Det har ju varit första maj, den dag på året då den socialistiska kampen mot verkligheten verkligen blommar ut.
Ilmar Reepalu tog för sin del chansen att kämpa under rubriken ”Häv ockupationen av Palestina” i första-maj-demonstrationen i Malmö. Detta rapporterar GT/Expressen. Men verkligheten är enligt mångas uppfattning den att ”Palestina” inte alls är ockuperat, om man nu inte menar att den del av det forna brittiska mandatet Palestina som numera består av den judiska staten Israel är ockuperat, för i så fall anser man därmed att Israel inte har rätt att existera. Det övriga delen av mandatet består dels av arabstaten Jordanien, dels av ett omtvistat territorium där araber säger sig vilja etablera ytterligare en arabstat, dock utan större framgång eller ens egentligt engagemang. Man angriper hellre Israel än bygger sin egen stat.
Det tycks dock som om Reepalu med Palestina avser Västbanken, för enligt länken säger han att ”inget land har rätt att ockupera ett annat land” som Israel nu gjort i 43 år. Vad för land som Västbanken består av är dock oklart. Det finns ingen stat som gör anspråk på området i vart fall. Dessutom har anfallskrig med syfte att utplåna Israel utspelats där. Fientliga trupper har stationerats där. Många terroraktioner mot Israel har utgått därifrån. Många av dess innevånare anser att Israel inte har rätt att existera. Det är inte så konstigt alltså att Israels agerande gentemot området och dess innevånare präglas av en viss skepsis.
Reepalu gör en jämförelse med Sovjets ockupation av Baltikum, men den haltar ganska avsevärt. Hur många utplåningskrig mot Sovjet har utgått från Baltikum? Hur många terroraktioner mot Sovjet har utgått från Baltikum? Hur många balter anser att Ryssland inte har rätt att existera? Ledande svenska socialdemokrater påstod dessutom ända intill Sovjetunionens allra sista dagar att Sovjet inte alls ockuperade baltstaterna.
Om Sovjet ockuperade Estland, Lettland och Litauen så var det en orättfärdig ockupation utifrån dessa kriterier. Om Israel ockuperar Västbanken, vilket kan ifrågasättas, så är det en rättfärdig ockupation utifrån samma kriterier. Det bästa stället att försvara sig mot en angripare är på angriparens territorium, inte inne i det egna landet. Och så länge det finns angripare kvar på Västbanken, så länge gör Israel bäst i att försvara sig där i stället för att dra sig tillbaka och därmed öppna sig för ytterligare angrepp.
Reepalus jämförelse mellan Sovjet i Baltikum och Israel på Västbanken framstår alltså som grovt missvisande. Reepalu misslyckas än en gång med att föra ett konsistent resonemang.
Han kan i alla fall trösta sig med att Svante Weylers radiokrönika om honom blivit fälld i Granskningsnämnden för Radio och TV. Krönikan fick närmast ”karaktären av ett personangrepp”, menar nämnden.
Men vad var det Weyler sade? Jo han ställde bland annat följande frågor ”Hur får man en sådan man att fatta? Vem kan hjälpa honom att förstå vad det är han faktiskt säger?”
Det blir nog svårt, för att döma av Reepalus uttalanden på första maj har han fortfarande inte fattat. Men det är klart, vad betyder verkligheten för någon som av allt att döma kämpar mot den?
Länk: Granskningsnämndens beslut (pdf).