Idag läser jag på Brännpunkt i SvD ett inlägg av Mark Rhinard och Erik Brattberg vid Utrikespolitiska Institutet, med budskapet att ”EU måste göra mer i Centralasien” för ”om ingenting görs så kommer oroligheterna ifrån Afghanistan, Pakistan samt de angränsande staterna att förr eller senare nå Europa.”
Det var ganska exakt det som jag själv menade på bl. a. i min bloggning från igår. Men när UI-forskarna menar att EU bör ”utnyttja de många olika verktyg man har tillgång till för att förbättra demokratin, rättsväsendet och utbildningen i hela regionen”, detta i stället för att som USA lägga ”stor vikt vid militära lösningar” sätter man fingret exakt på det problem som båda strategierna medför.
Rhinard och Brattberg går som katter kring het gröt runt vad som är den alldeles grundläggande orsaken till situationen i regionen, nämligen islamismen. Detta ord tycks de inte vilja eller våga uttala. Men det är ju denna totalitära ideologi som söker världsherravälde, som är orsaken till vad de kallar ”radikaliseringen”.
Som jag skrev igår så är islamismen dessvärre främmande för såväl demokrati och rättsväsende (i västerländsk mening) men även utbildning. En eventuell EU-strategi med denna inriktning kommer de islamistiska talibanerna helt säkert att fullständigt avvisa precis som de alltid gjort hittills. En sådan strategi gör bara att talibanerna om möjligt kommer att betrakta de otrogna EU-länderna ännu mer som fiender än de hittills gjort.
Strategin med militära lösningar är visserligen mera rättfram, men kommer inte heller i talibanernas ögon att leda till några ”lösningar”. I deras ögon är den enda lösningen att bekriga de otrogna – svenska eller amerikanska – soldaterna till döds eller i vart fall till dess de lämnar Afghanistan. Att de själva skulle ge upp sitt krig är för dem uteslutet.
Naturligtvis kan båda strategierna möjligen leda till att talibanerna ”marginaliseras”, och hur stora utsikterna är att lyckas med det är ganska svårbedömda. Därmed kan man dock som mest tillfälligtvis neutralisera hotet mot Europa. Men precis som det fortfarande finns anhängare till de andra stora totalitära ideologierna som inte klarade konfrontationen med verkligheten, nämligen kommunismen och nazismen, kommer det alltid att finnas lika verklighetsfrämmande islamister. Hotet från dem kommer därför, hur det än går i Afghanistan, alltid att finnas kvar i större eller mindre utsträckning.
Vi måste därför alltid vara på vår vakt. Och den vakthållningen bör ske så långt från Sverige, Europa och västerlandet som möjligt. Det är, som Rhinard och Brattberg avslutningsvis skriver ”nämligen inte bara Centralasiens framtid som står på spel; för var dag som går blir det allt tydligare att Europas framtid också gör det”.
***
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, försvar, frihet, islamismen, Afghanistan, Centralasien, Pakistan, Mark Rhinard, Erik Brattberg, Utrikespolitiska institutet, Europa, EU, USA, kommunism, nazism