Läs här. Syftet med Ship to Gaza, framgår här. Själv har jag tidigare bloggat om Ship to Gaza t. ex. här.
Ship to Gaza vill alltså bryta blockaden av Gaza genom att skicka dit ett fartyg med förnödenheter. Det är i alla fall så man framställer saken. Men i själva verket är det sannolikt mera fråga om viljan att konfrontera och demonisera Israel, än viljan att verkligen hjälpa Gazaborna, som är den bakomliggande drivkraften.
Organisationens andlige ledare tycks dessutom vara Mattias Gardell, som i den obehagliga boken Bin Ladin i våra hjärtan i synnerligen koncilianta ordalag redogjort för det Muslimska Brödraskapets syn på livet. Gardell kallar Brödraskapets politiska uppfattning för ”folkhemsislamism”. Han ”glömmer” naturligtvis att nämna att dess ledare i Egypten kallat Israel för en cancersvulst som snart kommer att försvinna.
Så här skrev jag den 16 december 2005 i min gamla blogg (som inte längre finns tillgänglig på nätet):
I Svenska Dagbladet idag citerades en person som uppges vara ”ledare för det Muslimska brödraskapet i Egypten”. Han heter Muhammad Mahdi Akif, och uttalar sig som följer: ”Vi erkänner inte Israel som är en främmande skapelse i regionen. Och vi väntar oss att denna cancersvulst ska försvinna snart”. Detta antisemitiska budskap förmedlas alltså av ledaren för den organisation som Mattias Gardell anser representera något han kallar ”folkhemsislam[ism]”. Gardell framställer Akif som förespråkare för demokrati och kvinnors rättigheter (se s. 156 och 158 i Gardells bok). Men detta då till synes enbart så länge de inte är judar. För det ”folkhem” som Akif tycks eftersträva, har av allt att döma i vart fall ingen plats för dem.
Gardells politiska agenda tycks alltså gå ut på att kritisera och konfrontera Israel och att i det syftet undanhålla information om vad Israels fiender egentligen står för.
Hur ska vi i ljuset av dessa fakta se på ”hans” organisation Ship to Gaza? Är det en organisation som verkar i samma syfte?
Och framförallt: Hur bör den statliga myndigheten Världskulturmuséet betrakta Ship to Gaza?
För några år sedan (2005) beslöt Världskulturmuséet att ta bort en i islamistiska ögon misshaglig tavla från en utställning sedan personalen utsatts för dödshot. Bloggen Islamkritik sammanfattar här vad som hände. SR rapporterade så här.
Jag delar inte bloggens slutsatser i alla delar (min kritik gäller t. ex. inte religionen islam utan den politiska ideologin islamism). Bloggen jämför i alla fall intressant nog den undfallande attityd som muséet intog gentemot brottet olaga hot med det som enligt islamisk rätt, shari’a, förväntas av en s.k. dhimmi, dvs. en icke-muslim som lever i ett muslimskt samhälle. En icke-muslim har att underkasta sig islamisk rätt och rätta sig efter muslimska påbud.
Det gjorde Världskulturmuséet då, 2005, och kanske är det i samma koncilianta anda som man nu, men sannolikt utan föregående dödshot, upplåter sitt statliga museum åt Ship to Gaza.
Nu ska man väl inte begära av ett museum att det skall hålla benhårt fast vid någon politisk agenda. Men till följd av muséets agerande i dessa två fall, kan man inte utesluta att muséet, av rädsla eller av någon annan orsak, ändå verkar hålla fast vid en agenda som består av de starkt sammanlänkade företeelserna islamism och Israelkritik.
På muséets hemsida står följande att läsa: ”Världskulturmuseet vill vara en arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan tas upp, samt en plats där människor kan känna sig hemma över gränser.”
Men att vara kontroversiell på ett sätt som fick islamisterna att ta anstöt, det gick inte för sig. Israelkritik går däremot bra. Det finns alltså ”gränser” som inte överskrids för vem som kan känna sig hemma på Världskulturmuséet.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, islamism, Gaza, antisionism, israelkritik, Ship to Gaza, Världskulturmuséet, Göteborg, Mattias Gardell, dhimmi, Muhammad Mahdi Akif, Muslimska Brödraskapet, folkhemsislamism
Du, i mitt fall gäller: sionism och islamism är samma skit och ska ner i samma septiktank.
Organiserad religion är en borgerlig fason oavsett vilken tomte ni åkallar. Alla attacker på arbetarklassen är just attacker på arbetarklassen. Jag har inget hemland och skulle aldrig i livet få för mig något så dumt som att strida för en nationalstat.
Nicklas: Jahadu 🙂
Sapere Aude,
Underbart att se ditt tålamod:)
problemet är för vissa,att se judar i unform och som kan försvara sig.
Och du comitis……
Jag lovar att Israel och mina barnbarn kommer att överleva dig!
”Men de kommer att besegra dem så, som de alltid gjort hittills!”
Trodde att den här bloggen var för fred..?
Nicklas: Visst, min vän, är Sapere Aude för fred. Men inte fred på vilka villkor som helst. T. ex. inte den fred som islamismen vill att vi alla ska underkasta oss, nämligen den som uppstår när shari’a. den islamiska lagen, införts över hela världen, och som förutsätter såväl Israels som alla andra icke-muslimska staters utplåning och underkastelse under just shari’a. Är du med på att försöka besegra dem som – om de anfaller oss – genom anfallskrig vill förmå oss till underkastelse, så som Israel alltid har lyckats besegra dem som velat underkuva Israel? – Ett enklare sätt är ju visserligen underkastelse, kapitulation. Det ger förvisso också upphov till fred. Men är det en fred som du och jag önskar, Nicklas?
”Inte lätt att förlora ”sitt land”” – you said it!
Sapere – När det väl händer, minns alltid vad vi sa till dig när du inte ville lyssna. Minns det du försvarade även när du visste att det var fel. Nutidens konsekvenser kommer hembesöka varenda Israel. I framtiden finns just nu inget slut på det ”judiska problemet”. Israel kommer att förbli ett land omringat av fiender, en judisk stat, sionismen behöver fiender för att överleva. Riktiga, högre, längre, tjockare och hårdare murar/barriärer kommer landet behöva i den framtid den nu bygger.
Comitis: Jag tror att det snarare är islamismen som behöver fiender för att överleva. Läs här t.ex.
Visst, Israel kommer nog att länge än omringas av fiender. Men de kommer att besegra dem så, som de alltid gjort hittills!
Alltså min vän, jag har känslan av att du är en verkligt sympatisk människa. Synd att vi inte kan komma överens. – Fast jag förstår ju också mycket väl varför du tycker som du gör … Inte lätt att förlora ”sitt land”.