Nablus år 1860: Vilda mohammedaner förföljer judar och kristna

Läs denna ögonvittnesskildring från den svenske prästmannen G. E. Beskows resa i Palestina för snart 150 år sedan. Här skriver han om läget i staden Sikem, som araberna kallar Nablus:

Nästan ingen europé kan färdas genom [Sikem], utan att på ett eller annat sätt blifva skymfad af dess vilda och fanatiska befolkning. Äfven vi fingo se många sura miner och höra månget skällsord.

Staden har omkring 8,000 invånare, af hvilka 500 äro kristna, 150 samariter, 50 judar och resten muhamedaner.

Den muhamedanska befolkningen här är känd för att vara det vildaste följe i hela Palestina, och detta vill ej säga så litet. De äro nästan alltid i ett halft upproriskt tillstånd, och turkarne, landets behärskare, hafva ej mycket makt öfver dessa sina undersåtar.

Under Ibrahim Paschas kraftfulla regering, då han styrde Syrien i sin faders, Mehemed Alis, namn, måste de böja sig under hans vilja, sedan han straffat deras uppstudsighet genom ett stort blodbad. Men under den svaga regering, som nu härskar i dessa trakter, hafva de återtagit sitt forna själfsvåld.

De arma kristna, så väl som samariterna och judarne, äro oupphörligt föremål för deras hat och förföljelse och blifva ofta på ett grymt sätt skymfade, misshandlade – ja, dödade. För några år sedan sköt en muhamedan helt kallblodigt en judisk gosse i en bod, utan att han därför på något sätt blef straffad. Helt nyligen anföll pöbeln de kristna, därtill uppeggad af stadens styresmän. De plundrade den kristna kyrkan, det protestantiska skolhuset och missionärens boställe samt flere andra byggnader, tillhörande de kristna. De dödade många och begingo grymheter af flere slag, och allt detta fick passera utan någon åtgärd från de turkiska myndigheternas sida.

Beskow: Reseminnen från Egypten, Sinai och Palestina 1859-1860, Stockholm, 1891, 10. uppl, s. 208f.

Läs mer om Nablus här. Där står bland annat att de sista judarna i Nablus tvingades att fly därifrån år 1904. Inte att undra på att de tröttnade till slut, om de kunde mördas ostraffat redan på 1850-talet.

Den etniska rensningen av ”Palestina” pågår alltjämt. Vilda islamonazister förföljer alltjämt judar. Inte en enda jude ska lämnas kvar i Palestina, enligt Hamas-ledaren Rantissi. Läs här.

Samtidigt heter det i vissa kretsar att Israel är en apartheid-stat. Konstigt då att det finns fler araber kvar i Israel än vad det finns judar kvar i arabstaterna. Läs här.

Och i Nablus finns alltså inte en enda jude kvar. Hur länge kan judarna stanna i Israel?

***

Läs även andra bloggares åsikter om terrorism, Palestina, Israel, judar, araber, islamonazism, Hamas, Sikem, Nablus, G. E. Beskow, turkarna, samariter, kristna, etnisk rensning, apartheid