Tidningen Dagen rapporterar om en judisk-arabisk skola i Israel, dvs. en skola där både judiska och arabiska barn undervisas:

På väggen i klassrummet … hänger en stor bonad som eleverna gjort. Den är full med honnörsord som hopp, tolerans, harmoni, fred, samarbete, tålamod. På arabiska, hebreiska och engelska.

Den enkla frågan blir: Hade en sådan skola varit möjlig i Gaza eller i något av de arabländer som omger Israel? Svaret är nej, och det av den enkla anledningen att det inte finns några judar kvar där längre. De har fördrivits för länge sedan och får inte komma tillbaka.

Vi får därmed också ett svar på frågan om innebörden av tolerans (men även fred, samarbete, harmoni): så olika i Israel och i dess omgivning. Israel inte bara tolererar araberna, de ger dem medborgarskap, rösträtt och skolgång. På Västbanken däremot, blir man dödsdömd om man säljer mark till judar. Så lite tolereras judar där.

***

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 svar på ”Hand i hand i Israel”
  1. ”dödsdömd om man säljer mark till judar.”

    Nej, Israel är lite smidigare, mer civiliserade. Där är det bara förbjudet för alla utom judar att köpa mark. Så mycket för tolerans. Det finns många saker att kritisera arabländerna för (mer än palestinierna), men markfrågan är kanske den sista där Israel kan ses som ett föredöme. Läs t.ex. Göran Rosenbergs beskrivning om hur mer och mer land konfiskerats och gjorts till judisk. Se också hur markfrågan hanteras i Israel och inte minst i Jerusalem-området i dag.

    Markfrågan är själva grunden till konflikten, också engelsmännens allians med sionisterna förstås. Bekvämt för engelsmännen att judarna fick göra ”skitjobbet” med att etablera ett ”västerländskt fort” i mellanöstern.

Kommentarer är stängda.