Följande utgör en visserligen subjektiv men dock beskrivning av vilket ledarskap som EPA tycks värdesätta. Händelseförloppet återges av en person, låt oss kalla henne ”Britta”, vars chef jag var, innan jag påbörjade mitt friår. Hon var tidigare anställd vid Myndigheten, men har nu pensionerats. Under friårstiden hade jag en vikarie, nämligen den person som nedan kallas ”Carina”. (Alla namn är fingerade.)
Så här skriver Britta:
”Till ST [Statstjänstemannaförbundet]
Den 29 maj 2007 kom min enhetschef Carina in på mitt tjänsterum. Hon sa att det gällde samtal mellan chef och medarbetare och sa att jag inte haft detta. Jag sa till henne att det inte var någon större mening med detta samtal eftersom jag inom kort avgår med pension. Då sa hon ”jag vill bara vara säker på att du inte känner dig förfördelad”. På det svarade jag att det inte var skäl att känna så för en sådan sak utan det fanns i så fall andra saker såsom att inte min kompetens nyttjas på ett effektivt sätt. Det blev lite diskussion om detta utan att någon tog ton eller höjde rösten. Jag sa till henne att hon kunde tänka på att nyttja personalen mera effektivt så skulle balanserna kunna minskas. Hon sa ”ja, vi kommer inte längre i våra diskussioner om detta”. Därefter gick hon mot dörren och vände sig mot mig med såsom jag uppfattade det ”ett flin” över hela ansiktet. Jag sa ”men Carina står du och flinar åt mig”.
På mindre än en tiondels sekund förändrade hon sig totalt. Hon blev svart i ansiktet, ögonen stod vidöppna, hon rusade fram till mitt skrivbord och tog tag med sina händer i skrivbordskanten, saliv kom ur munnen, hon stirrade mig i ansiktet med ett fruktansvärt uttryck i hela sitt ansikte, hon skrek åt mig, hela hennes ansikte var som förvridet, ögonen stod ut, jag tittade på henne och frågade lugnt ”Carina vad är det du säger”. Hon skrek
– är du dålig i huvudet eller
– är du sjuk i huvudet
– du saknar total social kompetens
– du är inte klok
– fy fan hej dåJag var helt lugn hela tiden. Jag bara frågade henne ett par gånger ”Carina vad är det du säger”.
Jag har aldrig blivit så kränkt i hela mitt liv. Jag trodde inte att en chef skulle kunna bära sig åt på detta sätt. Hon har ännu inte kommit till mig personligen utan endast lagt en lapp på mitt skrivbord samma dag och skickade ett mail där hon ber om ursäkt och skriver att en chef inte får säga så som hon gjorde.
Jag har på omvägar hört att hon direkt ringde till [sin chef] TM. Han har inte hört av sig till mig. ST:s HF kom till mig och berättade att hon varit inne hos honom och berättat det hela. Han sa att jag fick själv ta ställning till om jag själv vill berätta vad som hänt.
Fortfarande känner jag mig fruktansvärt kränkt.
Britta E, 2007-06-20”
Det är alltså denna Carina som EPA genom ett EPA-beslut tillsatte efter att ha avskedat/sagt upp/omplacerat mig. Man skall då notera att han tillsatte henne utan att hålla förhandling, något som facket krävt och som facket hade rätt till enligt Medbestämmandelagen (MBL). Tillsättningen utgjorde alltså ett brott mot MBL. Facket har därför begärt skadestånd av Myndigheten.
Här har vi alltså ett EPA-beslut som innebär lagbrott! EPA är under generaldirektören högste chef inom Myndigheten för den verksamhet som enligt Myndighetens eget uttalande inför rätta berör ”särskilt utsatta” människor.
I min tidigare bloggning konstaterade jag att EPA lägger Hollywoodfilmer till grund för sina beslut. Och nu har vi sett att han inte heller drar sig för att bryta mot lagen i sitt beslutsfattande, och det gör han för att trumfa igenom ”Carina” som chef. Är detta möjligen också en signal till de honom underställda: ”Bryt mot lagen”? Ja, kanske, vem vet? En hel del tycks väl tala för det eller hur.
Och vilket förtroende kan de ”särskilt utsatta” då ha för Myndigheten efter detta?
Svaret är väl uppenbart. Frågan som återstår är bara hur länge generaldirektören skall låta denna fars som EPAs ”ledarskap” utgör, få fortsätta. Och om generaldirektören tillåter det, hur länge kommer Sveriges regering att tillåta det?
För egen del hoppas jag att allt skall få en snabb avslutning, att Myndigheten snabbt skall kunna återvinna det förtroende som djupt eroderats genom att EPA på senare tid tillåtits fatta allt för många EPA-beslut.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Statstjänstemannaförbundet
Jag saknar ord!