Det menar vänsterpartiledaren enligt vad Ekot refererar.
Han säger vidare att ”Israel i dag inte har en plats i ett samarbete internationellt, så länge man fortsätter med den typen av åtgärder”. Åtgärderna är enligt Ohly följande: ”Benjamin Netanyahus regering bygger ut befintliga bosättningar i strid med internationell lag. De vräker palestinier, nu senast i Jerusalem, i en fasansfull kopia av apartheids Sydafrika. Och de kräver fortsatt överhöghet över Palestina, som villkor för fredförhandlingar.” Enligt Ohly är detta så som ”en skurkregim” talar och agerar.
Jag läser för närvarande Benny Morris’ nya bok One state, two states, där han gör en reflektion över användningen av begreppet apartheid som en ”beskrivning” av israelisk politik. I en not på sidan 203f skriver han följande (i min ringa översättning):
Mot bakgrund av den andra intifadan och Israels insatser för att stävja arabisk terrorism, har palestinska talesmän under de senaste åren i ökad utsträckning kallat Israels politik för ”apartheid.” Utan tvivel ”säljer” definitionen bra i väst och tjänar det palestinska målet att delegitimisera Israel på samma sätt som apartheidregimen i Sydafrika delegitimiserades i väst före dess sammanbrott. Men den israeliske journalisten Sever Plutzker (i ”Vem gynnar en delningsplan?” Y-Net, 3 januari 2008) har påpekat att dessa år har också bevittnat en gradvis ersättning, bland palestinska talesmän av ”ockupationsdiskursen” med en ” apartheid-diskurs”, eftersom fokus på att fördöma ”ockupationen” leder eller borde leda till Israels tillbakadragande från territorierna, vilket banar väg för en tvåstatslösning, medan talet om ”apartheid”, med dess betoning på mänskliga rättigheter och deras frånvaro så småningom skulle leda till att förbättra situationen för de förtryckta inom de befintliga geopolitiska ramarna. Plutzker påpekar att denna förskjutning av tyngdpunkten motsvarar övergången bland palestinier från förespråkande av en tvåstatslösning till förespråkande av en enstatslösning; talet om ”apartheid” tjänar ”en-stats”-syftet.
Du kan läsa en hel del på Wikipedia om denna jämförelse med Sydafrika, som också gjorts av FN-rapportören Mark Dugard – och naturligtvis en del vänsterbloggare, såsom Helle Klein och bloggen Svensson som håller med Ahmadinejad när han påstår att Israel är en rasistisk stat. Läs även här om en organisation som helt tycks ha snöat in på apartheid-epitetet. Jimmy Carter tycker för sin del att Israels påstådda apartheid till och med är värre än den som fanns i Sydafrika.
Hur är det nu med detta? Apartheid betyder väl ”åtskillnad”, konkret att hålla olika befolkningsgrupper åtskilda från varandra. Israel innehåller många araber, som får bo där. Arabstaterna innehåller däremot väldigt få judar; de får inte bo där alls. Tom. utdömer den Palestinska Myndigheten dödsstraff om man säljer mark till judar, läs här. När Jordanien illegalt ockuperade Judéen och Samarien (”Västbanken”) efter sitt anfallskrig år 1948 fördrevs judarna därifrån. De försöker nu i någon mån återvända, och varför skulle inte judar få bo på ”Västbanken” när araber får bo i Israel?
Det är, som jag tidigare skrivit, araberna som står för den värsta sortens apartheid, nämligen den som består i fördrivning. Judarna tolererar araber i sin stat; araberna tolererar i många fall inte alls judar i sina stater. Läs här, där ordföranden i FN:s generalförsamling Miguel d’Escoto Brockmann också tycker att Israels politik – men inte arabstaternas! – liknar just apartheid.
Det är alltså många som numera talar om apartheid. Kanske har Benny Morris och Sever Plutzker rätt när de säger att övergången från att tala om ockupation till att tala om apartheid just tjänar syftet att utplåna Israel, ett syfte som ju både Hamas och Fatah ofta uttalat.
Ohly tycks ha FN – liksom antagligen även Hamas och Fatah – på sin sida. Men varför har FN valt denna sida, en sida som ju, enligt Benny Morris, innebär en delegitimisering av Israel, och i praktiken utgör ett stöd för de palestinier som, i likhet med just Fatah och Hamas, inte söker en tvåstatslösning utan en ”lösning” där Israel utplånats?
Att Lars Ohly, som företrädare för den rödgrönbruna röran, inte har mycket till övers för Israel, det kan man förstå. Men FN?
Länkar: Dagen; DN som nästan helt missat Ohlys angrepp på Israel.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, judar, Israel, islamism, araber, antisemitism, antisionism, Jimmy Carter, Ahmadinejad, apartheid, Lars Ohly, FN, vänsterpartiet, rödgrönbrun röra, Sydafrika, Benny Morris, Sever Plutzker, tvåstatslösning, Mark Dugard, Helle Klein, Apartheidweek, Miguel d’Escoto Brockmann, delegitimisering
Nicklas Eriksson
Du verkar inte vara så påläst om vad ”apartheid” egentligen var för någonting. Fråga dig själv: Hur många svarta satt i parlamentet i Sydafrika? Hur många svarta partier var tillåtna? Hur många svarta arbetade inom rättsväsendet (chefen för HD i Israel är arab)?
Fast å andra sidan – klipper man och klistrar med sanningen, kan ju faktiskt jämförelsen mellan Sydafrika och Israel vara hur bra som helst. Fast då skulle man ju kunna jämföra Sverige med Burma – om man även där klipper bort lite aspekter som gör att jämförelsen inte fungerar…
”Inse att ni sionister inte kan vinna det här”
Inse att ”vi sionister” redan har vunnit det här.
Israel har krossat alla arabiska anfallskrig.
Jerusalem är Israels odelade huvudstad.
Pågår förvisso fortfarande terror, men det går att militärt åtgärda.
Beslutet är dock politisk, om man vill släppa lös hela den israeliska försvarsmakten med full kraft…
De enda som aktivt bedriver apartheid i mellanöstern är arabiska muslimer i sina 22 stater.
Där Judar är etniskt bortrensade, och andra folkslag och religioner behandlas bokstavligen som lägre livsformer.
Ni Internationalsocialister är bara en annan form av nationalsocialister.
Nja, inte bygger Israel upp något apartheidsystem inte. De har redan ett fullt utvecklat.
Inse att ni sionister inte kan vinna det här nu så slipper ni göra bort er ännu mer. Alla fattar att vi som kritiserar Israel från vänster inte hatar judar, och det är det enda ni har att slänga på oss. Tråkigt…
En synnerligen träffsäker analys. Jättebra skrivet!