I Göteborgs-Posten den 15 september 2008 skriver Ulf Karlström att ”de palestinska flyktingarna skall få återvända” underförstått – till Israel, och att västvärlden trots larmrapporter blundar för deras svåra situation. (Jag hittar tyvärr inte någon internet-länk.)
Detta krav, som framförs inte endast av palestinagrupperna i Sverige, som Karlström representerar, är emellertid märkligt av flera skäl.
1. Flyktingsituationen uppstod på grund av ett anfallskrig som initierades av de arabstater som inte accepterade FN:s delning av det brittiska mandatet Palestina efter det andra världskriget. De accepterade inte att palestinierna skulle få en egen stat då. Det gjorde inte ens palestiniernas egna ledare. I stället för en egen stat ville de ha, och utplåna, Israel.
2. Palestinska flyktingar ärver flyktingskap. Det gör inga andra flyktingar. Om de inte gjorde det skulle det snart inte finnas några palestinska flyktingar kvar. Varför skall personer som aldrig befunnit sig på en viss plats ha en ovillkorlig rätt att få bosätta sig där?
3. Andra flyktingsituationer som uppkom efter det andra världskriget löstes genom integration. T. ex. har cirka femton miljoner tyska flyktingar från det nuvarande Polen integrerats i nuvarande Tyskland. Varför kan då inte 750 000 palestinska araber och deras ättlingar integreras i arabstaterna, särskilt som ungefär lika många judiska flyktingar från arabstaterna har integrerats i Israel?
4. Om de palestinska arabiska flyktingarna år 1948 – och deras miljoner ättlingar – skulle tillåtas invandra i Israel, vore det detsamma som att utplåna Israel som judisk stat. Vilken rimlig anledning föreligger för det i ljuset av att inga andra flyktingar efter det andra världskriget har fått återvända? Rimligare vore att de palestinska araberna bygger en egen stat och bosätter sig där, t. ex. enligt den idé som FN:s delningsplan av år 1947 ger uttryck för.
5. Den palestinska ledaren under det andra världskriget, stormuftin av Jerusalem hajj Amin al-Husseini, f. ö. en släkting till Yassir Arafat, stod entydigt på Nazitysklands sida, och krävde judarnas utrotning. Han satt länge i exil i Berlin. Flera andra stater vars ledare stod på Tysklands sida har fått förlora territorium, t. ex. Italien, Finland och Japan, men även Tyskland självt. Då borde väl även de palestinska araberna acceptera att förlora territorium – Israel?
Och om de inte gör det: Varför ska då de palestinska araberna få en fördel genom denna deras vägran jämfört med tyskar, italienare, japaner och inte minst – judar? Alla, utom judarna, sysslade de med anfallskrig. Men judarna ville bara försvara sig.
De palestinska araberna har det säkert inte så lätt på många håll. Men orsaken till det är för det mesta inte vad Israel gör och inte gör; problemet är att allt för många araber/arabstater inte accepterar Israels blotta existens och därför håller de palestinska araberna som en gisslan, som en förevändning att angripa Israel, i ord och i gärningar.
Skuldbördan borde alltså inte placeras hos Israel utan i stället där som den huvudsakligen hör hemma, nämligen hos dem som vill utplåna Israel.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Berlin, Finland, flyktingar, Göteborgs-Posten, gisslan, Hajj Amin al-Husseini, Israel, Italien, Japan, judar, Nazityskland, Palestinagrupperna, Palestinska araber, stormuftin av Jerusalem, Tyskland, Ulf Karlström, Yassir Arafat
Om jag hade fatt bestamma hade du fatt sparken. Israel ar en fascistisk stat som utovar folkmord mot det palestinska folket. Nagot som du stodjer. Fascist-anhangare tycker jag inte ska jobba pa Migrationsverket.
Innan den sionistiska staten Israel existerade levde judar och muslimer sida vid sida utan problem. Ni vill ju liksom aldrig inse det.
En utomordentligt klar och övertygande argumentation som jag helhjärtat instämmer i! Särskilt viktigt är det att Du tar upp det egendomliga förhållandet att palestinaaraberna ärver sin flyktingstatus. FN-organet UNRWA borde ha avskaffats för länge sedan, eftersom det inte finns någon som helst anledning att de palestinska flyktingarna skall behandlas annorlunda än alla andra flyktingar i världen. Detta är en punkt som Israels vänner borde ta upp i alla möjliga sammanhang.