Ove Bring med flera skriver i antisemitisk anda i Svenska Dagbladet: ”Israels ockupation måste upphöra”

Det är professorerna Ove Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange som uttalar sig i dagens Svenska Dagbladet.

Om Ove Bring (foto t. v.) har jag tidigare, apropå hans åsikter om Israels försvarskrig i Gaza, skrivit att han medvetet eller omedvetet står i judehatets och antisemitismens tjänst. Bring har, som du kan se i länken, bland andra lierat sig med Richard Falk (foto t. h.), en tidigare FN-tjänsteman och professor, som upprepade gånger fördömts för sin antisemitism. Hans senaste rapport om påstådd israelisk ”apartheid” har avvisats av FN:s generalsekreterare Antonió Guterres. Brings insatser i dagens SvD, sammantaget med vad han tidigare presterat, medför att jag mer och mer lutar åt att hans antisemitism ändå är ganska så medveten.

Bring och hans medskribenter påstår, att Israel sedan år 1967 ockuperar såväl östra Jerusalem som ”Västbanken” och att denna ockupation är olaglig. Dessutom påstår de, att eftersom ”inget normalt kan tas in eller ut ur Gaza utan Israels medgivande” så ”liknar” läget där ”fortsatt faktisk ockupation”.

För att ta det sista först: Bring et consortes bortser uppenbarligen från att Gaza också gränsar till Egypten. Det krävs sannolikt egyptiskt medgivande för att ta något ”in eller ut från” Gaza via Egypten. Men att påstå att Egypten därmed faktiskt ockuperar Gaza är absurt. Ändå framför de samma absurda påstående gentemot Israel. Dubbla måttstockar. Antisemitism.

Apropå ”ockupationen” skriver artikelförfattarna att Jordanien före sexdagarskriget utövade ”kontroll över Västbanken”. Ingen ockupation alltså. Det är först när Israel i ett försvarskrig erövrar bland annat Västbanken som det blir aktuellt för dem att tala om ”ockupation”. Dubbla måttstockar. Antisemitism.

De talar också om FN:s delningsplan från år 1947, men utan att nämna att den judiska sidan accepterade planen och att arabsidan förkastade den. Jerusalem skulle enligt denna plan vara ”ett internationellt område”. Detta accepterades av judarna, men förkastades av araberna.

När Israel ändå år 1980 antog hela Jerusalem som huvudstad så, skriver Bring med flera, ”fördömde [FN:s säkerhetsråd] i de starkaste ordalag … annekteringen som ett brott mot folkrätten”. Det gjorde säkerhetsrådet förvisso, nämligen i resolution 478, där rådet bland annat bestämmer ”that all legislative and administrative measures and actions taken by Israel, the occupying Power, which have altered or purport to alter the character and status of the Holy City of Jerusalem, and in particular the recent ”basic law” on Jerusalem, are null and void and must be rescinded forthwith” (Källa).

Man frågar sig då vad det var för ”karaktär och status” som Jerusalem hade innan Israel antog hela staden som huvudstad. Ockuperad av Israel? Tillhörig Jordanien som tidigare hade ”kontroll”? Tillhörig mandatmakten Storbritannien? De båda sistnämnda lär inte ha några anspråk.

Det framgår tydligt av denna FN-resolution, men även av resolution 476, där det sägs att hela Jerusalem ockuperas av Israel sedan 1967, att FN inte gjorde/gör någon skillnad mellan västra och östra Jerusalem. FN tycks alltså alltjämt anse att hela Jerusalem är ockuperat territorium. En uppfattning som naturligtvis är vansinnig. Och antisemitisk.

Sedan fokuserar artikelförfattarna mångordigt men inte särskilt vältaligt på den fjärde Genèvekonventionen av år 1949 om skydd för civilpersoner under krig. Man påstår felaktigt att ”Västbanken” varit under Israels ockupation sedan år 1967 och att de judiska ”bosättningarna” där ”har varit olagliga från första början”. Det är nämligen enligt artikel 49 i konventionen förbjudet att ”överflytta delar av sin egen civilbefolkning till område, som den ockuperar”.

Men genom Oslo II-avtalet har ju Israel och motparten kommit överens om att dela in ”Västbanken” i tre områden A, B och C.

Genom detta avtal har parterna kommit överens om att Israel ska ha full ”civil and security control” i område C. Det är i område C som alla judiska ”bosättningar” i Judéen och Samarien finns. Till yttermera visso heter det i artikel 7 i konventionen att ”de höga fördragsslutande parterna [äga] avsluta andra särskilda överenskommelser rörande alla frågor, som de anse lämpligt göra till föremål för särskild reglering” – med vissa undantag. Eftersom Israel och motparten i och med Osloavtalet gjort just detta så är därmed nästan hela fjärde Genèvekonventionen inklusive artikel 49 irrelevant.

Det finns alltså ingen ockupation längre!

Bring et consortes för således ett ohederligt resonemang, inte minst när man utelämnar uppenbara fakta. Man skriver mot slutet att ”[f]emtio år av ockupation betyder att regionen och palestinierna utsatts för ett israeliskt folkrättsbrott sedan minst 35 år”.

De har uppenbart fel.

Fundera gärna över motsatt scenario: Hur hade det sett ut om ”palestinierna” och deras bundsförvanter i arabvärlden besegrat Israel? Då hade det vare sig funnits något Israel eller någon jude kvar där. Hur stort folkrättsbrott hade det varit? Men det finns alltjämt araber kvar på ”Västbanken” trots att Israel besegrat dem …

Det är alltjämt denna antisemitiska och antisionistiska strävan att utplåna Israel och judarna som besjälar de tongivande krafterna i ”Palestina”. Om detta tiger Bring et consortes, i något som jag inte kan uppfatta som annat än antisemitisk anda.

Länk: Lisa Abramowicz och Ulf Öfverberg replikerar här.