Ulf Bjereld om Hamas: samma gamla visa

Broderskapsrörelsen har ingenting lärt och kommer sannolikt aldrig att lära. Läs bara vad dess ledare Ulf Bjereld skriver på Newsmill.

När han borde tala om Israels försvarsinsatser mot Hamas, skriver han i stället om en ”attack mot Gaza”. Tala om oförmåga att fokusera på det väsentliga. Jag citerar lite:

Julfriden bryts av de fruktansvärda nyheterna från Gaza. Israels militära attack har kostat hundratals palestinier livet och innebär de högsta dödstalen i Gaza sedan junikriget 1967. Attacken mot Gaza är ett flagrant brott mot folkrätten och måste omedelbart avbrytas.

Israel har rätt att leva i säkerhet och raketanfallen från Gaza mot civila mål i Israel måste upphöra. Men det israeliska övervåldet är bortom alla proportioner och vid sidan av den humanitära katastrofen försvårar flygangreppet också möjligheten att nå en fredlig lösning på konflikten. Israels försök att bomba sig till fred och säkerhet kommer inte att lyckas. Händelseutvecklingen visar i stället återigen på det felbedömningen i omvärldens försök att möta den folkvalda Hamasregeringen med isolering

Återigen ett resonemang där nästan varje ord är fel, förvrängt eller falskt.

Till en början påstår Bjereld att det är frågan om en ”attack mot Gaza”. Det är rätt endast såtillvida att Hamas-terrorister befinner sig just där. Det är mot dem attacken riktas, inte mot Gaza i sig.

Han skriver vidare att hundratals palestinier har mistat livet. Det är rätt endast såtillvida, att de allra flesta av dessa sannolikt varit sådana terrorister mot vilka atttacken riktats. Detta är personer som deltagit i en rörelse som genom krig vill utplåna Israel.

Attacken mot Hamas är enligt Bjereld ett ”brott mot folkrätten” och ett övervåld ”bortom alla proportioner”. Men snälla nån, har inte Israel rätt att försvara sig i krig. Den israeliska motstöten skedde som svar på upprepade Hamas-attacker mot Israel. Det är den som angriper ett annat land militärt, vilket Hamas gör och länge har gjort som bryter mot folkrätten, inte den som försvarar sig.

G. Tikotzinsky förklarar situationen så här:

Hamas sköt 200-300 raketer och granater mot Israel under några få dagars tid, utan att Israel hade vidtagit några fientligheter mot Gaza. En sådan krigshandling om något är ett legitimt casus belli. UN Charter artikel 51 fastställer att “Nothing in the present Charter shall impair the inherent right of individual or collective self-defence if an armed attack occurs against a Member of the United Nations…” Vidare, så riktar Israel attacken mot Hamas. Hamas beväpnade män är, per definition, beväpnade och deltager i strider, och det tillhör inte någon reguljär arme. Därmed står de utanför Geneve-konventionernas skydd, och kan egentligen anfallas också utan casus belli. Vi får inte heller glömma att Hamas har stämplats som terror-organisation av både USA och EU.

Så är det.

Åter till Bjereld. Han använder sedan ordet jag väntat på: Israels försvarsstrid är ”oproportionerlig”. Jaså. Skulle Israel i stället ha tillverkat egna kassam-raketer och skickat in dem på måfå i Gaza? Skulle man sedan hålla på sådär tills – ja, när? Nej, i krig är ingenting annat proportionerligt än att besegra fienden, eller att förmå honom att kapitulera. Problemet är bara att Hamas aldrig haft för avsikt att erkänna sig besegrade, än mindre kapitulera. De vill nämligen inte ha någon ”fredlig lösning”, det står uttryckligen i deras stadgar. Freden för dem är inte en fred med Israel, det är en fred utan Israel. En sådan fred uppstår först när Israel upphört att existera.

Som Tacitus skriver (Agricola): Ubi solitudinem faciunt, pacem appellant. Det vill säga: ”Att lägga länder öde kallar man fred”.

Hur ska man handskas med en sådan organisation? Man gör det i varje fall inte genom vapenvilor eller ”fredsförhandlingar”. Hamas avvisar bådadera. Några fredliga lösningar står verkligen inte till buds om man frågar Hamas, vilket Bjereld inte tycks ha gjort. Till en början kan han alltså läsa dess stadga, där detta framgår med all önskvärd tydlighet.

Bjereld använder ytterligare ett mantra: ”Humanitär katastrof”. Där kom det. För att vara en humanitär katastrof har Hamas uthärdat den ganska länge och väl. De har till och med haft möjlighet att skaffa vapen att anfalla Israel med, t. ex. Det har de haft råd med alltså … Och var finns den palestinska nöden i övrigt? Det har talats mycket och länge om den, om risken för den, om att situationen hela tiden förvärras. Men hur mycket har vi verkligen sett av den?

Om det verkligen hade varit och blivit så eländigt, så länge, är det märkligt att det f. n. alls finns någon levande själ kvar i Gaza. Jag tvivlar inte på att den humanitära situationen är besvärlig, inte minst nu, under pågående krig. Men skulden till den är huvudsakligen att finna hos Hamas, inte hos Israel, så som Bjereld som vanligt vill låta påskina.

Slutligen, Bjereld, det går inte an att urskuldra Hamas med att man vunnit ett val. Det gjorde nämligen Hitler också, så det bevisar ingenting annat än att demokratiska val vid två tillfällen har gjort det möjligt för nazister att gripa makten: Tyskland 1933 och senast Gaza 2005. Låt det aldrig få hända igen! Hamas kommer förvisso säkert aldrig att låta fria val ske i Gaza igen om de fick bestämma, vilket vi bara kan hoppas att de inte skall få göra så länge till. Förhoppningsvis kommer Israels försvarsinsatser att ta knäcken på dem.

Sammanfattningsvis är Bjereld i och med detta snack farligt nära att belönas med titeln ”ledamot av nonsens-gänget”.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Broderskapsrörelsen, folkrätt, G. Tikotzinsky, Gaza, Hamas, humanitär katastrof, Israel, Nonsens-gänget, palestinier, Tyskland, Ulf Bjereld, Tacitus, islamonazismen