Man behöver bara läsa vad som står i artikel 10: ”Jerusalem är Palestinas huvudstad. Dess religiösa, historiska och civilisatoriska status är fundamental för araberna, muslimerna och världen i stort. Dess islamiska och kristna heliga platser tillhör uteslutande det palestinska folket och den arabiska och islamiska ummah. Inte en sten av Jerusalem kan uppges eller överges. De åtgärder som har vidtagits av dem som ockuperar Jerusalem, såsom judaisering, byggande av bosättningar och etablerande av fakta på marken är ogiltiga”.
Men det är knappast någon ”judaisering” som pågår i Jerusalem. Judarna har inte svårt att bevisa sin mångtusenåriga existens där. Vad som i stället pågår är en islamisering, bland annat genom försöken att utplåna och förneka spåren av judarnas långa närvaro.
Eller läs artikel 14: ”Det sionistiska projektet är ett rasistiskt, aggressivt, kolonialt och expansionistiskt projekt som är grundat i att beslagta andras egendom; det är fientligt mot det palestinska folket och mot dess strävan till frihet, befrielse, återvändande och självbestämmande”.
Hela dokumentet finns tillgängligt här. (Översättningen är gjord av mig. Förslag till förbättringar motses gärna.)
Visserligen har de mest islamonazistiska och antisemitiska inslagen utgått jämfört med 1988 års version, som du kan läsa här. Till och med har man infört en passus i slutet av artikel 20 som har fått en del alltför blåögda bedömare att tro att, jo, Hamas önskar fred med Israel. Men jag är skeptisk. Antisionismen är alltjämt glasklar.
Här är hela artikel 20: ”Hamas anser att att ingen del av landet Palestina ska äventyras eller avträdas, oavsett av vilket skäl, omständigheter eller påtryckningar och oavsett hur länge ockupationen varar. Hamas avvisar varje alternativ till den fullständiga befrielsen av Palestina, från floden till havet. Dock anser Hamas att etablerandet av en helt självständig och oberoende palestinsk stat med Jerusalem som dess huvudstad utefter linjerna den 4 juni 1967, med återvändandet av flyktingarna och de fördrivna till deras hem från vilka de utvisades, är en formel för nationell konsensus”.
Hur man ska tolka dessa minst sagt kryptiska ordvändningar i slutet av artikel 20 i ljuset av vad som står i början av samma artikel, ja det framstår för mig som alldeles klart. Hamas avvisar ju varje alternativ till den fullständiga ”befrielsen av Palestina, från floden till havet”, står det ju i början. Det är klartext. Resten är trams. Inget Israel på ”palestinsk” mark. Alltjämt är det från Hamas fråga om antisemitism, antisionism och islamonazism. Den gamla vanliga visan alltså, om än i mera förtäckta ordalag.
Så här hette det år 2006. Jag tror inte de har förändrat sitt sinnelag så värst mycket sedan dess, oavsett vad de skriver i sina stadgar:
