Islamisten Mohamed Omar, som vill utplåna Israel, har skickat ett brev till Nima Dervish, en flykting från Iran. Dervish har fotograferat Omar och andra islamister när de firade ”Jerusalem-dagen” på Sergels torg i Stockholm, och då tillsammans med islamonazisten Ahmed Rami (som tycker att ”judendomen är en psykisk sjukdom”) protesterade ”mot den sionistiska koloniseringen av Palestina”.
Så här skriver herr Omar till Nima Dervish:
Hej!
Vi vill bara att du ska vara medveten om en sak.
Vi har skrivit ett brev på svenska och arabiska.
I brevet står det att du har lagt ut närbilder på demonstranterna på din blogg. Adressen till bloggen finns angiven.
I brevet finns också din hemadress, dvs. där du bor, och ditt telefonnr.
Brevet har stoppats i ett kuvert tillsammans med ett förstorat foto på dig.
På fredag kommer vi att dela ut 4000 ex av detta brev i moskéer i Stockholm, Märsta och Uppsala.
Vi tycker att personerna du har plåtat förtjänar att veta det och att de också ska ha möjlighet att kunna kontakta dig direkt.
Vi vill endast att du ska känna till detta.
mvh
Mohamed Omar
Dervish uppfattade detta brev som hotfullt och har därför polisanmält saken. Detta framgår här:
– Jag flydde inte från Iran till Sverige för att behöva ge efter för hot från islamister, säger Nima Dervish
Nej, det ska naturligtvis varken Nima Dervish eller någon annan behöva göra.
Vad som förvånar mig är dock i första hand varför ett helt gäng ”islamofascister”, som Dervish kallar dem (jag skulle snarare kalla i vart fall Omar och Rami för islamonazister), å ena sidan med lätthet deltar i en demonstration (mot Israel så klart), men å andra sidan inte gillar att bli fotograferade och utlagda med bild på internet.
Men om man tar ställning mot något så gör man det väl fullt ut? Varför vågar man då inte stå för det fullt ut? Varför framför Omar detta hot mot Dervish? Han borde väl i stället hyllas för att ha visat världen islamismens, ”islamofascismens” sanna ansikten?
Min – visserligen begränsade men ändå – erfarenhet av demonstranter är att de ofta nog vill demonstrera utav bara den, men de vill paradoxalt nog ofta inte bli fotograferade när de gör det.
Nå, Nima får stå på sig mot herr Omars förtäckta hotelser och naturligtvis ska svenska myndigheter hjälpa honom på alla sätt. Ingen ska behöva ge efter för hot från islamister.
Ingenstans. Aldrig.
Länkar: MXp, Dick Erixon. Nima Dervishs blogg, läs särskilt denna bloggning. Torbjörn Elensky skriver på Newsmill. – Här är bilder från hur Jerusalem-dagen ”firades” i Malmö.
Tillägg 2009-10-01: Av allt att döma har herr Omar fegat ur. Inga fyratusen bilder ska delas ut. Läs här.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Iran, Palestina, Israel, islamism, islamonazism, islamofascism, antisionism, Mohamed Omar, Ahmed Rami, Nima Dervish, Jerusalemdagen