for an investigation into Israel, and telling the Swedish press that Israel’s Palestinian policy is ”catastrophic” and ”leads to one problem after another.” All of which is pro-Israel compared to statements from Mr. Bildt’s colleagues on the left.
Gustaf Dymov, 24, who chairs the contrarian student union, stressed in a phone interview that the offer to scab on the boycotting dockworkers was almost entirely for show–but then, so was the ”boycott” itself, since very little cargo actually passes between Israel and Sweden by sea. Mr. Dymov says that’s what outrages him the most: ”It’s very obvious [the dockworkers] did this not out of a will to support the Palestinians but to show hatred toward Israel.”
So Mr. Dymov and his compatriots decided to show the love: ”We view this as a conflict between Israel, a democratic and free country that deserves our support; and Hamas, a terror organization that has an explicit aim to destroy and kill other people,” he tells us.
Given the political mores of contemporary European youth culture, this stance defines courageous rebellion. Too bad, then, that a Moderate Party spokesman was quick to distance his party from the students’ cause, telling us over the phone that Mr. Dymov’s group is not their official student faction and is ”totally separate from the party.” Mr. Dymov confirms this, though he notes that his group generally supports the Moderates in other matters, and that Mr. Bildt once chaired the ”quite libertarian” student union himself. ”That was a long time ago,” Mr. Dymov adds.
The Swedish students’ dissent has gotten little press, but Mr. Dymov said that what feedback he has gotten has been mostly positive. For anyone who agrees with Mr. Dymov’s code to ”always stand on the side of free countries and democracies,” this student movement comes not a moment too soon.
Gustaf framstår i och med detta nästan som en utrikesministerkandidat för framtiden. Men som endast tjugofyraåring är det väl rimligt att han får stå tillbaka en tid, till exempel för vår EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) kanske. Eller varför inte till förmån för vår handelsminister Ewa Björling (M)? Alla är de anhängare av Israels ovillkorliga rätt att existera. Alla är de därför av uppenbara skäl långt mer kompetenta och långt mer motiverade än Carl Bildt att som utrikesminister företräda Sverige i kampen just för den demokratiska och liberala – och judiska – rättsstaten Israels ovillkorliga rätt att existera, en kamp som den demokratiska och liberala – svenska – rättsstaten Sverige naturligtvis måste delta i.
Men Carl Bildt han verkar inte särskilt angelägen alls om att vi ska delta. Tvärtom tyckte han ju att de israeliska soldaternas försvar mot de terrorister som försökte slå ihjäl dem, innebar att Israel ”ställ[de] sig utanför den internationella rätten” och att Israel därigenom gjort sig skyldigt till ett entydigt brott mot folkrätten. Som om judar inte skulle ha rätt att försvara sig alltså.
Dessutom solidariserade han sig med detta anhang:
Så talar och verkar inte en Israelvän.
Som jag sagt förut: Sverige behöver en ny utrikesminister.
Länk: Webfinanser.