Tjeckien har begärt och nu fått samma undantag ”som Polen och Storbritannien har, från det så kallade protokoll 30 i Lissabonfördragets stadga om grundläggande rättigheter.” Detta enligt regeringens EU-hemsida. Även Ekot rapporterar.
Men vad det är för undantag och varför Tjeckien begärt detta, ja därom tiger både Regeringen och Ekot.
Vi får alltså som vanligt vända oss någon annanstans än till svenska källor för att få hela bilden.
NYTimes/IHT skriver då, att Tjeckiens president Vaclav Klaus ”has said he fears that the charter could be used as a legal basis for property claims related to the three million Germans expelled from what was then Czechoslovakia after World War II.”
EU har alltså tydligen säkerställt att de fördrivna tyskarnas krav på kompensation gällande förlorad egendom i tidigare Tjeckoslovakien inte kommer att beaktas.
EU bör nu på motsvarande sätt klargöra att de från nuvarande Israel fördrivna palestiniernas krav på kompensation gällande förlorad egendom i tidigare Palestina inte heller kommer att beaktas.
För varför ska tre miljoner fördrivna tyskar behandlas sämre än 750 000 fördrivna palestinier? Palestinierna(s ledare) befann sig ju på Tysklands och Hitlers sida under det andra världskriget. Förlorare som förlorare. (Palestinierna har dessutom deltagit i flera angreppskrig mot Israel även efter det andra världskriget. Krig som förlorats. Det har inte tyskarna gjort. Palestinierna är därför större förlorare än tyskarna, och borde därför kanske till och med behandlas sämre än tyskarna, inte bättre.)
EU bör alltså en gång för alla ta avstånd från sådana palestinska krav, som ju dessutom inte bara går ut på kompensation, utan på en ”ovillkorlig” rätt att återvända. (Läs här och följ länkarna.) Kravet att få återvända måste, enligt den logik som EU antagit gentemot tyskarna, anses vara än mer orimligt än kravet på kompensation.
Ett uttalande från EU gentemot palestinierna med samma innebörd som det undantag som Tjeckien beviljats, skulle utgöra en kraftfull markering mot palestiniernas (ledares) ovillkorliga och orimliga krav på återvändande, och vore en välkommen och värdig avslutning på Sveriges EU-ordförandeskap.
Det skulle visa att EU – och Sverige – tror på rättvisa i världen.
***
Läs även andra bloggares åsikter om antisionism, Palestina, Israel, EU, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Adolf Hitler