Hisbollah, Iran, Syrien och Hamas planerar nytt anfallskrig mot Israel

Det skriver Debka-file. Känner dessa stater och entiteter kanske inte till att anfallskrig är förbjudet enligt folkrätten?

Debka skriver, att amerikansk underrättelsetjänst har samlat information om en detaljerad anfallsplan som utarbetats gemensamt av Hisbollah, Iran, Syrien och Hamas. Planen går ut på att sända in fem Hisbollah-bataljoner om sammanlagt femtusen man för att erövra fem områden i Galiléen, samtidigt som man instigerar ett uppror bland israeliska araber och Hamas öppnar en andra front i söder. Syrien förväntas träda in i något skede.

Här följer en översättning av en stor del av Debka-artikeln:

1. bataljonen: Denna enhet kommer att rycka fram genom gränspasset Naqura-Rosh Haniqra och svepa söderut sju kilometer för att inta den israeliska medelhavs-staden Nahariya med 55 000 innevånare, eller delar av staden.

FN:s fredsbevarande styrkor har sitt högkvarter i Naqura, … och det israeliska försvaret där är svagt så inga militära eller geografiska hinder för denna Hisbollah-offensiv förväntas. Bataljonen kommer att tillfångata ett stort antal israeliska gisslan för att användas som levande sköldar mot en israelisk motattack.

En liten grupp om 150 krigare, tränad av marinsoldater ur [det iranska] revolutionsgardet, kommer också att försöka nå kusten med snabba båtar. De står redan beredda i Libanon

2. Bataljonen: Denna enhet har som uppgift att inta den nordisraeliska staden Shlomi Shlomi, med 6 500 innevånare belägen [3 km] sydost om gränspasset vid Naqura. Genom att hålla denna stad och dess omgivningar får Hisbollah kontroll över en viktig vägknutpunkt och kan hindra israeliska förstärkningar från centrala israeliska baser i Galiléen och regioner i östra delen av övre Galiléen från att nå Nahariya via väg 89 och 899 (se karta).

3. Bataljonen: Genom att tränga längre söderut än någon annan Hisbollah-enhet har denna bataljon till uppgift att nå de tre israelisk-arabiska byarna B’ina, Deir al-Asad och Majd el-Krum, som ligger norr om staden Karmiel och vid väg 85, som förbinder Acre vid Medelhavet med Safed i de centrala galileiska bergen.

De iranska krigsplanerarna vill att Hisbollah ska ta kontrollen över dessa tre israelisk-arabiska platser av två orsaker.

För det första: Som en kommandopost i syfte att underblåsa missnöje i israelisk-arabiska byar och städer i nedre Galiléen och Wadi Ara i söder till ett fullt utvecklat uppror. Den inkommande styrkan kommer att backas upp av hemliga Hisbollah-celler som sedan några år har upprättat, beväpnat och finansierat underjordiska ”Galileiska befrielseataljoner” i Sakhnin, Araba och Deir Hana, med medel från narkotikasmuggling.

Hisbollahs celler på Västbanken har under en tid varit aktiva i Wadi Ara-regionen, genom vilken väg 65 förbinder centrala och norra Israel.

För det andra: Genom att kunna beskjuta väg 85 mellan Acre och Safed från ställningar i de ockuperade arabiska byarna skyddar man de Hisbollah-enheter som håller Nahariya och Shlomi, och försvårar allvarligt de israeliska styrkornas passage från baser i mitten av landet till undsättning av dessa nordliga städer. Den stora civilbefolkningen i området begränsar möjligheterna för det israeliska flygvapnet att angripa de områden som behärskas av Hisbollah.

4. Bataljonen: Denna bataljon kommer att framtränga åt sydost till Kadesh-dalen där Ma[l]kia, kibbutzen Yiftah och moshaven Ma[l]kia är belägna. Genom att inta dessa platser får Hisbollah möjlighet att därifrån beskjuta den nordligaste delen av Galiléen.

5. Bataljonen: Hisbollahs strategiska reserv.

Raketattacker från Libanon kommer att fokusera på att slå ut Israels strategiska militära installationer, såsom flygbaser, nukleära anordningar och flottbaser. Att slå mot israeliska befolkningscentra är av lägre prioritet för Iran.

Syriens medverkan kommer inledningsvis att begränsas till att täcka upp Hisbollahs operationer med artilleri eller flyg. Men om striderna eskalerar eller drar ut på tiden, kommer Hisbollah att be Syrien att gå in i Libanon med understödjande styrkor; Damaskus kommer då att öppna en fjärde front mot Israel från den syriska sidan av Golanhöjderna.

Denna Teheran-Hisbollahs krigsstrategi är helt förberedd för alla oförutsedda händelser. Den uppenbara utlösande faktorn skulle vara en israelisk militär operation mot Irans kärntekniska anläggningar, men när alla delar är på plats kan de aktiveras av någon annan förevändning från Teheran eller Damaskus.

Under de senaste veckorna har både Hisbollah och dess syriska allierade mobiliserat sina styrkor samtidigt som man talat om för den arabiska världen att den judiska staten är på väg att anfalla Libanon.

Hisbollahledaren Hassan Nasrallah är angelägen om att angripa Israel oavsett hur krisen beträffande Irans kärnkraftsprogram avlöper.

Söndagen den 17 januari sade han: ”Med tanke på alla hot ni kan höra nu för tiden, lovar jag er att om ett nytt krig med sionisterna skulle bryta ut, så kommer vi [den libanesiska motståndsrörelsen] att krossa fienden, komma ut som segrare, och förändra regionens utseende”.

”Om Gud vill, så är Israel, ockupationen, hegemonin och arrogansen på väg att försvinna!”

Vad Hisbollah och Nasrallah – samt Syrien, Iran och Hamas – eftersträvar och uppenbarligen noggrant har planerat, är alltså ett av folkrätten förbjudet angrepps- och utplåningskrig mot Israel.