Detta citat har jag redan lagt ut på denna sida. Men i min förrförra bloggning nämnde jag ordet ansvar, och menade på att vare sig människor eller marknadsaktörer tagit sitt ansvar, utan lämpat över det på staten. Det kunde då vara mödan värt att lyfta fram citatet hit.
Vilhelm Moberg skriver här om medborgarens ansvar när det inte finns någon stat, nämligen det ansvar som Karl-Oskar och Kristina fick axla när de övergått från utvandrare till nybyggare:
”[Invandrarna] började alla företag vid begynnelsen: De skulle
skaffa lärare och hus för sina barns skolgång, de skulle utvälja
styrelse för församling och skola, de skulle sammansätta ett
ting, där tvisterna dem emellan kunde avgöras på deras eget
språk, de skulle bilda ett eget valdistrikt, där de tillsatte
förtroendemän som förde deras talan i Territoriets styrelse.
I hemlandet hade de varit underordnade Riket och Kronan,
men här var de sin egen kyrkliga och världsliga överhet.
De behövde icke åtlyda tvångsbud från myndigheter, som
de icke själva varit med om att tillsätta. Deras nya församling
var en fri församling. Inga biskopar och präster hade makt
över dem; de var själva den kyrkliga makten.
I den nya belägenheten ställdes det också krav på dem,
som varit okända i hemlandet. De hade ingen makt över
sig, men åtnjöt icke heller stöd av någon makt. De ansvarade
ensamma för sitt samfund och hade ingen hjälp att räkna
på utom sin egen. Det berodde helt på dem själva, om det
skulle byggas någon helgedom, där de fick höra Guds ord,
om det skulle uppföras något skolhus, där deras barn fick
undervisning, om de skulle få ett möteshus för sällskap och
samvaro. De fick ensamma råda och bestämma, men också
själva verkställa sina beslut och ansvara for dem.
När de inflyttade skulle bygga upp sitt nya samhälle, avkrävdes
dem priset för friheten i det nya landet. Den åtföljdes av stora
fordringar, den var förenad med mycken omtanke, med en
mångfald bestyr och besvär. Av de ansvarslösa fordrades
det ansvar, av de egennyttiga vilja till samverkan, av de
självrådiga begärdes det att de skulle lyssna till andras
meningar. Nybyggarna avkrävdes förmågan att nyttja sin
nyvunna frihet: De ställdes i Nordamerika inför medborgarens
prov.”
(Vilhelm Moberg: Nybyggarna, Stockholm : Bonniers, 1956, s. 234f.)
***
Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, frihet, Nybyggarna, Utvandrarna, Vilhelm Moberg