”Sverige hukar för Israel”

Så lyder rubriken på professor – gratulerar till upphöjelsen, som jag hoppas är förtjänt – Mattias Gardells inlägg på dagens Brännpunkt i SvD, se länk här. Gardell försöker föga framgångsrikt kasta all skuld för situationen i Levanten på Israel, enligt känt antisemitiskt och antisionistiskt manér. Artikeln går ytligt sett ut på att kritisera Sveriges regering för att den använder ”dubbla måttstockar”. Som ett exempel härpå tar Gardell att Sveriges regering inte anser att bl.a. det faktum att ”Kadima [dvs. ett av regeringspartierna i Israel] inte erkänt staten Palestina” utgör ett tillräckligt skäl ”att bryta förbindelserna med den valda israeliska regeringen” men samtidigt har ”motsatt inställning till den palestinska regeringen”, som ”trots att de inte ens har en självständig stat, tagit steget in i den demokratiska världen”.

Logiken haltar som du ser betänkligt. Varför och hur skulle Kadima erkänna staten Palestina, när denna stat enligt Gardells egen utsaga inte finns? Har Sverige erkänt Palestina som stat? Nej (detta framgår här), och då borde i så fall Sverige avbryta förbindelserna med Sverige, om vi skulle ta den Gardellska logiken på allvar, vilket jag bestämt avråder från. Gardell kräver det omöjliga, använder sig av dubbla måttstockar, och tycks inte förstå sammanhanget och betydelsen i det han skriver (det är inte första gången, jfr. min blogg för den 23 februari 2006).

Han skriver också att ”terroriststämplingen” av Hamas grundar sig på USAs definition av terrorism som består bl.a. i att skrämma eller pressa civilbefolkningen och regeringen samt påverka en regerings uppträdande genom mord eller kidnappning. ”Dessa definitioner av internationell terrorism framstår”, skriver Gardell, ”som exakta beskrivningar av Israels agerande i Palestina och Libanon”. Detta perfida uttalande söker han stöd för bl.a. i Israels gripande av åtta ministrar i den palestinska hamasregeringen, vilka ju som Gardell borde veta, är terrorister, som representerar en organisation som vill utplåna Israel med våld, som har förklarat krig mot Israel, som har kidnappat en israelisk soldat och dödat två andra och dessa personer bör på grund av allt detta naturligtvis ställas inför rätta och dömas, och under inga omständigheter tillåtas fortsätta sitt onda värv, vare sig som ministrar eller annorledes. Att dessa personer har kommit till makten till följd av ett demokratiskt val gör dem inte fria från skuld och ansvar. Nu får de ta sitt ansvar, och det har vi Israel att tacka för.

Vidare skriver Gardell att Israels Sverige-ambassadör ”ondgjorde sig över att Libanon inte hörsammat FNs resolution” angående avväpning av Hizbollah, och jämför detta med diverse resolutioner, som Israel – ingen annan! – inte hörsammat rörande flyktingars rätt att återvända, som ”kräver att Israel” – ingen annan! – ”följer FN:s delningsplan” och som hävdar palestiniernas ”oförytterliga rätt att återvända till sina hem och sin egendom, från vilka de fördrivits”. Dessutom upprepas resolution 242 som ”kräver ett israeliskt tillbakadragande från ockuperat område”.

För att börja med resolution 242. Det är tillåtet att ockupera territorium i krig. Hamas bedriver krig mot Israel, bl.a. från Judéen och Samarien (Västbanken). Israel har alltså ingen skyldighet att dra sig tillbaka så länge krig råder och krig kommer alltid att råda med Hamas så länge inte antingen Israel eller Hamas utplånas eller Hamas ändrar attityd. Bedöm själv vilket som verkar mest sannolikt. Resolution 242, som antogs den 22 november 1967 är alltså obsolet, och blev det senast i samband med kriget 1973, i vilket Israel angreps i strid mot bl.a. just denna resolution. Det står nämligen i denna resolution också att en princip som borde tillämpas är ”respect for and acknowledgement of the sovereignty, territorial integrity and political independence of every State in the area and their right to live in peace within secure and recognized boundaries free from threats or acts of force”. Det brydde sig arabstaterna inte alls om år 1973 och Hamas har som vi vet ingen som helst tanke på leva upp till denna princip. Varför kritiserar då Gardell endast Israel?

Dessutom kan man notera, att det är Israel som tillåtit demokratiska val på ockuperat territorium. Det är inte många araber som hittills har åtnjutit denna förmån, utom just de palestinska araberna. Tack Israel!

Varför kräver han, apropå gränser att endast ”Israel följer FN:s delningsplan”. Det är det ingen annan som gjort, och när Israel försökte blev man angripna militärt av omkringliggande stater. Hamas tänker t.ex. inte följa FNs delningsplan. Levanten ska inte delas, den skall tillhöra muslimerna. Och apropå dubbla måttstockar: Varför är det endast ”palestinierna som har rätt återvända dit varifrån de ”fördrivits”. Varför har inte 800000 judar som fördrevs från arabstaterna åren kring 1950 denna rätt? Varför har inte tyskarna denna rätt att återvända till Breslau och finnarna till Viborgs län? Om Israel under pågående försvarskrig skulle tillåta miljoner människor, som röstat på Hamas och som följaktligen önskar Israels undergång, dvs. fiender till Israel, invandra i Israel vore det detsamma som en kapitulation. Något sådant är naturligtvis omöjligt så länge Israels existens som stat inte erkänns av palestiniernas folkvalda regering, och i synnerhet så länge krig råder – vilket det hittills så gott som alltid har gjort.

Slutligen menar han, i sin oändliga naivitet, att regeringen borde ”bjuda in Hamas till diplomatiska samtal”. Han tycks inte ha läst Hamas stadga, som uttryckligen tar avstånd från samtal som en metod att utplåna Israel.

Sammanfattningsvis: Gardell borde tala tyst om dubbla måttstockar, borde ta en grundkurs i logik, och upphöra med sin ensidiga till antisemitism gränsande Israel-kritik som inte är klädsam för den som av allt att döma vill framstå som vetenskapsman.

Gardell innehar apropå det enligt vad som framgår på Uppsala universitets hemsida ”Nathan Söderbloms professur i jämförande religionsvetenskap”. Hans förmåga att bedriva komparativa studier med någon grad av logisk stringens framgår dock inte övertydligt av detta hans Brännpunkts-inlägg. Användandet av ”dubbla måttstockar” är särskilt skadligt i komparativ analys. Låt oss hoppas att hans kvaliteter som vetenskapsman inte bedöms utifrån detta inlägg. För vore jag examinator skulle betyget bli: Uppenbart underkänd!