Som bekant lyder ju ayah/vers 51 i Koranens femte sura (Den himmelska måltiden) som följer: ”TROENDE! Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter – de stöder och skyddar varandra – och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. Gud vägleder inte de orättfärdiga”. (Källa.)
Nej, i historien har islamister oftast verkligen inte alls tagit kristna till bundsförvanter. I den mån man inte fördrivit eller utplånat dem, så har man ofta tagit dem till slavar. Och intagit deras länder.
Om sådana islamistiska angrepp mot kristna länder och folk berättar nyligen Lars F Eklund i Samtiden.
Bland annat skriver han följande:
På Island glömmer man inte sommaren 1627. Den 16 juli sågs tre främmande skepp närma sig Vestmannaeyjar. På Heimaey steg främlingarna i land. Muslimska slavjägare från Algiers. De som kunde flydde. De som gjorde motstånd höggs ned. En lokal präst slaktades bokstavligen som ett lamm. Hus och kyrkan sattes i brand. En rörelsehindrad kvinna med ett spädbarn hade inte kunnat fly. Hon och barnet slängdes in i branden.
Excesserna varade i tre dagar. Sedan gav sig angriparna iväg med 234 fångar, halva befolkningen, på väg till Nordafrikas slavmarknader.
Han berättar också om massakern i Otranto – i nuvarande Italien – den 14 augusti 1480:
En muslimsk flotta om nästan 100 galärer lägger en belägring av staden som till sist stormas. Ärkebiskopen Stefano Pendinelli halshuggs och styckas i sin egen domkyrkas kor. Övriga präster och stadens styresmän mördas också. 813 män som trots anmodan vägrar att konvertera till islam mördas.
Cirka 5.000 kvinnor och ungdomar tas tillfånga och säljs via Albanien som slavar i den muslimska världen. Stora delar av staden ödeläggs.
Muslimernas flottor och excesser utgår från det tidigare kristna, men vid denna tid och fortfarande av muslimerna tyvärr erövrade Nordafrika.
Mera ur Eklunds artikel:
Robert C. Davis, professor i italiensk socialhistoria, är kanske den främste experten på området och har gjort omfattande forskningar i lokala arkiv, diplomatiska rapporter och berättelser av ögonvittnen och offer. Han bedömer att antalet européer som förslavades under det muslimska slaveriet fram till cirka år 1800 inte understiger 1 miljon. Antagligen rör det sig om ytterligare ett par 100.000 offer som av olika skäl inte avlämnat några spår i dokumenten.
Sverige skickade också en flottstyrka under ledning av konteramiral Olof Rudolf Cederström (avbildning till vänster) för att stävja detta ”ofog”. ”Till Sveriges ära”, som Eklund skriver.
Men det var först när Frankrike fick nog och år 1830 intog och ”koloniserade” delar av Nordafrika som ”ofoget” upphörde. Med benäget bistånd av USA:s marinkår (flagga till höger) som där fick sitt elddop ”to the shores of Tripoli”. Därigenom skapades enligt Eklund ”en situation vari södra Europas folk inte längre behöver snegla med oro mot horisonten. För en tid”.
Gott så! Tack Marinkåren! Tack Cederström och dina mannar! Tack Frankrike!
Man läser följande på Wikipedia:
Barbareskstaterna utövade från 1500-talet legaliserat kaperi i stor skala mot andra nationers handelsfartyg, både i Atlanten och i Medelhavet. De så kallade barbareskpiraterna skaffade sig ett tvivelaktigt rykte genom sitt under många århundraden systematiskt utövade, och av berörda länders regeringar legaliserade sjöröveri och slaveri, vars stävjande fullständigt lyckades först efter att fransmännen år 1830 erövrat Algeriet. En betydande andel av slavar tagna vid piraträderna var europeer.
Fram till 1830 tvingades flertalet av Europas sjöfarande folk genom formlig skatt köpa aktning för sin flagga, så kallade turkiska sjöpass. Sverige tvingades göra sådana utbetalningar till Marocko ända till 1845 (Algeriets erövring hade sedan 1830 lett till befrielse i fråga om de övriga barbareskstaternas fordringar). Sverige och Danmark var de sista makter som tvingades betala denna tribut, vilken för Sveriges räkning lär ha uppgått till totalt 37,3 miljoner kronor i den tidens penningvärde.
Trettiosju och en halv miljon nuvarande kronor i den tidens penningvärde! Vilket väl lär motsvara många miljarder kronor i nutidens penningvärde! Dessutom: Minst en miljon förslavade européer!
Inte undra på att Sveriges Konung utsände konteramiral Cederström att stävja detta oskick! Aktning för Sveriges flagga kan nämligen inte köpas. Den som inte aktar Sveriges flagga skall bekämpas!
Nå, jag skrev för nästan tio år sedan detta inlägg, där jag jämförde olika slags ”kolonialism”. Detta apropå Israels påstådda ställning som ”kolonialmakt”. Bland annat skrev jag så här:
Om vi nu tänker oss att kolonialism består i att erövra andra människors land för att där upprätta en egen stat och undertrycka ursprungsbefolkningen, så finns många exempel på detta:
– Turkiet. Turkarna kom från någonstans öster om Kaspiska havet och erövrade Mindre Asien från de kristna, samt upprättade där en egen stat.
– Arabvärlden (utom möjligen Saudi-Arabien). Araberna kom från den arabiska halvön och erövrade hela nuvarande Israel och Nordafrika samt större delen av nuvarande Spanien från en mestadels kristen befolkning och upprättade där sitt eget herravälde.
– Sultanen av Oman erövrade Zanzibar, flyttade sin huvudstad dit och ägnade sig i hög utsträckning åt slavhandel.
– Européerna erövrade hela Nord- och Sydamerika och undertryckte lokalbefolkningen.
– Européerna erövrade hela Australien och Nya Zeeland och undertryckte lokalbefolkningen.
– Finnarna och ungrarna kom österifrån och lade under sig nuvarande Finland och Ungern. (Om det fanns någon tidigare lokalbefolkning att undertrycka är för mig okänt.)
– Abraham kom till Hebron från Ur i Kaldéen och Moses fick enligt Bibeln Guds befallning att lägga under sig ursprungsbefolkningens länder för sig och sitt folk, judarna.Om vi nu skulle säga, att allt detta utgör en otillåten kolonialistisk imperialism, så skulle både turkar, européer (inklusive finnar och ungrare), araber och judar bli tvungna att dra sig tillbaka från sina nuvarande territorier. Men det är det ingen som påstår. Det enda som i allmänhet krävs, är att endast judarna skall dra sig tillbaka från sitt nuvarande territorium, staten Israel.
Men de som hävdar detta borde i konsekvensens namn också hävda, att Nordafrika och Turkiet skall återlämnas till de kristna, hela Amerika till indianerna, hela Australien till aboriginerna samt Finland och Ungern till de folk som tidigare bott där.
Så länge de inte gör det, är de inte värda att ta på allvar. Men de skulle inte kunna tas på allvar även om de gjorde det. För tanken att lägga ned USA, Australien, Nya Zeeland, Turkiet, Kanada, Mexico, Venezuela, Brasilien, Argentina, Marocko, Algeriet, Egypten, Finland, Ungern – och Israel! – bara som några exempel, är helt enkelt absurd!
Men det är bara tanken på och viljan att utplåna Israel som ännu lever. Den är inte mindre absurd för det!
När Frankrike erövrade delar av Nordafrika så var det av allt att döma knappast ett kolonialistiskt projekt. Avsikten var, som ovan framgått, att avbryta slavhandeln med européer och tvånget för flertalet av Europas sjöfarande folk att ”genom formlig skatt köpa aktning för sin flagga”.
Lika lite är det fråga om ett kolonialistiskt projekt när judarna återvänder till sitt ursprungliga hemland Israel. Och återerövrar det från muslimerna. Tvärtom är det islamisterna som är kolonialister, när de i sitt ännu pågående kolonialistiska projekt fåfängt försöker utplåna Israel.
Lika lite som judarna har anledning tåla den islamistiska kolonialismen mot judarnas land Israel, lika lite har de kristna anledning tåla den islamistiska kolonialismen mot kristna länder.
Ingen har heller anledning tåla islamistisk förslavning av andra folk.
Sverige, USA och Frankrike gjorde tydligen förtjänstfulla insatser mot det islamistiska Nordafrika under 1800-talet.
Låt oss då hoppas att alla goda krafter ännu har viljan, modet och kraften att, inte minst i amiralen Cederströms efterföljd, förtjänstfullt bekämpa islamismen och dess kolonialism och slaveri. I Sverige, i Israel, ja överallt där islamismen visar sitt fula svintryne!
Angående Ungern: jo det fanns flera folkspillror där av den tidigare folkvandringen, mest slaviska folk, men också avarer (ett turkiskt folkslag), goter, kelter, möjligen gepider och longobarder, utan någon sammanhållande statsbildning.
Det fanns inte tomrum någonstans, så folkvandringen och påföljande statsbildningar inkluderade dem som redan fanns där.
Inget konstigt med det. Alla erkänner de här staterna idag.
Det är bara Israel som man inte vill erkänna, eftersom både väst och öst anser att judarna inte har rätt till ett eget land där de inte kan förföljas för deras ursprung. Judarna MÅSTE alltid kunna förföljas, det är orättvist att de nu kan freda sig! Hur vågar de!
Sverige har blivit ett sorgligt land som anslöt sig till judehatet, och öppet tillämpar det.