Så lyder en rubrik i dagens SvD.
Om ”kravet” uppfylls är detta säkert ur ett humanitärt perspektiv bra för befolkningen i Gaza på kort sikt. Men endast för dem och endast på kort sikt. På lång sikt kvarstår Hamas önskan att utplåna Israel. Medborgarna i Gaza har aldrig förmått försörja sig själva. Många av dem har alltid önskat utplåna Israel. Detta är de verkliga och kvarstående problemen.
Enligt Hamas kommer krig alltid att råda med Israel till dess Israel utplånats.
Det trotsar normal logik att kräva att en krigförande och angripande part, Gaza och dess regering, Hamas, och dess folk skall försörjas av den angripna parten, Israel, eller med leveranser genom Israels territorium.
Inte sysslade väl USA och Storbritannien med att försörja angriparen, Tyskland, under det andra världskriget. Tvärtom var det viktigt att hindra angriparen från att få tillgång till förnödenheter såsom svensk malm och rysk olja.
Civilbefolkningen i Gaza har valt Hamas i demokratisk ordning. Israel är en demokratisk stat.
Israel har under sextio år av försvarskrig byggt upp en blomstrande industri och har omfattande jordbruk. De kan försörja sig på egen hand och genom normal handel. De har klarat detta samtidigt som de varit angripna.
Israel har under denna tid också mottagit ett stort antal flyktingar inte minst från angriparstaterna, vilka integrerats i Israel. De människor som flytt åt andra hållet, dvs. från nuvarande Israel till angriparstaterna och till Gaza och Västbanken, har inte integrerats där.
Angriparen har inte lyckats bygga upp något välstånd. Angriparna har visserligen bytt skepnad under årens lopp, men fortfarande pågår angreppet, ett angrepp med syfte att utplåna Israel. För närvarande är det Hamas som ikläder sig huvudrollen som angripare – med Iran och Hisbollah i bakgrunden för närvarande.
Nu ställer Hamas ett ”villkor” för att tillfälligt upphöra med sitt angreppskrig. Villkoret är att Israel öppnar gränspassagerna mellan Israel och Gaza. Angriparen kräver således att försvararen skall leverera förnödenheter, och då inte i syfte att uppnå fred utan bara för att eventuellt gå med på något slags islamistisk vapenvila.
Låt oss anta att den amerikanska armén erövrat Berlin under det andra världskriget, och sedan dragit sig tillbaka efter att ha slagit ned det tyska angreppskriget. Vad hade USA och Storbritannien svarat på en begäran från Nazityskland om att få leveranser av förnödenheter som ett tyskt villkor för att upprätthålla en av tyskarna ensidigt proklamerad ”vapenvila”?
Sannolikt hade svaret blivit det samma som general McAuliffe svarade tyskarna när amerikanerna var inringade i Bastogne. Svaret var ”Nuts”.
Normal logik medför, tycks det, att det israeliska svaret borde bli något motsvarande.
Emellertid anser president Obama att Israel nu bör öppna gränspassagerna. Läs här om detta.
Detta uttalande av Obama framstår alltså som ologiskt.
Man kunde ju i stället tänka sig att gränsen mot Egypten skulle öppnas. Egypten och Gaza befinner sig inte i krig, till skillnad från Israel och Gaza.
Men i stället för att öppna denna gräns, har man under en lång tid byggt tunnlar under den.
Låt oss se lite närmare på hur detta bör förstås. Det förefaller som om det finns två gränser mellan Egypten och Gaza. Vi har för det första en som är stängd och som bevakas av Egypten. Det är den som vanligen refereras till som ”gränsen”. Men märkvärdigt nog tycks det finnas ytterligare en gräns, vilken går där tunnlarna mynnar på ömse sidor om ”gränsen”. ”Tunnelgränsen” är inte alls stängd, den har varit synnerligen öppen under lång tid, låt vara att ”tullavgifterna” har varit ganska höga.
Vem kontrollerar ”tunnelgränsen”? På Gaza-sidan är det sannolikt Hamas, dvs. Gazas regering. Men varför kontrollerar till synes inte Egypten ”tunnelgränsen” på sin sida?
Kanske är orsaken den, som anges i vad som uppges vara en översättning av en artikel i Maariv, och som finns i en kommentar av signaturen ”marko” till denna bloggning.
Här menar man, att Egypten har överlåtit kontrollen av ”tunnelgränsen” till en sinaitisk beduinstam, tarabin, som försörjer sig på smuggling. Skulle Egypten försöka stoppa dem, hotar de med att i stället angripa turistorter i södra Sinai. Så här står det:
Egyptierna har svårt att hantera stammens Väpnade gäng i området som hanterar narkotika, vapen, konsumentprodukter och människor (kvinnor) smuggling till Israel och Gazaremsan.
Faktum är att egyptierna har ”givit upp” kontrollen över den norra delen av halvön Sinai till Tarabin stammen, och i gengäld stammen kommer inte ner till den turistiska halva i södra Sinai.
Denna artikel i Haaretz stödjer dessa uppgifter.
Om vi nu skulle stanna vid, att det vore rimligare att Gaza försörjdes inte av och genom Israel, en stat som Gazas regering befinner sig i krig med, utan i stället av och genom Egypten, en stat som aldrig befunnit sig i krig med Gaza, utan som under en längre tid, åren 1948-1967 faktiskt hade ansvaret för Gazas försörjning och välstånd, så uppstår en hel del problem.
Det första problemet är att logik inte är närvarande i den allmänna politiska debatten.
Det andra problemet är att Egypten de facto inte kontrollerar sin gräns mot Gaza.
Det tredje problemet är att om Egypten skulle ta sådan kontroll, riskerar man sidoeffekter i form av terrorangrepp mot turistmål i södra Sinai.
Det fjärde problemet är att om Gaza skulle försörjas via Egypten så skulle islamonazisterna förlora ett av sina viktigaste propagandaknep i sitt pågående anfallskrig mot Israel.
Alltså lär gränsen förbli stängd men ”tunnelgränsen” förbli öppen.
I detta mera inskränkta perspektiv är det logiskt att Obama kräver att Israel öppnar sin gräns mot Gaza. I stället för att angripa huvudproblemet, ställer man krav på Israel. Men en öppning av den gränsen gagnar inte freden på lång sikt – även om det på kort sikt givetvis förbättrar den humanitära situationen. På lång sikt gagnar det bara dem som genom angreppskrig vill utplåna Israel.
Det borde nu ändå vara dags för en omsvängning i själva försörjningsfrågan. Gaza borde försörjas från Egypten och inte från Israel.
***
Läs även andra bloggares åsikter om terrorism, Israel, Gaza, islamonazism, Egypten, Sinai, Barack Obama, Palestina, Hamas, försvar, angreppskrig, tarabin, Maariv, Haaretz, smuggling
[Denne kommentators kommentar på denna blogg den 14 januari 2009: ”Nej jag anser inte att Israel har rätt att existera.” /Sapere Aude]
Niklas:
Var Daniel Pearl stridande?
Isf så är det såklart rimligt att man vid frigivning av krigsfångar får krigsfångar i utbyte.
Det är så det brukar fungera.
Men det ska såklart inte gälla Israel, IDF:s soldater är ju människor och Palestinierna är ju bara araber.
Ett sätt att få en slutgiltig lösning på arabfrågan i Gaza är ju att stänga gränsen, så varför inte?
Profanum-Vulgus, det var ett märkligt och ganska barnsligt resonemang du för.
Det är ungefär som om USA och Pakistan inte kunde ställa krav på al-Qaida att släppa den kidnappade Daniel Pearl (innan han fick halsen avskuren av terroristerna), om inte USA och Pakistan först släpper alla gripna islamistiska terrorister.
Eftersom du stödjer terrorister är din åsikt helt förståelig, ur ett kliniskt och medicinskt perspektiv.
Vad är fred?
Svar: inre frid
Vad åstadskommer inre frid?
Svar: Försoning
Vad åstadkommer försoning?
Svar: Kärlek
Endast med kärlek till sin nästa, till sina fiender och till de som skadat och förudmjukat en kan man åstadkomma försoning, frid och fred.
Så också i denna konflikt.
Mänskligheten är ett – men den enheten kan bara förverkligas genom att låta kärleken råda i alla tankar och beslut.
[Denne kommentators kommentar på denna blogg den 14 januari 2009: ”Nej jag anser inte att Israel har rätt att existera.” /Sapere Aude]
Niklas:
Ska Israel släppa alla palestinska fångar?
Ska Israel avsvära sig terrorism?
Hamas måste släppa Gilad Shalit, som de kidnappade och håller fången utan tillgång till Röda Korset.
Och Hamas måste avsvära sig terrorism. Ingen vill se fler självmordsbombare i Israel.
Innan dess är det osäkert om Israel kan öppna gränserna för annat än humanitära lveranser.