Graffiti i Gaza – budskap om krig och utplåning

Jo, det har ju kommit ut en ny bilderbok från Gaza, med titeln Gaza Graffiti – budskap om kärlek och politik. Jag har tidigare bloggat om boken, läs här. Jag ställde då den närmast retoriska frågan om bokens författare, Mia Gröndahl, som du kan se på bilden här till vänster, är en ”nyttig idiot eller en slugt beräknande antisionistisk Hamas-anhängare”. Kanske håller hon på Fatah i stället. Förhållandet mellan Fatah och Hamas kallar hon i alla fall för ”spänstig konkurrens”.

Som jag skrev den gången: ”Att försöka övertrumfa varandra i angrepps- och utplåningskriget mot Israel – Fatah erkänner inte heller Israel – är knappast något som kan kallas spänstigt – om man inte tycker att det allra spänstigaste är utplånandet av Israel”. – Lite som när Ernst Röhm och Adolf Hitler i Tyskland på 1930-talet konkurrerade om vem som den gången skulle få ”äran” att på spänstigaste sätt utplåna judarna, alltså.

Nåväl. Det pågår nu en utställning på Etnografiska Muséet, med Gröndahls bilder. Utställningen heter som boken: ”Gaza Graffiti – budskap om kärlek och politik”.

Enligt muséet berättar bilderna vid sidan av det politiska budskapet

om glädje och sorg; bröllopsband som knyts mellan de unga, konfliktens många offer och det ständigt närvarande hoppet om fred och frihet. … Bilderna berättar anspråkslöst men med ömhet om väggmålningarnas olika roller i ett område fullt av konflikt, kärlek och hopp.

Utställningen recenseras i Gefle Dagblad av en Lena Thomsson, som nog måste betraktas som utrerad antisionist. Så här skriver hon nämligen:

Sionismen är en kolonial imperialistisk rörelse som kolonialismen såg ut på 1800-talet med allt hängande i blodet, vilket betyder rasism.

Om utställningen heter det, att den ”visar en vardag vi förvägrar oss själva att inkludera i en av oss skapad situation – Gaza Graffiti frammanar hos åskådaren en solkig skam”.

Gefle Dagblad har alltså tillåtit införandet av en artikel i vilken sionism jämställs med rasism. Israels existens som judisk stat skulle alltså vara ett utslag av rasism. Om det är så skulle existensen av samtliga andra nationalstater också vara utslag av rasism: Sverige – svenskarnas stat, Norge – norrmännens osv. Men skribenten i Gefle Dagblad utpekar endast judarna som skyldiga till brottet att ha en egen stat. Detta utpekande är, mina vänner, ett uttryck för den verkliga rasismen, den verkliga antisemitismen, som särskiljer judarna från alla andra folk och förvägrar just dem men inga andra rätten till en egen stat.

Gefle Dagblad ligger nog i och med denna publicering antagligen ganska risigt till hos åklagarmyndigheten och Justitiekanslern.

Det var det. När det gäller utställningen så hittar du i länkarna ovan en del exempel på vad för bilder som visas. Bilder på ”martyrer” och döda barn, israeliska attackhelikoptrar och ruiner.

Om vi nu ska använda uttrycket ”solkig skam” så kan kanske Gröndahl och Thomsson med flera bör överväga på vilket sätt följande bilder speglar ”ömhet”, ”kärlek” och ”hoppet om fred och frihet” och hur solkigt och skamligt det kan kännas att inte även fundera på vad för budskap dessa bilder har.

Sapere Aude! presenterar alltså stolt sin höstsalong med ”motbilder” på temat ”Graffiti i Gaza – budskap om krig och utplåning”. Raketer, handgranater och automatkarbiner blir det, allt hämtat från Gazas murar:

Så ser det ut. Bara sök på nätet efter ”Gaza graffiti” så hittar du mycket mera.

Bomber och granater mot Israel. Död åt Israel. Sådant är detta budskap. Inget ömt kärleksbudskap precis. Och om det finns något hopp verkar det närmast vara hoppet om Israels utplåning.

Kanske något för Etnografiska Muséet och diverse recensenter att fundera över också – i antirasismens namn om inte annat.

(Fotnot: Jag har inte sett utställningen och inte läst boken. Om bilder av den typ jag återgivit ovan förekommer där så är även jag beredd att drabbas av en viss ”solkig skam”. Men inget tyder på det.)

***

Läs även andra bloggares åsikter om Ernst Röhm, Adolf Hitler, åklagarmyndigheten, Hamas, terrorism, Palestina, islamonazism, Israel, judar, Gaza, antisemitism, antisionism, Gaza Graffiti, Mia Gröndahl, Gefle Dagblad, Fatah, Etnografiska Muséet, Lena Thomsson, Justitiekanslern, JK