Palestiniernas alla ovillkorliga villkor

Idag läser jag i Jerusalem Post, att den palestinske ”presidenten” Mahmoud Abbas inte kommer att ”återvända till förhandlingsbordet med Israel så länge inte alla bosättaraktiviteter, inkluderande ’natural growth’, stoppas”.

Under sin kongress uttalade Fatah, vars ledare är just Abbas, kravet att hela Jerusalem, dvs. både östra och västra staden, måste ”återlämnas” innan fredssamtal kan börja. Detta krav är, säger man, ”inte förhandlingsbart”. Läs här.

Memri refererar vad som sades på kongressen så här:

A link must be created between the negotiations and actual progress on the ground, [to be measured by] clear signs, the most important of which is insistence on a complete halt to the settlements, particularly in Jerusalem, and also a complete halt to changes in the characteristics of Jerusalem, and to its Judaization. These are two conditions that must be met, and if they are not, negotiations must not be renewed.” Källa.

Fatah har ju dessutom sagt, att man aldrig kommer att erkänna Israels rätt att existera överhuvudtaget. Läs här.

Man vill alltså att Israel viker ned sig totalt i flera viktiga avseenden, inte minst även i frågan om de s.k. ”palestinska flyktingarnas” rätt att återvända till nuvarande Israel, den rätt som ju de palestinska araberna anser vara ovillkorlig (till skillnad från alla andra flyktingar och deras ättlingar i resten av världen).

Den palestinska sidans logik är till synes följande: Israel ska ovillkorligen upphöra med återinflyttningen av judar till Jerusalem och Västbanken och därefter ovillkorligen utrymma hela Jerusalem. Sedan ska Israel ovillkorligen gå med på att ta emot samtliga ”palestinska flyktingar”. Slutligen ska Israel ovillkorligen erkänna att man inte har rätt att existera. Därefter kan fredssamtal påbörjas.

Men om Israel skulle gå med på allt detta, skulle det inte finnas så mycket kvar att diskutera. Det palestinska syftet är därmed uppnått utan förhandlingar och Israel har i praktiken upphört att existera.

Att detta skulle vara en framkomlig väg för att uppnå fred med Israel är alltså uteslutet. Men det är ju inte heller fred med Israel som man vill uppnå; syftet är tvärtom Israels utplåning.

(Fatah oroar sig som synes över den påstådda ökade judiska närvaron i Jerusalem. Det framgår dock här, att det tvärtom är andelen araber i Jerusalem som ökat, nämligen från 27 till 32 % sedan år 1967. Judarna har visserligen hela tiden varit i majoritet, men utgör alltså en andelsmässigt minskande majoritet. ”Judaiseringen” av Jerusalem tycks således vara en myt; i stället är det en arabisering som pågår.)

***

Läs även andra bloggares åsikter om antisionism, Israel, Palestina, Mahmoud Abbas, al-Fatah, Jerusalem, Västbanken, palestinska flyktingar