Det skriver Claes Arvidsson i SvD:s ledarblogg. Som för att riktigt inskärpa budskapet har blogginlägget publicerats tre gånger.
Jag tvivlar inte på att Claes Arvidsson som han säger är israelvän. Men tyvärr riskerar hans inlägg att uppfattas som bara ytterligare ett i raden av israelkritiska kommentarer, som denna gång inleddes av Donald Boströms i sig grundligt israelkritiska artikel om organstölder utförda av israels försvarsmakt. Eftersom snart sagt alla israeler – män som kvinnor – tjänstgjort i Israels försvarsmakt, förstår man lätt att snart sagt alla israeler därmed känner sig utpekade.
Först kom alltså Boströms artikel, sedan regeringens avståndstagande från uttalandet från ambassaden i Tel Aviv, därefter regeringens avståndstagande från den omfattande kritiken från Israel, inte minst från dess regering. Nu tar även en israelvän avstånd från den israeliska regeringens reaktioner.
Därmed riskerar debatten att hamna i samma mediamässiga slutsats som den tyvärr alltför ofta gör. Det är Israels påstådda – och tom. stundom verkliga – fel och brister som fokuseras. Eventuella försök att inta en annan ståndpunkt avvisas och kritiseras.
Boström och Arvidsson sitter därmed till synes i samma båt. Carl Bildt sitter förvisso i en annan båt, men alla tre paddlar de på i samma beklagliga riktning.
Samtidigt måste man hålla med Arvidsson om, att det israeliska kravet på att Sveriges regering ska ”fördöma” Aftonbladets publicering vare sig kommer att uppfyllas eller ens bör uppfyllas. Det är inte frågan om att fördöma publiceringen utan om att kritisera innehållet i det som påstås i artikeln. Å andra sidan måste man förstå att israelerna av goda skäl är upprörda och då kan språkbruket ofta bli mindre exakt.
Frågan blir då vad regeringen gör, utom att ta avstånd från ambassadörens uttalande och förlora sig i andra motsägelsefulla uttalanden.
Carl Bildt försöker att gjuta olja på vågorna, genom att i sin blogg ge exempel på att regeringen minsann både ”manifesterat” och ”demonstrerat” mot antisemitism och rasism:
Vad den svenska regeringen – och riksdagen – tycker om antisemitism är således kristallklart. Lika kristallklart är det att vi ser det som en viktig uppgift att med stor kraft motverka sådana företeelser i och utanför Sverige.
Frågan som kvarstår blir då varför man i just detta synnerligen uppmärksammade fall valt att inte manifestera och demonstrera sitt avståndstagande, utan tvärtom tagit avstånd från ambassadörens avståndstagande?
Kristallen är alltså inte fullt så kristallklar som Bildt påstår.
Till sist: Det är ju skillnad på att angripa yttrandefriheten och att kritisera och ta avstånd från det som sägs. Om det är fel av regeringen att delta i en debatt, bara för att den förs i och av media, ja då återstår väl endast för ministrarna att använda sig av sina privata bloggar – med kommentarfunktionen avstängd. Om ens det.
Länkar till en del av helgens nyhets- och kommentarskörd i ämnet: Roland Poirier Martinsson i SvD: stickspåret om yttrandefriheten är stängt; Peter Kadhammar i AB: antisemitismdebatten är en ”skendebatt”; Anna Ekström på Newsmill: Frihet att förtala?; Nyheter24; SvD; Åsa Linderborg i Aftonbladet: Våga granska Israel!; Ekot; Tidningsutgivarna; SvD: Israels ambassadör har träffat UD; DN och Dagen om samma ämne; DN; Gunnar Hökmark på Newsmill; NWT: Den missförstådda staten Israel; Sydsvenskan; SvD; Aftonbladet; Lena Mellin i Aftonbladet: Bildt är bakbunden; DN; SvD; SvD: Statsministern talar; SvD; SvD; DN; Henrik Brors i DN: Bildt försöker bagatellisera; SvD; Charlotte Wiberg och Jonathan Leman på Newsmill; Siewert Öholm i Världen idag. Nog för tillfället.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Nenjamin Netanyahu, Israel, judar, yttrandefrihet, demokrati, antisemitism, antisionism, regeringen, Carl Bildt, Claes Arvidsson, Donald Boström, Aftonbladet
Jag håller med Ib och Sven. AB har faktiskt inte påstått att organstöld skett, bara att några anhöriga påstått detta. Allt är bara ett utslag av Israelernas känsliga inställning till allt som de uppfattar som antisemitism. Men om nu de vill bojkotta Ikea tycker jag att övriga världen skall bojkotta Israeliska grönsaker och frukt !!
Jag håller med Sven om tappad fokus!
Det är märkligt att själva sakfrågan inte utretts och diskuterats ordentligt tidigare. Vittnesmål om de obducerade kropparna som kommer tillbaka till de efterlevande efter några dagar finns från flera håll. Dessa viftas bort som antisemitiska skrönor. Oavsett om ryktena om organen har tagits ut ur kroppen är sanna eller ej kvarstår frågan: Varför obducerar man en person som just har skjutits till döds?
För familjerna som förlorat en anhörig och som tror att dennas kropp har skändats behövs ett avslut för att kunna gå vidare. De har också rätt att få veta vad som verkligen har hänt. Förhoppningsvis har de fel i sina misstankar om att man tagit ut den dödas organ, men OM det finns någon som helst sanning i dem så måste de få veta!
I ljuset av rättegångarna i New Jersey ang. organhandel så behöver de här ryktena utredas!
Ib: Jag har raderat två av dina kommentarer, för de är sgs. likalydande, precis som de två jag sparat, t. ex. kommentaren till min senaste bloggning. ”Spamma” inte är du snäll. Du får komma till tals så länge du är resonabel, och det är du ju!
Jag förstår faktiskt inte varför det blivit så mycket hallabalo kring den där artikeln. Är det inte ett STÖRRE problem att amerikanska rabbiner åkt dit för organsmuggling med kopplingar till Israel, än att en svensk journalist spekulerar kring möjliga kopplingar till militären? Om det är någonting som bidrar till antisemitismen i världen så är det väl nämnda verkliga organskandal, samt att Israels regering inte fördömt nämnda rabbiner. Snacka om att ha fel fokus. Och att man gräver sin egen grav….