Organaffären: Reinfeldt tiger men vad säger Mahmoud Abbas?

Som bloggen Fred i Mellanöstern skriver, och som denna blogg länge hävdat, kan regeringen mycket väl ha en åsikt, exempelvis om innehållet i Donald Boströms artikel i Aftonbladet där anklagelser mot den israeliska försvarmakten gällande påstådd organstöld framförs, utan att detta kan anses utgöra ett ingrepp i yttrandefriheten.

Men Bildt tiger på ett talande sätt, och statsminister Reinfeldt påstår, följaktligen felaktigt, att sådana uttalanden vore ett grundlagsbrott och ett ingrepp i demokratin och yttrandefriheten.

För om det vore ett brott, skulle regeringen nämligen aldrig kunna uttala sig om något påstående som förekommer i någon dagstidning någonsin, vilket är orimligt.

Alltså finns det, som jag skrev igår, någonstans i Carl Bildts ”kristallklara” ståndpunkt rörande rasism och antisemitism en grumling i kristallen som gör att regeringen just i detta fall, och just när ett uttalande skulle ha varit särskilt påkallat, avstår från att uttala sig och tvärtom tar avstånd från ambassadens uttalande.

Just i detta fall tycks regeringen alltså anse att det är särskilt påkallat att inte uttala sig.

Vad detta beror på återstår att se, även om det givetvis går att spekulera. Det ska jag inte göra. I stället kan man konstatera att den israeliska regeringen tvärtom har funnit det väldigt påkallat att uttala sig. Vad kan då det bero på?

Som jag skrev om igår, är det väl i första hand de som framställer en anklagelse, som har att med bevis försöka styrka att anklagelsen är sann.

Donald Boström har talat med familjen till den person vars döda kropp han fotograferat i obducerat skick. Här fanns alltså ett alldeles utmärkt bevis att tillgå. Eftersom kroppen redan varit uppskuren kunde man alltså ha skurit upp den på nytt för att se om allt fanns på plats eller ej. Varför gjordes inte det?

Emellertid förnekar familjen numera i Jerusalem Post att man framställt några beskyllningar, utan menar att tanken om organstöld möjligen är Boströms egna slutsatser. Familjen ville få kroppen begravd så fort som möjligt. Så säger man nu, sjutton år efter det att händelsen inträffade.

Det kan naturligtvis å andra sidan inte uteslutas att familjen, som antagligen inte var så särskilt vänligt inställd till den israeliska försvarsmakten IDF från början, ursprungligen såg ett tillfälle att framställa ytterligare anklagelser mot IDF, när nu deras anförvant dödats av just IDF. Det är ju så Boström framställer saken. Men det lysande tillfälle som man hade att bevisa anklagelsen, ja det ville man, enligt Boström, inte ta vara på. Orsaken till det kan inte rimligen vara någon annan än att sanningen inte hade tjänat deras syfte.

Att den israeliska regeringen tvärtom gör stor sak av beskyllningarna bör delvis ha sin grund i, att man är tämligen säker på att beskyllningarna är falska. Samtidigt är ju anklagelsen i sig oerhörd. (En annan möjlig grund redovisas här.)

Men vad säger den Palestinska Myndigheten? Vad säger Hamas? Inte ett ord har hörts från Israels fiender, som annars inte tvekar att uttala sig så fort det är möjligt att skuldbelägga och demonisera Israel. Varför tiger de? Vet de också att beskyllningarna är falska och att eventuella uttalanden från dem i motsatt riktning därför inte skulle gynna deras sak? Bättre då att hålla tyst och hoppas på att affären ska rinna ut i sanden så fort som möjligt.

Detta verkar även vara den svenska regeringens hållning. Fredrik ”Musslan” Reinfeldt kanske också vet att beskyllningarna är falska. Men i stället för att säga det rakt ut, väljer han samma hållning som den Palestinska Myndigheten tycks inta: tystnad. Vilken sak är det som den svenska regeringen vill gynna genom sin tystnad?

Därmed har alla positionerat sig på vanligt sätt: Det är Sverige och palestinierna – ”the usual victims”, på den ena sidan, samt Israel – ”the usual suspect” på den andra.

Ett sätt att försöka bryta upp denna järntriangel vore att fråga den Palestinska Myndigheten vad de tycker. Mahmoud Abbas borde avkrävas ett ställningstagande. Det är ju ändå hans landsmän som påstår sig vara drabbade. Det vore väldigt intressant att få höra vad han säger, eller – mest sannolikt – inte säger.

Länkar: SvD; SvD; SvD; Dagen; Cordelia Edvardson i SvD; SVD:s ledarblogg: Den palestinska familjen har inga bevis; DN; DN; DN; Dick Erixon; Elisabeth Sandlund i Dagen; Svensk Israel-Information; Mårten Schultz på Newsmill: Inget grundlagshinder för att kritisera Aftonbladet; Politikerbloggen; Mats Larsson i Kvällsposten; Ishak Haskiya i Sourze; SvD; DN.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, antisemitism, antisionism, Donald Boström, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, regeringen, Mahmoud Abbas, Palestinska myndigheten, Hamas, IDF, Israels försvarsmakt, Aftonbladet