Fast någon större svallvåg lär det inte bli frågan om, utan mest en liten krusning på ytan.
Svenska Dagbladet skriver nämligen här och här, att Sveriges styrka i Afghanistan antagligen kommer att utökas med en ytterligare skyttepluton och fyra stridsfordon 90. Dessutom blir det fler ”galtar”, dvs. Ptgb 6.
”Alltid något”, sa talibanerna när de fick se ISAF.
Denna åtgärd kommer helt säkert att väcka kritik i vanligtvis urfegande kretsar. Enligt dem kan Sverige undantagsvis skicka soldater utomlands, men blir det krig, ja då är det dags att sticka hem igen. Att bygga och försvara demokrati och frihet där angreppen sker, i stället för att sitta hemma och vänta på att dessa värden ska angripas på hemmaplan är, som jag skrivit tidigare, en god strategi. Men för de fege i världen är det otänkbart.
Därför är det alldeles utmärkt och nödvändigt att Sverige nu, när de islamistiska angreppen mot den svenska styrkan ökat, inte fegar ur utan tvärtom sätter hårt mot hårt och utökar. Det skickar inte minst en tydlig signal till fienden att Sverige är i Afghanistan för att försvara demokrati och frihet, både afghanernas och vår egen, med vapen om det behövs, och att vi inte avser göra några kompromisser i detta försvar. Om angreppen ökar, ökar också vårt försvar. Försvaret för demokrati och frihet är ovillkorligt, kompromisslöst.
Ulf Nilson skriver i Expressen på detta tema:
500 svenskar och svenskor sätter sina liv på spel i Afghanistan – i dag och alla dagar. För mig är de hjältar och hjältinnor.
Jag instämmer.
***
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, försvar, frihet, terrorism, ISAF, Afghanistan, Galten, Stridsfordon 90, Ulf Nilson, islamism, talibaner, surge, Ptgb 6