Det kan du läsa om här.
Det var på Nebo som Moses ”bespejade” det förlovade landet. Sedan dog han. Så han fick aldrig gå in i ”landet” – eretz. Det blev i stället Josua som anförde Israels barn ditin:
Och han [Herren] insatte Josua, Nuns son, i hans [Mose] ämbete och sade: ”Var frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med dig”.
(5. Mos. 31:23).
Själv har jag ännu aldrig uppstigit på detta berg. Däremot har jag hösten 1976 uppstigit på det berg där Mose enligt sägnen mottog budorden. Under nedstigningen därifrån siktade jag på avstånd Sankta Katarina-klostret, och förevigade då detta tillfälle på bild. Här är bilden:
Alla är vi bergsbestigare. Vi har alla våra berg att bestiga; alla människor har det, oavsett om vi är Moses, påven, bloggare, eller ”bara” människor. Det gäller då att finna ut vilka berg som är värda att bestiga, vilka svårigheter som man måste övervinna. Det är verkligen inte så lätt. Men låt oss ändå hoppas att vi alla i ödmjukhet ska lyckas med det.
***
Läs även andra bloggares åsikter om Moses, Påven, Sankta Katarina-klostret, Josua, Nuns son, 5. Mos. 31:23, eretz, Israels barn, Nebo, Israel