Wallström, Trump, tvåstatslösningen och den nuvarande svenska statsledningens antisemitism

1. Först säger utrikesminister Margot Wallström följande i ”utrikesdeklarationen”(pdf):

I år har det gått 50 år sedan Palestina ockuperades. Sverige fortsätter verka för en lösning i Israel-Palestinakonflikten och tillsätter ett särskilt sändebud.

Att hopp kan övergå i förtvivlan märktes under mitt besök i Palestina i december, och det präglar de samråd som Sverige har med närmare 150 israeliska och palestinska civilsamhällesorganisationer.

Säkerhetsrådets resolution 2334 om de israeliska bosättningarna och den internationella konferensen i Paris i januari kan i bästa fall skapa förutsättningar för en förnyad fredsprocess och en tvåstatslösning.

2. USAs president Donald Trump uttalar ungefär samtidigt följande apropå tvåstatslösningen:

I’m looking at two-state and one-state and I like the one that both parties like. I’m very happy with the one that both parties like.

Källa.

Hoppsan! Wallströms länge åtrådda tvåstatslösning är plötsligt inte lika solklar.

3. En talesman för Israels utrikesdepartement säger med viss ironi apropå Wallströms tillsättande av ett särskilt sändebud:

“Given the extraordinary successes of this Swedish government in peace making all over the world, we are deeply grateful for the decision to finally solve this region’s illnesses,” Foreign Ministry spokesman Emmanuel Nahshon said. “Why couldn’t they come sooner?”

Källa.

Hoppsan! Wallströms sändebud avhånas på officiellt israeliskt håll.

4. Av allt att döma avser Israel ta emot detta Wallströms sändebud endast som turist. Per Gudmundson skriver i SvD:

Detta sändebud kommer … att behandlas som vilken turist som helst, säger källor i Israel till SvD ledare. ”Det krävs inget visum för svenskar att få resa in i Israel. Vad gäller möten eller samtal med israeliska företrädare är svaret ett rakt nej”.

Sändebudet lär få mycket fritid, låter det som. Men det blir ju ett bra tillfälle att läsa historieavsnitten i guideböckerna.

Källa.

Hoppsan! Sändebudet kanske kan mottas, men då enbart som ”turist”!

Nå! Om man läser dessa historieavsnitt kommer man säkerligen att finna att man, tvärtemot vad Wallström säger, i år inte alls bör uppmärksamma att det ”gått 50 år sedan Palestina ockuperades”. Snarare bör uppmärksammas att det har gått femtio år sedan Israel än en gång lyckades avvärja de omkringliggande arabstaternas anfalls- och utplåningskrig riktat just mot den judiska staten Israel. För det var ju inte Israel som utan orsak ”ockuperade” ”Palestina”. Denna ”ockupation” var i stället resultatet av ett arabiskt anfalls- och utplåningskrig. Israel försvarade sig manligen och väl och vann kriget. Om araberna inte hade attackerat hade det inte blivit någon ”ockupation”. Om Israel inte hade försvarat sig hade det inte funnits något Israel nu!

Som Israels ambassadör Isaac Bachman skriver i Sydsvenska Dagbladet:

Att hävda att det ”i år gått 50 år sedan Palestina ockuperades” är fullkomligt historiskt och faktamässigt missvisande. En historiskt mer korrekt formulering skulle vara: ”I år har det gått 50 år sedan sex arabiska stater misslyckades med att utplåna det judiska folket i Mellanöstern.”

Källa.

Alltså tycks Wallström och den nuvarande svenska statsledningen leva i en antisemitisk (mar)dröm(s)värld. Och dessutom leva i villfarelsen att denna statsledning någonsin skulle kunna bidra till en fred i Mellanöstern.

Men en statsledning som erkänner den uppenbart antisemitiska entiteten ”Palestina” som stat kan aldrig räkna med att tas på allvar av Israel. Vilket nyligen bevisades av att Israel vägrade samtal med Wallström när hon reste till ”Palestina” i december. Vilket ytterligare bevisas av att ett eventuellt svenskt sändebud av Israel kommer att behandlas som ”turist”.

En tro på en ”tvåstatslösning” är också minst sagt naiv. För ingen tongivande kraft i ”Palestina” har någonsin haft någon som helst annan avsikt än att utplåna Israel. Samtliga stater ingående i Arabförbundet har alltjämt denna avsikt. De har aldrig haft någon som helst avsikt att erkänna Israel som judisk stat. De är nämligen uppenbarligen antisemiter hela bunten! Läs här.

Jag återger nedan några mer eller mindre goda förslag på vad som kan utgöra alternativ till vad som slentrianmässigt kallas tvåstatslösning, t. ex. ”med utgångspunkt från 1967 års gränser”. Gränser som egentligen är stilleståndslinjer från år 1948, då Israel lyckades stoppa arabernas anfalls- och utplåningskrig mot Israel.

Det är Yishai Fleisher, talesman för den judiska kommuniteten i Hebron, som samlat dem. De återges av New York Times och på svenska av Israel Report:

Alternativ 1: ”Jordanien är palestina.” Två tidigare medlemmar i Knesset, Aryeh Eldad och Benny Elon, föreslår att Israel hävdar israelisk lag i Judéen och Samarien (Västbanken). Araberna som bor där blir israeliska invånare men får jordanskt medborgarskap.

Alternativ 2: PA-styre i område A och B. Planen drivs av Naftali Bennet, ledare för Habyit Hayehudi i Knesset. Han vill att Israel ska annektera område C (60 % av Judéen och Samarien) och erbjuda de palestinska araberna självstyre i områdena A och B. De 60.000 araber som bor i område C skulle få israeliskt medborgarskap. Alla bosättningar är i område C.

Alternativ 3: Sju arabemirat. Professor Mordechai Kheidar, en expert i arabstudier, säger att de palestinska araberna inte är en sammanhängande nation, utan består av starka klaner lokaliserade i de viktigaste städerna i Judéen och Samarien. Han föreslår att man förvandlar dessa sju städer till emirat. Israel annekterar resten av territoriet och erbjuder medborgarskap till dess invånare.

Alternativ 4: Enstatslösning. Detta är ett förslag som presenterats av Caroline Glick. Hon vill att Israel ska annektera hela Judéen och Samarien (inte Gaza) och gradvis erbjuda invånarna medborgarskap. Hon är inte rädd för en arabisk majoritet i det ”nya” Israel, eftersom hon tror att siffran för antalet araber är uppblåst. Trenden går mot en ökande judisk majoritet i hela området, påstår hon.

Alternativ 5: Befolkningsutbyte. Tidigare Knessetmedlemmen Moshe Feiglin och Mellanösternexperten Martin Sherman vill erbjuda generösa kompensationer till araber som är villiga att lämna Judéen och Samarien för ett arabland. De är övertygade om att många vill ta tillfället i akt i stället för att stanna, fångade i en konflikt utan lösning.

Källa 1. Källa 2.

För egen del är jag öppen för varje lösning som inte leder till att den judiska staten Israel utplånas. Tyvärr är vare sig Arabförbundet eller de tongivande krafterna i ”Palestina” för närvarande öppna för en sådan lösning. Tvärtom anser de att Israel ska utplånas. Det har de också ofta försökt göra, nämligen genom anfalls- och utplåningskrig. Krig som är förbjudna enligt folkrätten.

Kritiken har då tyvärr oftast inte riktats mot den anfallande sidan, nämligen arabsidan, utan mot Israel, som alltid och alltjämt bara försvarar sig. Försvarskrig är tillåtet enligt folkrätten.

Wallström har till exempel inte kritiserat hennes och de svenska socialdemokraternas ”kära systerparti” Fatah – som avser utplåna Israel. Hon har inte kritiserat den ”Palestinska Myndigheten” – som har samma syfte. Inte heller har hon kritiserat FNs organ för ”palestinska” ”flyktingar”, UNRWA – som har skolor som undervisar barnen i israelhat och antisemitism. Ej heller Arabförbundet för dess antisemitiska stadga om ”mänskliga rättigheter”.

Nej, Wallströms och den nuvarande svenska statsledningens kritik har i stället oftast riktats just mot den judiska staten Israel och endast mot denna stat. En kritik som just därigenom måste betraktas som ensidigt antisemitisk. En kritik som bekräftar att den nuvarande svenska statsledningen är en antisemitisk statsledning.

Hoppsan!

Länk: UN Watch rapporterar mer om den nuvarande svenska statsledningens underkastelse under islamismen. Denna gång inte i ”Palestina” utan nyligen i Iran.