JO: Migrationsverket skyldigt till grundlagsbrott

Det är Migrationsverkets lednings beslut att på grund av mitt stöd för Israel i denna blogg omplacera mig från enhetschef till beslutsfattare, som får skarp kritik av JO i ett beslut taget igår. Länk till beslutet här.

Så här sammanfattar JO sitt beslut:

En anställd har förflyttats till en lägre befattning. Åtgärden bedöms ha varit föranledd av att den anställde publicerat ställningstaganden i politiska frågor på Internet. Grundlagens skydd för yttrandefriheten innebär bl.a. att det allmänna inte får vidta repressalier mot enskilda som använt sin yttrandefrihet. Någon grund för att i detta fall göra undantag från repressalieförbudet har inte förelegat. Förflyttningen har därför inneburit ett brott mot grundlagen.

Den som fattade det grundlagsstridiga beslutet var Eugène Palmér. Generaldirektören Dan Eliasson lät det ske. Därefter blev jag inte bara omplacerad, utan avskedad. Dan Eliasson lät även det ske.

Regeringen bör nu i ljuset av JO:s beslut entlediga Dan Eliasson. Ingen myndighet bör ha en chef som tillåter grundlagsbrott.

Läs även här.

Här följer ett längre citat ur JO:s beslut:

Eugène Palmér har således inte anfört några andra konkreta skäl för sina åtgärder än sådana som har sin grund i att Lennart Eriksson, samtidigt som denne var enhetschef vid Migrationsverket, utanför tjänsten tog ställning på ett visst sätt i vad som bedömdes vara politiskt kontroversiella frågor. Palmér synes mena, att det inte är åsikterna eller deras uttryckande han vänt sig emot, utan den brist på omdöme som Eriksson – givet sin position på Migrationsverket – ådagalagt genom att inte lägga band på sin personliga yttrandefrihet. Det ena kan emellertid inte skiljas från det andra. Att säga att arbetstagaren har rätt att uttala en åsikt men inte att visa det dåliga omdöme som man anser att uttalandet innebär utgör bara en omskrivning för ett förbud mot åsiktens framförande.

Det är således genom de åtgärder som vidtagits och de skäl som angetts för dessa klarlagt att Migrationsverket genom Eugène Palmér ingripit mot Lennart Eriksson i anledning av vad denne uttalat i ett från tjänsten skilt sammanhang. Migrationsverket rubricerade förflyttningen av Eriksson som en omplacering. Denna har sedermera i en lagakraftvunnen dom bedömts som en uppsägning och en olaglig sådan. Som ovan framgått är en negativ förändring av en tjänstemans anställningsförhållanden ett typexempel på en repressalieåtgärd.

Det som återstår att ta ställning till är om det förelegat sådana omständigheter att åtgärderna likväl varit rättsenliga.

Vid denna bedömning finns det skäl att uppehålla sig vid det som i Mölndals tingsrätts dom antecknats om Lennart Erikssons kompetens som s.k. beslutsfattare. En beslutsfattare ska, enligt återgivande i domen, utreda, handlägga och fatta beslut enligt utlänningslagen. Eriksson bedömdes av verket vara ”en mycket skicklig” och ”synnerligen lämplig beslutsfattare”, som verket gärna ville ha kvar just i den rollen. Att även Eugène Palmér fann Eriksson lämplig som beslutsfattare framgår av att det var till en sådan befattning han omplacerade Eriksson. Slutsatsen av detta kan inte bli någon annan än att Eriksson bedömdes ha god förmåga att på ett sakligt och opartiskt sätt avgöra ärenden i enlighet med gällande rätt. Palmérs och Migrationsverkets uppfattning var med andra ord att Eriksson kunde skilja mellan tjänsteåligganden och privata åsikter samt att det inte fanns grund för att hysa misstroende mot honom från den utgångspunkten.

Eugène Palmér har dock gjort gällande att Lennart Erikssons åsikter om konflikten i Mellanöstern allvarligt skadade allmänhetens och de sökandes tilltro till Migrationsverkets förmåga att opartiskt pröva asylansökningar från personer som kommer från det området. Någon konkret omständighet till stöd för detta antagande har inte lagts fram. Frånvaron av närmare precisering får tolkas så att det som föranledde ingripandet låg på ett mer allmänt plan, nämligen att det generellt sett skulle vara förtroendeskadligt för Migrationsverket att ha en enhetschef som offentligt ger uttryck för åsikter av det slag Erikssons uttalat. En önskan att värna det allmänna förtroendet för en myndighet kan dock inte, som framgått, åberopas till stöd för repressalieåtgärder gentemot en anställd som gjort bruk av sin privata yttrandefrihet i ett sammanhang som är helt skilt från tjänsten.

Det föreligger således ingen rättsligt godtagbar grund för den åtgärd som Eugène Palmér beslutade om. Den var därmed inte bara arbetsrättsligt olaglig, som konstaterats i Mölndals tingsrätts dom, utan också grundlagsstridig.

Ett ”typexempel på en repressalieåtgärd”, alltså …

Länkar: Merit Wager, DN, SvD, DN, Dagen, Ekot, Aftonbladet, Haaretz, Världen Idag, ST Press, The Local, Svensk Israel-Information.

***

Läs även andra bloggares åsikter om rättssäkerhet, yttrandefrihet, grundlagsbrott, Migrationsverket, Dan Eliasson, Eugène Palmér, JO, demokrati, regeringen