Migrationsverket har svarat på JO-anmälan, detta på sätt som anges här (doc).
Ibland får man läsa dokument där nästan varje ord är fel, förvrängt eller falskt. Eugène Palmérs kria, som infogats i detta Migrationsverkets senaste – men säkert inte sista – yttrande till JO är ett sådant. Eftersom Palmér här på nytt angriper mig, men faktiskt även så gott som samtliga hittillsvarande chefer inom asylprövningsverksamheten i Göteborg, i vart fall sedan år 2003, är det ord som ändå måste tas på visst allvar. Jag infogar mina kommentarer direkt i Palmérs text.
Så här skriver Palmér:
Under Lennart Erikssons tid som chef för prövningsenhet i Göteborg utvecklades asylprövningsverksamheten i Göteborg i starkt negativ riktning. Produktionen vår mycket låg och arbetsklimatet dåligt. När jag tillträdde min tjänst som chef för verksamhetsområde Asylprövning sommaren 2007 hade utvecklingen gått så långt att jag fick rådet att lägga ner verksamheten i Göteborg.
Min tid som tjänstgörande ”chef för prövningsenhet i Göteborg” har senast omfattat tiden den 1 januari 2003 till den 15 september 2006. Asylprövningsverksamheten har då bedrivits på flera enheter varav jag var chef för en av tre enheter och under cirka ett år fram till den 1 september 2006 för två av tre enheter. Under tiden januari 2003 – september 2006 har flera andra chefer tjänstgjort. På en av de andra enheterna har t. ex. nuvarande ställföreträdande generaldirektören Christina Werner varit chef en längre tid. Den nuvarande generaldirektören för Boverket Janna Valik som tidigare var generaldirektör för Migrationsverket, har under en stor del av denna tid varit regiondirektör i Göteborg, och stf. generaldirektören har varit regiondirektör efter henne. Jag kan räkna till i vart fall sju chefer för asylprövningsverksamheten och åtta med gd, som alla alltså haft att ansvara för den enligt Palmér starkt negativa utvecklingen. Ingen av dessa har fått sluta, utom jag, utan några har tvärtom blivit befordrade. Detta med ett undantag – den enda enhetschef som Palmér själv har tillsatt i Göteborg har också slutat. Palmér drar alla över en kam, generaldirektörer, verksamhetsområdeschefer, regiondirektörer och enhetschefer: ”asylprövningsverksamheten utvecklades i starkt negativ riktning”. Men det är bara mig som han angriper. Kanske för att det bara är jag som bloggar?
I september 2006 gick jag på friår. Under mitt friår tycks det enligt Palmér ha uppstått en starkt negativ utveckling, som jag då följaktligen inte hade något inflytande över – men väl två av de chefer som jag omnämnt ovan plus min friårsvikarie. Så stark var denna negativa utveckling, att verksamheten borde ha lagts ned. Kanske borde jag i ljuset av detta inte ha gått på friår?
Dessa tre chefer, varav en alltså var min friårsvikarie, som under mitt friår och fram till juni 2007 enligt Palmérs sagesman/kvinna tydligen hade drivit utvecklingen så dåligt, behövde dock inte sluta. Tvärtom insisterade Palmér på att en av dem som rimligen borde hållas ansvarig för de dåliga tiderna, nämligen min friårsvikarie skulle ersätta mig som chef, och att jag, som inte på länge haft något inflytande över verksamheten, skulle sluta. Detta är minst sagt ologiskt, eller hur.
Lennart Erikssons personliga egenskaper gör honom olämplig som chef. Detta är ett faktum som inte någon under den här processens gång har ifrågasatt. Det är inte hans åsikter som är av betydelse, utan mitt bristande förtroende för honom som chef på Migrationsverket som grundar sig i hans bristande insikt om konsekvensen av sitt eget agerande. Det går inte att utföra ett chefsuppdrag på ett acceptabelt sätt när man till den grad saknar omdöme.
Vad för slags illvilligt förtal är det här? Vilka ”personliga egenskaper” är det fråga om? Vad är det för slags ”faktum”? Ingen av vittnena har under rättegången påstått att jag skulle vara olämplig som chef, utom Palmér själv. Och orsaken till det är enligt Palmérs utsago under ed att han inte tycker om att jag bloggar till stöd för Israels rätt att existera.
Vad är det för konsekvens av mitt agerande som Palmér menar? Vad är det för agerande som Palmér menar? Det är kanske inte längre bloggandet som avses, men vi får inte reda på vad det är. Vad är det som får vilka konsekvenser, mer än bloggen? Ingen vet, knappast ens Palmér, för i så fall hade han ju äntligen kunnat tala om det här och nu. Men det gjorde han inte.
Sedan är det väl så att man antingen har omdöme till viss grad eller också saknar man det helt. Man kan inte till en viss grad sakna det. Palmér tycks inte förstå vad det är han själv skriver.
Lennart Eriksson har naturligtvis rätt att ha vilka åsikter som helst. Han har naturligtvis också rätt att fritt föra dessa sina åsikter till torgs. Detta gäller för Lennart Eriksson liksom för alla andra människor.
Det tror jag inte alls att Palmér tycker. Men han vågar väl inte skriva annat så som sakerna har utvecklat sig.
Som framgått var det inte Lennart Erikssons blogg i sig som ledde till mitt ställningstagande. Bristen på gott omdöme och de bristande chefsegenskaperna var de avgörande faktorerna. Vid Erikssons och mitt första samtal frågade Eriksson om han fick behålla sitt chefsuppdrag om han tog bort sin blogg. Om jag hade varit ute efter endast att få stopp på bloggen, hade det varit enkelt för mig att svara ja på den frågan. Men det gjorde jag inte. Den bristande insikten om det olämpliga i det egna beteendet skrämde mig däremot.
Det har inte alls framgått att det inte var bloggen. För vi har fortfarande inte fått reda på vad det är för brist på gott omdöme och bristande chefsegenskaper som var avgörande. Det är klart att jag ville få till stånd ett samtal om bloggen eftersom Palmér var så fixerad vid den. Han ville inte alls diskutera saken, utan framhärdade bara i hur ”apart” det var. Men det var tydligen så olämpligt att få till stånd en diskussion om saken att jag skrämde Palmér. Oj då! – För något annat som eventuellt kan uppfattas som olämpligt kan jag inte se att Palmér här omtalar.
Tyvärr har mina försök att förklara detta för Lennart Eriksson medvetet eller omedvetet uppfattats av honom som att omplaceringsärendet handlat om hans åsikter. Jag beklagar att det uppstått en oklarhet och att ärendet har fått ett felaktig fokus på Lennart Erikssons åsikter i stället för på hans bristande ledaregenskaper.
Kom igen nu, Palmér. Du har inte försökt förklara någonting. – Om tre av hans fem punkter utgör angrepp på min yttrandefrihet och ingen av punkterna återger några konkreta exempel på ”bristande ledaregenskaper”, något som han ännu inte kunnat ge exempel på, så är det väl svårt att inte uppfatta det budskap han vill föra fram, ett budskap som han vidhöll under rättegången. Om detta var en felaktig fokusering, så vem är skyldig till det om inte Palmér själv. Och någon annan fokusering, än upprepandet av mantrat bristande chefs- och ledaregenskaper har Palmér inte lyckats prestera.
Jag vill avslutningsvis nämna att asylprövningsverksamheten i Göteborg under senare tid genomgått högst påtagliga förbättringar. Under 2008 uppnådda man i stort sett alla sina verksamhetsmål och höstens medarbetarenkät vittnade om en god stämning hos medarbetarna.
Intressant nog uppnåddes det allra bästa resultatet under år 2008 på den enhet där jag tjänstgjorde som beslutsfattare, och jag fattade där den största andelen beslut av alla beslutsfattare, 27 %. Men medarbetarenkäten vittnade inte om god stämning på den enhet där Palmér mot fackets vilja och i strid med MBL trumfat igenom min friårsvikarie som min ersättare som enhetschef. Hon slutade, och resultatet på hennes enhet var mycket dåligt. Detta är den enda enhetschef som Palmér själv har tillsatt i Göteborg, och den enda som slutat (själv blev jag ju avskedad). För Palmérs del blev resultatet av medarbetarenkäten den, att han av sin personal fick det lägsta förtroendet av alla verksamhetsområdeschefer. Palmér är alltså inte heller denna gång helt sanningsenlig.
Var och en får själv bedöma vems omdöme som är sämst, mitt eller Palmérs. Jag kan bara konstatera att eftersom Palmér tyckte att jag, som så ”till den grad saknar omdöme”, kunde arbeta som beslutsfattare, måste man dra slutsatsen att gott omdöme inte är något som Palmér efterfrågar bland beslutsfattare.
Du kan även betrakta denna artikel i Göteborgs fria tidning. Här säger Migrationsverkets rättschef – som enligt uppgift tycks sakna akademisk examen – följande: ”Lennart Eriksson tog genom sin blogg ställning i en konflikt utan att ha insikt i sitt egna agerande, han ser inte konsekvenseerna och visade därigenom dåligt omdöme.”
Mitt dåliga omdöme består som du ser i att jag i denna blogg tagit ställning för Israels rätt att existera. Detta skriver också Palmér. Migrationsverket vidhåller alltså fortfarande i media och i sitt yttrande till JO att bloggen var betydelsefull.
Varför skriver då generaldirektören Dan Eliasson följande i yttrandet till JO: ”Som framgår av verksamhetschefens beskrivning så omplacerades Eriksson på grund av bristande ledaregenskaper.” Punkt.
Eliasson har fel. Verksamhetsområdeschefen Palmér har ju uttryckligen skrivit att det var bloggen som visade på ett ”dåligt omdöme” samt att det var detta och de påstått dåliga ledaregenskaperna som ledde till ”omplaceringen”. Ribbenvik uttalar sig på motsvarande sätt till Göteborgs fria tidning.
Eliasson försöker alltså mörka fakta i ett yttrande till JO. Allvarligt, Eliasson. Men JO kommer att genomskåda dig. Det är ju inte så svårt.
Mer om detta i denna bloggning, samt hos Merit Wager.
***
Läs även andra bloggares åsikter om åsiktsfrihet, Boverket, Christina Werner, Mikael Ribbenvik, Dan Eliasson, Demokrati, Eugène Palmér, Israel, Janna Valik, JO, liberalism, rättssäkerhet, yttrandefrihet, MBL
[…] Ilya Meyer, Sapere aude, Svensk […]