Ja, det verkar inte bättre än att Maria Ågren ostraffat kunde göra just detta. Jag läser följande i Expressen:
[G]eneraldirektör Maria Ågren skrev under sommaren 2015 på flera beslut om ”avsteg från gällande lagstiftning”. Det handlade om avsteg från:
Personuppgiftslagen.
Lag om offentlighet och sekretess.
Säkerhetsskyddslagen.…
I ett förhör med Säpo från januari i år berättade hon att hon ”… levde i den tron att man kunde göra så inom ramen för lagen”.
Ågren (foto t.v.) har alltså erkänt att hon uppsåtligen brutit mot ovan angivna tre lagar. Att ”inom ramen för lagen” ha gjort ”avsteg från gällande lagstiftning”. Hon verkar alltså tro att det finns lagstiftning som tillåter lagbrott! Bra i så fall att hon blev avskedad.
Hon har alltså erkänt uppsåtlig brottslighet. Hur kommer det sig då att hon endast behövt mottaga och säkerligen med största lättnad fått tillfälle godkänna strafföreläggande endast avseende brottsbalksbrottet i 19 Kap. 9 § så lydande ”vårdslöshet med hemlig uppgift”, med påföljden böter?
För brott mot personuppgiftslagen (SFS 1998:204) döms enligt 49 § samma lag om brottet är grovt till fängelse i högst två år, nämligen om man uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bland annat ”för över personuppgifter till tredje land i strid med 33-35 §§”. Vi kan då notera att 33 § lyder som följer: ”Det är förbjudet att till tredje land föra över personuppgifter som är under behandling om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifterna. Förbudet gäller också överföring av personuppgifter för behandling i tredje land”.
Är det inte ett ganska grovt brott att i egenskap av generaldirektör uppsåtligen överföra sådana personuppgifter till tredje land? (Med reservation för att begreppet ”tredje land” inte är klart definierat i lagen.)
Det brottet har Ågren dock inte ställts till svars för.
När det gäller Ågrens erkända och uppsåtliga brott mot offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) föreskrivs följande i 20 Kap. 3 § Brottsbalken: ”Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år”.
Det brottet har Ågren inte heller ställts till svars för.
Det finns inga föreskrifter om påföljd för den som, i likhet med vad Ågren erkänt, uppsåtligen brutit mot säkerhetsskyddslagen (SFS 1996:627).
Hursomhelst. Ågren har erkänt att hon uppsåtligen, dvs. med avsikt, brutit mot tre lagar. Hur kommer det sig då att hon endast ”döms” för vårdslöshetsbrott i enlighet med en fjärde lag? För att tala latin så döms hon endast för culpa trots att hon erkänt dolus.
Detta ger då utrymme för en ny och häpnadsväckande utveckling/avveckling av svensk rättsdoktrin, som då in extremis exempelvis kan ta sig uttryck i att den som uppsåtligen mördar någon ska undgå straff, men att den som av vårdslöshet orsakar någons död ska straffas.
Förhoppningsvis är detta en övertolkning. Men om det inte är det bör Ågrens handlande, och rättsvårdande myndigheters reaktion på detta handlande, rimligen leda till slutsatsen att envar av oss är fria att uppsåtligen ”göra avsteg från gällande lagstiftning” när det passar oss. För detta kan vi inte straffas. Det är endast om vi av vårdslöshet bryter mot lagen som straff kan påräknas.
För det är väl inte bara generaldirektörer som ska omfattas av denna straffrihet hoppas jag, utan alla medborgare. Det finns ju något som heter ”likhet inför lagen”.