Hisbollah har visat sig svåra att besegra. Västerlandet står bredvid och ser på medan Israel kämpar för sin existens, sitt liv, sin frihet, sin demokrati, tillika för västerlandets liv, frihet, demokrati och – existens. I stället för att söka ”vapenvila” mfl eufemismer för islamofascistisk seger, borde västerlandet och dess soldater nu ingripa på Israels sida, inte minst för att framtvinga den avväpning av Hisbollah som FN kräver, men som staten Libanon inte förmått genomföra på fredlig väg. Nu har vi alltså ett gyllene tillfälle att i enlighet med FNs krav visa att FN inte är en så tandlös organisation som man kan befara. Men eftersom detta kräver att vi kämpar sida vid sida med judarna, så är det nog för mycket begärt. Så modiga, så antifascistiska, så fredsvänliga är nog inte demokratierna när allt kommer omkring. Att kämpa med Israel, att våga vinna, att för Sveriges del ens öva militärt med Israel synes uteslutet. Det kommer vi alla, precis som demokratin och friheten, att få lida för.