Först: Jag beklagar att jag inte skrivit här på länge. Mitt fel, ingen annans (men det har sina rutiga skäl och randiga orsaker).
Sedan kan man konstatera att någon verklig regering ännu mer än tre månader efter riksdagsvalet den 9 september 2018 inte har bildats. Riksdagens talman har så sent som idag, den 19 december 2018, än en gång visat sig vilja prokrastinera (uppskjuta) det av allt att döma obevekligen förestående extravalet.
Då är mina frågor följande: Är Sveriges Riksdag i huvudsak ett organ för att se till att Sverigedemokraterna inte får något inflytande i denna vår riksdag (”Linje 1”)? Eller är Sveriges Riksdag egentligen ett organ inrättat för att styra vårt Sverige (”Linje 2”)?
Enligt min ringa mening gäller det sistnämnda, nämligen ”Linje 2”. Centerpartiet och Liberalerna har dock nu under alltför lång tid tillåtits driva ”Linje 1”. Det tycks de fortfarande hålla på med. I stället för att lätt kunna ta ansvaret för att styra Sverige, tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna, och med stöd från Sverigedemokraterna, har dessa partier tyckt det vara viktigare att hålla Sverigedemokraterna borta än att ta det lättfångna ansvaret att styra Sverige. Detta har de till och med gjort genom att försöka bilda en regering tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet – och med stöd av Vänsterpartiet!
Dessa två partier, Centerpartiet och Liberalerna, tycks alltså anse att det är viktigare att hålla Sverigedemokraterna borta, tom. genom stöd från Vänsterpartiet, än att styra Sverige. Det är en fördärvlig linje, som sannolikt också kommer att leda dessa två partier i fördärvet. Jag beklagar i så fall detta för båda partierna har (haft) sina förtjänster.
Men eftersom dessa två numera till synes fördärvliga partier samtidigt är de två partier som nu i flera månader efter riksdagsvalet förhindrat och ännu förhindrar att Sverige kan få en verklig regering och inte enbart en övergångsregering, faller skulden mycket tungt på dem även i ett annat avseende. Nämligen som demokratins dödgrävare.
För demokratin handlar om att folkviljan ska få inflytande på hur staten styrs. Cirka 1,1 miljon väljare röstade på Sverigedemokraterna i höstens val. Sverigedemokraterna blev i valet det tredje största partiet när folkviljan sade sitt.
Men: Centerpartiet och Liberalerna vill, folkviljan till trots, att alla dessa 1,1 miljoner väljares röster ändå absolut inte ska få något som helst inflytande på regeringsbildningen.
Frågan är om man efter detta kan kalla Centerpartiet och Liberalerna för att vara i egentlig mening demokratiska partier. Jag är för egen del mycket tveksam.
– Fast från verkligt liberal synpunkt kan man ju konstatera att Sverige klarat sig ganska väl utan verklig regering under flera månader nu. Om det är denna mera ”anarkoliberala” politik som Centerpartiet och Liberalerna velat driva genom sitt agerande, ja då kan de gratuleras! Men jag tvivlar …
Dödgrävarna gräver sin egen grav; inte bara C och L.