Så här säger försvarsministern om Sveriges insats där:
– Vi väljer att patrullera i områden där vi vet att det är problem. Några länder har stigit undan därför att de inser att riskerna ökar. Men det enda som då sker är att problemen växer. Vi vet att vi har aktiva talibangrupperingar och om våra soldater agerar så ökar riskerna kortsiktigt, men det är den enda lösningen långsiktigt.
Källa: SvD.
Detta är ett riktigt, rakryggat och rättfärdigt ställningstagande. För varför ska man sända ut trupp till skydd för demokrati och frihet, om man sedan stiger undan när kulorna börjar vina. En sådan inställning säger bara till fienden att man inte menade allvar. Tvärtom: Om motståndet mot demokrati och frihet hårdnar, så hårdnar också Sveriges försvar. Sverige menar allvar.
Dessutom kommer den svenska styrkan även att utökas något till antalet. Det är också bra. Ju fler motståndare, desto fler försvarare krävs det.
Som jag skrev i en tidigare bloggning: Försvaret för demokrati och frihet är ovillkorligt, kompromisslöst.
Men tyvärr tycks generalsekreteraren i Svenska Afghanistankommittén Torbjörn Pettersson ha en annan uppfattning. I samma Svenska Dagbladet (för i fredags) skriver han på Brännpunkt under rubriken ”Utländsk militär kan inte lösa krisen”.
Han säger bland annat att säkerheten i regionen är sämre nu än när svensk trupp kom dit. Vidare:
Omvärlden har hittills reagerat på den negativa utvecklingen genom att sända fler soldater, men trots flera års förstärkningar av den militära insatsen ökar osäkerheten för civilbefolkning och biståndsarbetare.
Jag skrev i går på FN-dagen om att FN alltför mycket fokuserade på saker som fred och säkerhet och alltför lite på demokrati och frihet. Pettersson tycks ha samma fokus.
Och det kan ju ligga något i det. Säkerheten för dem som tidigare underkastade sig talibanväldet var nog större än den är nu för många afghaner. Det saknades då visserligen demokrati och frihet, men det är ju för många debattörer till synes underordnade värden.
Till detta kommer dock att al-Qaida-terrorister i hägnet av talibanväldet kunde angripa USA och därmed försämra USA:s säkerhet. USA är dessutom en stat som värnar om demokrati och frihet, till skillnad från talibanerna. Så om man utifrån detta demokrati- och frihets-perspektiv måste välja mellan afghansk och amerikansk säkerhet, är valet inte svårt.
Om saken gällde enbart afghanernas fred och säkerhet kunde man väl låta talibanerna hållas. Men nu gäller saken någonting annat, nämligen hela världens demokrati och frihet, som angrips just från afghanskt territorium.
Det är naturligtvis tragiskt att försvaret av demokrati och frihet ska behöva ske till priset av afghanska medborgares liv, fred och säkerhet – och till priset av stupade svenska soldater. Samtidigt måste man minnas att det just nu är just vissa afghanska medborgare som med vapen i hand attackerar just försöket att bygga demokrati och frihet även i Afghanistan.
Men försvaret för demokrati och frihet måste som sagt vara ovillkorligt, kompromisslöst. Om inte är det lika bra att låta talibanerna segra, vilket de kommer att göra om man inte kämpar mot. Och segrar de kommer Afghanistan då sannolikt åter att utvecklas till ett terroristnäste som hotar omvärldens demokrati och säkerhet. Det får inte ske.
Det hedrar Sverige att vi deltar i försvarskampen. Att vi deltar i att avvärja det hotet. Att vi inte ”stiger undan”.
***
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, demokrati, frihet, fred, säkerhet, Sten Tolgfors, Afghanistan, Torbjörn Pettersson, Svenska Afghanistankommittén, USA, al-Qaida, taliban, FN, terrorism, Sverige