Om det är riktigt, så som det framställs i SvD och DN, att en av anledningarna till att SL övergivit Veolia som entreprenör för Stockholms tunnelbana är, att Veolia varit engagerat i byggandet av en spårväg i Jerusalem, ja, då finns inget annat att göra för stockholmarna än att sluta åka tunnelbana till dess SL tagit sitt förnuft till fånga.
Det anses, bl. a. av Diakonia, inte passande att bygga spårväg i Jerusalem nämligen, för den ska ju gå ut på ”ockuperat” territorium. Ojojdå. Men Diakonia kanske anser att de palestinska araberna inte har rätt till annat än åsnekärror som fortskaffningsmedel? Det kanske SL anser också? En majoritet av araberna är dock positiva till spårvägen. Men vem bryr sig om vad araber tycker? Inte Diakonia i alla fall.
Joakim Wohlfeil på Diakonia säger så här:
– Jag är helt säker på protesterna och de förlorade kontrakten har påverkat beslutet. Man har insett att ett företags etik eller brist på sådan kan kosta stora pengar, säger Wohlfeil.
Men vilken brist på etik råder hos Diakonia? Vad kommer denna brist att kosta Diakonia?
Läs även FiM och min tidigare bloggning om detta ”trams”.
Om det är sant som det står i SvD och DN, så har Veolia gått miste om flera order för att de varit engagerade i byggandet av denna spårväg, ett projekt som de nu dragit sig ur. Visst, de vill tjäna pengar så det förstår man, men vad vill SL?
Enligt FiM igen så tillåts Bombardier att leverera tunnelbanevagnar till SL. Men Bombardier levererar också järnvägsfordon till det av Kina ockuperade Tibet.
Kontentan måste bli att det enligt SL är rätt av Kina att i ett angreppskrig ockupera och annektera Tibet men fel av Israel att i ett försvarskrig ”ockupera” – men avstå från att annektera – ”Västbanken”.
Eller varför får Bombardier fortsättningsvis utan kritik leverera materiel till SL?
Egentligen är det nog bra både för Tibet och Jerusalem med förbättrade kommunikationer i och för sig. Men när en chans uppstår att på nytt kritisera Israel, då får normal logik vika för – ja, vad? Då tvekar vare sig Diakonia eller SL att ta chansen, oavsett vem som i praktiken drabbas. I detta fall drabbas såväl judar som araber, tibetaner som Veolia och kanske även stockholmarna, för Veolias service tycks ju ha fungerat bra.
Då är det inte mer än rätt att även SL får drabbas lite. Så stockholmare: Bojkotta SL! Ta bilen i stället!
Hur Diakonia bör drabbas får vi överlåta åt högre makter att avgöra. ”Min är hämnden och vedergällningen”, säger Herren (5 Mos. 32:35).
Tillägg 2009-06-22: Här meddelar Diakonia, att krav minsann bör ställas även på den Palestinska Myndigheten också. Kravet ”sänkt fordonsskatt på åsnekärror” saknas dock.
***
Läs även andra bloggares åsikter om antisionism, Israel, Veolia, Bombardier, Jerusalem, spårväg, Tibet, Kina, ockupation, Västbanken, Diakonia, Storstockholms Lokaltrafik, SL, judar, araber
Hannah: Marken är inte ockuperad. Araberna lär väl få åka spårvagn de med – även de araber som anser att Israel inte har rätt att existera. – Ett gott alternativ vore väl att ”de palestinska araberna” och ”israelerna” kom överens om att dra spårvägslinjen där som de flesta av alla dem hade bäst nytta av den. Men alltför många av ”de palestinska araberna” är tyvärr, tror jag, inte i första hand intresserade av spårvägar, utan just av att utplåna Israel. Så länge de har denna inställning så lär nog Israel betrakta dem med befogad skepsis. Men om de vill komma med på tåget så är det bara att övertyga Israel om att de ändrat sig! Bollen ligger alltså (så som den gjort sedan år 1948) hos de palestinska araber som så många gånger sedan dess visat att de vill utplåna Israel.
Efter att ha bott i Betlehem och Jerusalem i åtta månader för ett drygt år sedan och sett vad det här järnvägsbygget faktiskt innebär kan jag inte annat än förundras över åsikten att den skulle ”främja araberna”. För det första: järnvägen byggs från centrala Jerusalem ut till de enligt FN illegala bosättningarna i de östra delarna och är därmed ämnade för bosättarna och inte palestinierna. Majoriteten av palestinierna bor på Västbanken och har ingen möjlighet att ens ta sig till Jerusalem, och ännu mindre åka spårvagn till bosättningarna, vad de nu skulle där och göra. Och att Diakonia skulle förespråka att palestinierna endast har rätt till åsnekärror är ett absurt uttalande i sammanhanget. Järnvägen byggs på ockuperad mark för att knyta ihop bosättningar med Jerusalem, och är därmed en aktiv handling för att upprätthålla och utvigda ockupationen. Sedan är kanske inte alternativet till Veolia en ängel heller, men två dåliga alternativ gör inte det ena till ett bra.
[…] Bojkotta Storstockholms Lokaltrafik!, Sapere Aude! […]
Man blir förstummad allt som ofta numera!
Önskar bloggen en fin Midsommar!:)