Durban-strategin: Från krigföring till lagföring

Jag läser en intressant artikel i The Jerusalem Report, med rubriken ”Israel on Trial”. Detta apropå olika sätt att angripa Israel, antingen med hjälp av krigföring eller också med lagföring. Och efter att Israels senaste försvarskrig i Gaza avslutats, är det nu dags för oppositionen att pröva andra metoder.

Gerald Steinberg vid Bar Ilan-universitetet uttalar sig på följande sätt:

När krigföringen avslutats, påbörjas lagföringen. Lagföringen är en strategi som brukar och missbrukar lagen som en ersättning för traditionella militära och politiska metoder. Den förvandlar internationell politik till juridiska processer och för in den politiska kampen i rättssalarna.

Européerna accepterar inte Israels förklaring att man kämpar mot terror utan använder lagföring som en hämnd, säger Steinberg. Nu försöker människorättsorganisationer och pro-palestinska och anti-israeliska organisationer ivrigt att övertyga den internationella brottmålsdomstolen (ICC), förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter (UNHRC) och enskilda stater att undersöka israeliska tjänstemän och soldater för påstådda krigsbrott under Gaza-operationen.

Steinberg fortsätter:

Dessa aktiviteter är en del av ”Durban-strategin”, som först tillämpades vid värdskonferensen mot rasism i Durban, Sydafrika, i septeber 2001. Durban-strategin jämställer Israel med Sydafrika under apartheid, och betraktar Israel som en paria-stat så att israeler, precis som andra ”krigsbrottslingar” och parias (utstötta) inte ska kunna resa i världen eller vara en del av det globala samhället.

Och välfärds- och ”anti-antisemitism”-ministern Yitzak Herzog säger att man använder de redskap som det internationella samfundet har infört för att handskas med brott mot mänskligheten och med terrorism, men i syfte att delegitimisera Israel.

Steinberg håller med:

De organisationer som framställer anklagelserna bryr sig egentligen inte om ifall målen avskrivs. De använder en vag juridisk terminologi för att vinna allmänhetens stöd och uppmärksamhet i media, och oavsett vad som blir det juridiska resultatet så har de uppnått sitt mål – att delegitimisera Israel.

Artikeln i Jerusalem Report återger förvisso även andra ståndpunkter.

Men nog kan man ändå skönja tendensen i att finna fel i allt som Israel gör. Lämnar man Gaza så anses Gaza ändå ”ockuperat” för att Israel kontrollerar gränserna. Men varje land kontrollerar väl sina gränser?

Om israeler bosätter sig öster om stilleståndslinjen i 6-dagarskriget då är det en ”illegal bosättning”, men inte när araber bor i själva Israel.

Om Hamas attackerar Israel med raketer under många år, så är det knappt tillåtet för Israel att försvara sig. Läs denna bloggning i vilken jag refererar Magnus Norells slutsats att Richard Falks synpunkter om försvarskriget innebär att Israel inte hade rätt att försvara sig alls. Själva försvaret i sig blir då till ett krigsbrott.

Durban I innebar en demonisering av Israel. Sveriges regering menar med rätta att det där förekom ”antisemitiska yttringar”. Läs här och här.

Detta sätt att delegitimisera och demonisera, dvs. få Israel att framstå som någonting i sig olagligt och ondskefullt, ligger fullt i linje med t. ex. Hamas taktik, som består i att föra ett utnötningskrig och en propaganda mot Israel. Hamas anser redan att Israel är illegalt i sig.

Detta sätt att nöta på med alla medel från krigföring till lagföring, och ständigt i detalj granska vad Israel företar sig, enbart för att hitta anklagelsepunkter, det är ingen israelvänlig strategi. Det är tvärtom en strategi som tycks syfta till att med alla medel försöka utplåna Israel. Att kalla detta för en Durban-strategi är inte fel.

***

Läs även andra bloggares åsikter om antisemitism, apartheid, delegitimisering, demokrati, demonisering, Durban, Durban-strategin, försvar, frihet, Gaza, Gerald Steinberg, Hamas, ICC, islamismen, islamonazism, Israel, Israel on Trial, judar, krigsbrott, Magnus Norell, Palestina, rättssäkerhet, Richard Falk, Sydafrika, terrorism, The Jerusalem Report, UNHRC, Yitzak Herzog