Det rapporterar tidningen Dagen. Här hittar du en lista över mina egna blogginlägg om Diakonia, t. ex. detta.
Det är den israeliska organisationen NGO Monitor som sammanställt en rapport om Diakonias förehavanden under arabernas konflikt med Israel och dess samröre med, som NGO Monitor skriver, ”partners som tillhör de mest extrema rösterna i konflikten.” Diakonia uppmanas att samarbeta med mera moderata krafter och ”i synnerhet sådana som inte sysslar med att delegitimisera eller demonisera Israel eller som bidrar till konflikten”.
NGO Monitor noterar även, att Diakonia fick 332 miljoner kronor från SIDA under år 2008.
Här framgår, att Diakonia delvis använt sina pengar till att finansiera utgivningen år 2001 (ny uppl. 2002) av boken Inshallah (”om Gud vill”) i vilken Donald Boström ursprungligen förmedlade anklagelsen om organstöld. Boken finansierades även av Utrikesdepartementet, och SIDA är ju en myndighet under Utrikesdepartementet.
Diakonia avfärdar dock rapporten som ett uttryck för den israeliska högerns ”panik”, en höger som enligt talesmannen Joakim Wohlfeil är på kollisionskurs med Sverige, USA, EU och FN.
Diakonias uppgivna samarbete med extremister är alltså inte ens värt att kommentera. Det tycks bara vara helt i sin ordning, alltså.
Ytterligare en reflektion är denna: Dagen är den enda tidning som hittills skrivit om denna rapport. Men när Israel utsätts för kritik, får det återklang i hela dagspressen, radion och TV:n. Jämför t. ex. när Diakonia självt rapporterade om det i deras ögon förhatliga spårvägsbygget i Jerusalem, eller när en firma anknuten till Assa Abloy gjorde lås på Västbanken. Läs här.
Och när en ”fanatisk anti-israel” nämligen Joe Stork i Human Rights Watch kommer med en israelkritisk rapport, ja då blir det förstanyhet i radion.
Men kritik av israelkritiken, den går närmast spårlöst förbi.
Detta kan ju ingen tolka som annat än ytterligare ett tecken på den förhärskande stereotypa attityden i media – och hos Diakonia m. fl. Aftonbladsartikeln om organstölder ligger helt i linje med denna attityd.
Den som kommer med en annan uppfattning, som Sveriges ambassadör i Tel Aviv eller nu NGO Monitor – de tystas ned eller avfärdas.
Vilken är då attityden? Jo, Israel är ”the ususal suspect”, den som kan, bör och ska anklagas för minsta verkligt eller inbillat missförhållande. De palestinska araberna är ”the usual victim”, ett folk till synes höjt över varje misstanke. Sant eller ej, Israel måste alltid utmålas som boven i dramat. Den som säger emot, ska tystas ned eller avfärdas.
Sådant kan med fog kallas för demonisering och delegitimisering. Eftersom Israel till största delen bebos av judar ligger tyvärr ett annat ord också nära till hands: antisemitism.
Inlägget uppdaterat 2009-08-27.
Länk: The Local.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, antisemitism, demonisering, delegitimisering, Diakonia, Donald Boström, Inshallah, Joakim Wohlfeil, judar, NGO Monitor, Aftonbladet, Joe Stork, Human Rights Watch, Jerusalem, Assa Abloy, Veolia, Sverige, USA, EU, FN, SIDA, Dagen
coursework plagiarism coursework in coursework writers courseworkdomau.com
coursework plan example coursework other than a-g coursework common app coursework and research difference
coursework writing help coursework levels coursework example pdf coursework in
coursework vs thesis coursework masters database coursework coursework vs exams
coursework history
[url=”https://brainycoursework.com”]differential equations coursework[/url]
coursework writing uk
coursework paper coursework writer coursework writing help coursework deutsch
coursework at college coursework plan example coursework for
psychology degree coursework at college
help with coursework quantitative coursework examples custom coursework writing coursework quotes
coursework degree meaning coursework king’s college coursework
jelentése coursework uitm
[…] Jag vet inte vad för kritik just EFK har mot Diakonias agerande i Mellanöstern, men själv har jag i alla fall funnit anledning omnämna Diakonia flera gånger, och då oftast inte i alltför positiva ordalag. Ett exempel finns här. […]
Det är inte Israel som är isolerat. Det är palestiniernas terrorregim Hamas som är bojkottat av hela världen (förutom Ahmadinejads Iran).
USA, Sydamerika, merparten av Afrika, Indien, Australien, Ryssland och Kina/Japan är starka vänner till Israel. Det handlar bara om två-tre länder i Europa (Skandinavien) som inte riktigt kan beskrivas som vänliga.
Så vem är det som är isolerade, Joakim Wohlfeil? Det är Hamas-vänner som du.
Pinsamt av Diakonia att försöka försvara sig med att påstå att NGO Monitor skulle ha band till ”bosättningsrörelsen”. Det är ett falskt och dessutom tomt argument.
Judar har inte mindre rätt att bosätta sig på Västbanken än vad araber har. Det har FN gjort klart både i mandatet från 1923 och i resolution 242. Världssamfundet är överens om att den slutliga statusen ska definieras genom förhandlingar.
Samtidigt som araberna bygger frenetiskt på Västbanken (som är omtvistat område) så har den israeliska regeringen satt stopp fr allt israeliskt byggande där (förutom naturlig tillväxt inuti redan existerande judiska samhällen, i enlighet med avtal med USA och kvittningsprincipen med palestinierna).
Diakonias användning av ord som ”bosättare/okupation” osv skrämmer inte längre. Israeliska judar har inte mindre rätt än araberna i området. Att Diakonia strävar efter arabisk apartheid utan judar är inte Israels problem, occh borde diskvalificera Diakonia från att försöka spela någon som helst roll i fredsprocessen.
Bra skrivet. De korrumperade medierna försöker skydda Diakonia från granskning och kritik.