Det är numera politiskt korrekt att hävda, att det är människans ovisa varande och görande som orsakar en s. k. global uppvärmning. Men jag är skeptisk. Denna min skepticism delas, visar det sig, av många som säkert vet mycket bättre än jag om den saken. Detta framgår här.
En myckenhet professorer hävdar alltså bland annat
– att man inte kunnat visa ett signifikant orsakssamband mellan förhöjd koldioxidhalt och eventuella klimatförändringar.
– att den observerade uppvärmningen under 1900-talet inte ger anledning till oro, oavsett orsakerna.
– att de klimatmodeller som larmrapporterna bygger på har ringa prognosvärde.
De ”menar att det saknas belägg för att de klimatförändringar som kunnat observeras inte huvudsakligen har naturliga orsaker”.
Ja, kanske är det den i vida kretsar förekommande driften att hitta syndabockar, som är den egentliga orsaken till vad professorerna kallar ”alarmismen”. Men det måste inte alltid vara någons fel – eller för den delen förtjänst – att saker och ting händer. I bland är det så, som Doris Day en gång sjöng: Que sera sera.
Och visst är det tråkigt att så fort som något missförhållande uppstår, så måste det i mångas ögon vara en enskild människas eller också hela mänsklighetens fel. Det finns ett ord för detta: Misantropi.
Jag låter därmed saken bero. Men jag upprepar: Jag är skeptisk, inte till professorerna, men till det politiskt korrekta. Varför har ingen tidning velat/vågat publicera? Kanske just för att inte upplevas som politiskt inkorrekt?
***
Läs även andra bloggares åsikter om Klimatuppropet, klimat, global uppvärmning, misantropi
Magnus, ge oss då ett exempel på sådant motbevis är du snäll.
/Lennart
Svaret på frågan varför det inte publiceras är för att det inte inhåller någon ny kritik utan är samma som motbevistas gång på gång…