Jag bloggade igår under titeln ”De totalitära rörelsernas behov av fiender”, och hävdade då just detta: utan fiender att bekämpa, besegra, underkuva och döda skulle de totalitära rörelserna inte kunna motivera sin existens ens inför sig själva.
Islamismen är en totalitär rörelse som vill behärska världen genom den islamiska lagen, shari’a. Hamas är en islamistisk rörelse vars enda syfte är att utplåna Israel, ingenting annat. Detta framgår tydligt i deras stadgar.
Enligt islamismen får nämligen ett av islam en gång erövrat område aldrig uppges, det utgör ”till domedagen” en s. k. waqf, ”en gåva till Gud”. Inte undra på att etablerandet av Israel på tidigare muslimkontrollerat område sågs som en nakba, en ”katastrof”. Att det var just judarna, ett dhimmifolk, som har att underkasta sig islam och inte vara oförskämda nog att bygga en egen ickemuslimsk stat på islamiskt territorium, som stod för bedriften gjorde ju inte saken bättre. Området måste därför återtas.
Man kan därför inte ifrågasätta att Hamas är fullt uppriktiga och allvarligt övertygade i sina uttalanden att Israel inte får existera och inte erkänner dess rätt därtill. Enligt islamismen har ju Israel ingen sådan rätt att existera.
Även om Israel under årens lopp har angripits på olika sätt och under olika förevändningar, så tror jag att den grundläggande orsaken var och är just denna: Israel får inte existera på vad som uppfattas som ett muslimskt territorium.
Vissa rörelser framstår visserligen som mera sekulära, som PLO, eller uttalat marxistiska, som PFLP, men det förändrar inte helhetsbilden. De som kämpar mot Israels existens söker stöd där man kan få det, och stödet kan se olika ut och det har aldrig varit alldeles villkorslöst. Det gäller då att i vart fall försöka se ut som man uppfyller villkoren.
Stormuftin av Jerusalem hämtade ett närmast villkorslöst stöd från Nazityskland när nazismen föreföll vara rätt häst att satsa på, detta redan innan Israel bildades.
USA krävde att PLO skulle erkänna Israel, och det villkoret påstår man sig ha uppfyllt. Men PLO:s stadga, som kräver Israels utplåning, är oförändrad.
PFLP använde sig av den marxistiska retoriken för att få stöd från bl.a. Sovjetunionen under en tid då marxismen stod högt i kurs även i västerlandet.
Man har även använt sig av olika taktiker. Fullskaligt krig har inte fungerat. Israel har motstått alla angrepp. Kassambeskjutning från Hamas är bara irriterande nålstick som dessutom medför risk för vedergällningsaktioner, såsom Israels senaste försvarskrig i Gaza.
Den nuvarande taktiken, när krigföring visat sig ineffektiv, är lagföring, utpekandet av Israel som en brottsling i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och pennföring, demonisering av fienden. Läs här.
En tredje taktik är också aktuell, nämligen att spela med det demografiska kortet. Det kortet utgörs av UNRWA och den gisslan som de s. k. palestinska flyktingarna utgör. UNRWA är den FN-organisation som skall ta hand om dem. Dessa flyktingar är unika på så sätt att de flesta av dem har ärvt sitt flyktingskap. Det gör inga andra flyktingar från någon annan plats i världen än just de palestinier som vid en viss tidpunkt lämnade nuvarande Israel.
Jag har tidigare bloggat om detta, och idag läser jag här, att den palestinske ”presidenten” egentligen härstammar från Damaskus, en ort som hans familj frivilligt återvände till år 1948.
Mahmoud Abbas, alltså bördig från Damaskus, brukar ju emfatiskt hävda ”flyktingarnas” rätt att återvända. Men om de gjorde det skulle den judiska staten Israel upphöra att existera, eftersom muslimerna skulle bilda majoritet.
Detta är ju ett både enkelt och fredligt sätt att utplåna Israel och därmed återupprätta området som islamistisk waqf. Alltså är det något som Israel aldrig kan gå med på.
Men det är fullt logiskt och i enlighet med den islamistiska politiska ideologin att andra muslimska stater inte tillåter ”de palestinska flyktingarna” integration i de länder där de nu vistas. De skall tillbaka till Israel för att utplåna landet.
Som du ser är taktikerna flera. Man kan mycket väl ha ”fred” med Israel, och låtsas erkänna Israel bara Israel tillåter att ”flyktingarna” återvänder. Målet, Israels utplåning, uppnås i så fall ändå, och vad spelar det då för roll att man en gång erkänt och haft fred med en stat som inte längre existerar.
Mohammed Dahlan menar ju också, att den Palestinska Myndighetens (PA) påstådda erkännande av Israel bara var ett inslag i taktiken, ett sätt att få ekonomiskt bistånd. Målet, Israels utplåning, har PA enligt honom inte övergivit. Läs mina tidigare bloggningar här, här och här.
Svensk Israel-information återger dels Dahlans uttalande men till yttermera visso även ett uttalande från Fatah (ordet betyder ”seger” eller erövring”), som leds av Mahmoud Abbas: ”Vårt mål har aldrig varit fred. Freden är ett medel; målet är Palestina”. MXp citerar samma uttalande.
Taktikerna är alltså flera men det islamistiska politiska målet har alltid varit ett och samma: Israels utplåning.
***
Läs även andra bloggares åsikter om terror, muslimer, judar, Israel, islamismen, Hamas, antisionism, Fatah, PLO, PFLP, Mohammed Dahlan, Mahmoud Abbas, Palestinska Myndigheten, waqf, Damaskus, UNRWA, totalitära rörelser, Kassamraketer, Gaza, Sovjetunionen, USA, marxism, Nazityskland, Stormuftin av Jerusalem, nazism, nakba, shari’a