Rabbi Hillel, Jesus, Isaiah Berlin och Hayek om negativ och positiv frihet

Rabbi Hillel, som levde i tiden kring Jesu födelse, anges ha sagt följande: ”Do not do to others what you would not have them do to you.” Läs mer om honom här. Där finner man en variant av följande text:

When a heathen who wished to become a Jew asked him for a summary of the Jewish religion in the most concise terms, Hillel said: ”What is hateful to thee, do not unto thy fellow man: this is the whole Law; the rest is mere commentary”
(Talmud Bavli Traktaten Shabbat 31a).

Jesus uttalade för sin del någonting liknande, nämligen den gyllene regeln:

Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.
(Matt. 7:12)

Jesus sade också:

I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.
(Matt. 5:17)

Medan Hillel alltså menade att du inte ska göra sådant mot andra som du inte själv vill att andra ska göra mot dig själv, så sade Jesus tvärtom: Gör mot andra så som du själv vill att andra skall göra mot dig. Hillels budskap kan därför tolkas som en uppmaning att inte göra ont, det vill säga att avstå från att handla. Jesus budskap är tvärtom en uppfordran till handling, men till att göra gott.

Båda budskapen innehåller något väsentligt. Du skall inte göra ont. Du skall göra gott.

Filosofen Isaiah Berlin använder sig i föreläsningen ”Två frihetsbegrepp” – tryckt på svenska i hans bok Fyra essäer om frihet (Ratio, 1984) – av begreppen negativ frihet och positiv frihet. Den negativa frihetens betydelse kommer, skriver han, till uttryck i svaret på frågan:

Inom vilket område låter man eller bör man låta samhällets medlemmar – personer eller grupper av personer – göra eller vara det som de kan göra eller vara, utan inblandning av andra?

Detta är alltså ett slags definition av den negativa friheten, som en individs ”område”, ett ”rum” inom vilket andra individer avstår från att handla. Mera specifikt innebär det, enligt Berlin, att andra människor avstår från att utsätta den negativt frie för tvång: ”Om detta område av andra människor minskas under ett visst minimum så kan jag beskrivas som utsatt för tvång, eller eventuellt för förslavad.” Den negativa friheten behövs alltså, som ett utrymme där individen är skyddad mot att utsättas för andra individers tvång eller slaveri.

Vad den sålunda skyddade individen sedan aktivt väljer att göra är hans ensak, givetvis dock endast i den utsträckning som också han avstår från att utsätta andra individer för tvång eller slaveri.

Dessutom måste det logiskt sett vara så, att den som är utsatt för tvång eller slaveri saknar möjlighet att själv aktivt välja, i högre eller lägre utsträckning. Det är de, som tvingar honom, som sköter valen.

Vi kommer därmed in på det positiva frihetsbegreppet. Den betydelsen kommer, skriver Berlin, till uttryck i svaret på frågan:

Vad eller vem är det som genom att styra eller ingripa kan bestämma att någon skall göra eller vara det ena snarare än det andra?

För Berlin är begreppet självförverkligande viktigt. Det är den enskilde individen som måste ha friheten att själv bestämma vad han skall göra för att uppnå självförverkligande, till exempel genom att göra gott mot andra.

Ett problem med den positiva friheten uppkommer dock därigenom, att individen inte kan vara säker på att andra individer vill bli behandlade så som han själv vill bli behandlad. Även om individen tror att han gör gott mot andra och gör mot dem precis som han själv skulle vilja bli behandlad av dem, så kan han inte vara säker på det.

Ett annat problem uppstår när människor tror att de besitter den slutgiltiga sanningen om hur samhällen skall konstrueras, och behandlar enskilda individer utifrån denna övertygelse. Sådana personer söker ofta politisk makt för att förändra hela samhället på det antaget goda sättet.

Friedrich Hayek (Law, Legislation and Liberty, vol. 1: Rules and Order, Univ. of Chicago Press, 1973, s. 14.) kallar en sådan tro för det konstruktivistiska misstaget. Detta misstag bygger på

the fiction that all the relevant facts are known to some one mind, and that it is possible to construct from this knowledge of the particulars a desirable social order.

En mera ödmjuk inställning är enligt min mening den, att vi inte kan uppnå tillräcklig kunskap om ”det goda” för att bygga ett sådant samhälle. Vi kan heller inte veta om andra människor har exakt samma uppfattning om ”det goda” som man själv. Detta manar alltså till ödmjukhet och till en försiktig ömsesidig omsorg medmänniskor emellan i tillämpningen av den gyllene regeln.

Det enda som vi i detta sammanhang kan vara någorlunda säkra på är att vi själva har någotsånär klart för oss vad vi var och en för sig behöver göra för att uppnå vårt eget självförverkligande. Vi kan också vara någorlunda säkra på att alla andra människor också söker självförverkligande.

Den grundläggande förutsättningen för att vi alla skall lyckas, är då att vi i vart fall ger varandra utrymme att försöka, dvs. negativ frihet. Först därefter kan vi använda vår positiva frihet till självförverkligande, ofta dessutom i samverkan med andra människor.

Men gentemot dem som söker självförverkligande genom att använda sin positiva frihet för att styra och få makt över andra människor, bör vi förhålla oss mycket skeptiska.

***

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, liberalism, Rabbi Hillel, Jesus, Isaiah Berlin, Friedrich Hayek, positiv frihet, negativ frihet, självförverkligande, den gyllene regeln, det konstruktivistiska misstaget