Statsbudgeten år 2018: Förräderiet fortsätter!

För exakt ett år sedan skrev jag här, under rubriken ”Statsbudgeten år 2017: Ett moraliskt och ekonomiskt fallissemang på gränsen till landsförräderi”. Såvitt jag då kunde finna uppgick

[u]tgifterna för försvaret av svenska medborgares liv, frihet och egendom … till cirka 88,5 miljarder kronor år 2017.

Utgifterna för bistånd till andra länders medborgares välfärd (samt förvisso även ibland till försvar av deras liv och frihet) [uppgick] till cirka 136,3 miljarder kronor år 2017.

Min reflektion var då, för ett år sedan, följande:

Den svenska nuvarande statsledningen har följaktligen inför nästa år 2017 reserverat mera – 47,8 miljarder mera – av de svenska skattebetalarnas pengar till icke-svenskar än till försvaret av svenska medborgares liv, frihet och egendom.

47,8 miljarder kronor är dessutom mer än vad man anslagit till Sveriges militära försvar enbart. Om den nuvarande statsledningen hade använt dessa pengar för Sveriges försvar i stället för till bidrag till icke-svenskar hade anslaget till Sveriges försvar kunnat mer än fördubblas!

Hur ser det då ut inför nästa år, 2018?

Jag fick för inte så länge sedan ett pressmeddelande från Migrationsverket där verket skrev följande: ”Under 2017 kommer Migrationsverket ha betalat ut 26,6 miljarder kronor i statlig ersättning för asylsökande till kommuner och landsting”.

Anslaget till Sveriges försvar under år 2017 var ca 46,1 miljarder. Nyss nämnda statliga utgifter för asylsökande till kommuner och landsting år 2017 utgjorde alltså ca 57 procent av de budgeterade utgifterna för försvaret!

Är det verkligen rimligt att så mycket av skattebetalarnas pengar ska avdelas till utgifter för att ta emot icke-svenskar i Sverige? Vore det inte bättre att använda dessa pengar till Sveriges försvar? Inte minst emedan alltför många av dessa icke-svenskar tycks ha för avsikt att angripa svenska myndigheter (t. ex. polis, brandkår och räddningstjänst) och därmed de institutioner som svenskarna byggt upp för sitt försvar och välstånd. Inte minst det militära försvaret.

Så kan man rimligen tycka. För ett år sedan skrev jag även följande:

Är det inte konstigt att statsledningen vill betala avsevärt mera pengar till stöd för icke-medborgare, icke-svenskar än till försvaret av svenskarnas och svenska medborgares liv, frihet och egendom? Även om stöd och bistånd till icke-svenskar naturligtvis inte ska avskaffas uppstår ändå frågan om det inte borde vara tvärtom: Mer till svenskar än till icke-svenskar?

Mer till svenskar än till icke-svenskar var alltså min önskan för ett år sedan. Hur har det då gått? Hur mycket av svenska statens budget används år 2018 till icke-svenskar jämfört med svenskar och jämfört med förra året?

Enligt mina beräkningar, utgående från respektive års statsbudget, kan jag då konstatera, att de budgeterade utgifterna för Sveriges försvar och rättsväsende har ökat med 12,4 procent från 2017 till 2018. Här är länk till 2018 års budget, som tyvärr är mycket mera svåröverskådlig än budgeten från 2017 – jag har en aning om varför …

Men de budgeterade utgifterna till icke-svenskar och icke-medborgare i Sverige och utomlands har dock, enligt mina beräkningar, under tiden 2017-2018 tyvärr ökat med ännu mer, nämligen 13,9 procent.

Detta innebär såvitt jag kan förstå att Sveriges statsledning från år 2017 till 2018 ökat sina utgifter till icke-svenskar med cirka tolv (12) procent! (13,9/12,4=1,12)

Sveriges statsledning har alltså, tvärtemot min önskan för ett år sedan och under ett år, förändrat andelarna av statsbudgeten till nackdel för svenskarna och till fördel för icke-svenskarna. – Man kan då fundera på om en sådan statsledning rimligen bör kallas ”svensk”?

Jag återkommer inom kort till den exakta statistiken, men nöjer mig för närvarande med att önska alla ett

Gott Nytt år!

Tillägg 2018-01-01: Här är de exakta siffrorna.