Från Gaza Citys ”nöd” till Ceylons brända dalar …

.. varhelst en usling finns är han min vän min bror. Eller?

Ja, man kan verkligen fråga sig om det är så, när man läser dagens Svenska Dagbladet.

På ett sjättedels uppslag berättas det om att lankesiska regeringssoldater nu erövrat staden Kilinochchi på norra delen av ön Sri Lanka (”Den heliga ön”), tidigare benämnd Ceylon. Staden kallas för ett ”rebellfäste”.

Striden står mellan just singalesiska regeringssoldater och de tamilska tigrarna (Liberation Tigers of Tamil Eelam, LTTE) som vill upprätta en egen tamilsk stat på norra delen av ön.

Sri Lanka har 20 milj. invånare. LTTE sysslar med bombattentat och självmordsattacker. Striderna har pågått i mer än 25 år. ”Minst 300 000 människor har drivits från sina hem av [de senaste] striderna och flera tusen civila uppges ha dödats”, heter det. Läs Bertil Lintners artikel här.

Men situationen i Gaza tycks ha större nyhetsvärde. Uppslaget före artikeln om Sri Lanka ägnar Svenska Dagbladet märkvärdigt nog så gott som helt och hållet åt situationen i Gaza. Hur många människor har fördrivits i Gaza? Inga, vad jag vet. Hur många civila har dödats i Gaza? Ja inte är det tusentals i alla fall.

Förekommer det förslag om en tvåstatslösning i Sri Lanka? Nej. Har de palestinska araberna i Gaza ett eget land? Ja och det heter Jordanien. Har tamilerna på Sri Lanka ett eget land? Ja, nästan, och det heter Tamil Nadu (dvs. ”Tamilernas land”) och är en av Indiens mest utvecklade delstater med övervägande tamilsk majoritet. Har Israel erövrat Gaza City? Nej. Har regeringstrupperna i Sri Lanka erövrat tamilernas ”huvudstad”? Ja.

Det verkar alltså som om situationen för tamilerna i Sri Lanka är sämre än situationen för de palestinska araberna i Gaza.

Måhända borde alltså såväl EU, Carl Bildt och Svenska Dagbladet fokusera mera på de större humanitära problemen i världen, i stället för på de mindre, om det nu var den humanitära situationen som bekymrade.

Men eftersom de inte gör det, utan är till synes helt uppslukade av de palestinska arabernas mindre problem, måste man fråga sig varför.

Jag har ett förslag till svar. Svaret är: rädsla. Man är alltför rädda för att stöta sig med islamismen. Man vill hålla sig väl med islamisterna så att de inte skall uppmuntras ännu mer i sin strävan att medelst jihad införa shari’a i hela världen. Tamilerna har ju såvitt känt ingen sådan strävan, så dem är det inte lika noga att hålla sig väl med.

För man försöker ju inte försvara sig, man försöker inte hindra islamisterna, man vill bara att de skall vara så snälla att inte fortsätta, inte just nu i alla fall, inte så mycket. En bra strategi är då att så mycket som möjligt förskjuta skuldbördan bort från islamisterna. Min föregående bloggning berörde EUs önskan om hudna i Gaza, en anmaning som i första hand riktas till Israel, inte till angriparen, islamisterna i Hamas. Denna deras önskan kan kanske också förklaras just av rädsla?

Kanske har jag fel, men ett vet jag: Never take counsel of your fears. Det sade redan general Patton.

Fotnot: Rubriken till denna bloggning travesterar Bengt Lidners dikt Grevinnan Spastaras död, som inleds med orden ”På Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända dalar, varhelst en usling finns är han min vän min bror”, varvid ordet ”usling” alltså bör förstås som en ”utsatt” person.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Sri Lanka, Ceylon, Bengt Lidner, EU, LTTE, tamiler, singaleser, Tamil Nadu, Indien, general Patton, hudna, vapenvila, Israel, Gaza, Hamas, islamismen